Jullovs firare

Vi gör inte mycket hos oss, vi har haft riktigt kallt här så vi har mest varit inne och myst. Shaman har inte alls velat vara ute mer än ett få tal timmar så har fått åka och plocka in honom innan han kryper under grinden och går upp till stallet. Vi har fått hjälp av en kamrat till mamma att ordna en ny hölåda. Vi har vilat och inte alls rört på oss så mkt dessa dagar. Shaman fick vara lös i ridhuset en stund men han sprang lite och sedan stod han och stirrade på mig och gick sedan iväg och tittade i alla hörn. Sen gick vi in. Det har varit kurs i ridklubbens ridhus så jag har väntat ut kylan för att kunna jogga igång honom ute. Vägrar gå in i vårat andra ridhus då sanden där är oharvad och det är riktigt djupt och det känns som att skador kommer som ett brev på posten. Vägrar ens rida där. Försöker variera underlaget för Shaman så mycket det går. Hårt, mjukt. Han ska hålla många år till. Ibland känns det som att det inte är allt för många som har den tanken. De gör det som är bekvämast för dem. Vi är anmälda till kurs nästa vecka så vi måste försöka komma oss i gång men vi är gode sega. Shaman var pigg och glad och rätt rastlös första dagarna men nu har han också kommit in i vardagslunken. Idag är första varma dagen på länge, så klart vart det plusgrader och började regna så det vart riktigt halkigt men vi hann ut en sväng och skritt och trav vart det. Han skötte sig otroligt fint för att inte ha gått på en och en halv vecka. I morgon kommer han säkert vara piggare men jag misstänker att han är ganska påverkad av det kraftiga väderomslaget. En kamrat till oss som är på ridskolan har ordnat så vi får ha lite markarbete under helgen och det blir bra inför kursen. Känns lite blandat då vi inte hoppat sen tävlingen och jag är i valet och kvalet att gå upp på en meter då jag själv tvekar mot oxrarna. Det är kraschen som spökar, ibland är den som borta men i bland kommer den tillbaka och jag har bilden på näthinnan då jag sitter på bommen och shaman kommer farandes i famnen på mig. Jag är inte rädd för att han stannar men jag är rädd för att ramla av och få honom över mig igen. Det kommer inte att hända för jag är mer försiktig och gör inget impulsivt. Senaste två hopptävlingarna har gått över förväntan. En seger i varje klass, och en andra plats i sista tävlingen nu för en vecka sedan. Det är visserligen inte jätte höga klasser men det är som att jag tappar all osäkerhet på tävling och Shaman ger allt. Vi får så fina rundor. Tänk om jag kunde rida så även på träning. De flesta skriver om sitt år hur dem haft det men jag väljer att inte göra det, det finns ju inlägg från hela året i bloggen så ni läsare vet ju vad som hänt och hur framgången avlöste motgången och tvärtom ;)Gott nytt år från Team S!!

Nyfiket djur


Klart han måste övervaka bygget 😃


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback