Veckan har faktiskt varit riktigt lugn hos oss. Jag tror att både jag och Shaman behövde det. Jag märker att han varit lite uttråkad sista dagarna så han ska få börja jogga igång nu igen. Igår kom det snö i lite större mängd så vi passade på att rida ut med grannen och det bar av mot Lövskär. Underbart, någon minusgrad och bra sällskap. Shaman var inte alls så där jätte taggad som jag trodde. Lite i galoppen men inte annars. Var lite halt bitvis under snön så vart mest skritt och trav i lagom takt för att de inte skulle halka till. Han var nöjd efteråt och jag borstade och pysslade om honom. Han halvsov i krubban som han brukar då han gjort nått anstängande. Knasbollen där.

 

Det vankas klubbhoppning och vi ska så klart vara med. Då jag inte hoppat så mkt bana efter Shaman kommit igång efter skadan ska jag träna lite och i samråd med vår tänare ska vi se vad vi kör för höjd. Huvudet vill så mkt men magkänslan och osäkerheten finns där återigen. Jag hade jobbat stenhårt att försöka få bort den och nu då jag inte hoppat så mkt är den åter. Men jag ska fixa det, tillsammans med skalman ska det gå. Han kan jag kan men jag måste bara våga lita på honom även på de högre höjderna. Han har gjort det förr. Jag ska bara hänga med i hans fart och språng.

Allt ska bli bra, bara vi tar det i vår egen takt.

 

I morgon ska vi se om vi kan planka in på ridskolans lektionstid och då få rida i varma ridhuset. Tyvär har jag lång dag men nåja det ska nog ordna sig.

 

Hej svejs!!