Idag var  det betydligt mindre vårväder än igår. Det har snöat av och till under dagen så det var lite tråkigt. Var så himla fint i går. Nåja idag var det markarbete på schemat och jag behöver verkligen träna sits, vart jag håller handen och hälarna. Nöta och åter nöta känns det som. Valde att rida på vanliga bettet då vi inte hade så mkt bana eller så. Shaman var så klart nöjd. Lite stark av och till och han drog mig lite ur sadeln både i kurvorna och upp mot hinder och jag bara åkte lite kändes det som. Sen fick jag verkligen tänka på att inte låta honom dra mig framåt och då gick det bättre. Han hoppade riktigt fint. Han tyckte det var riktigt roligt och skuttade glatt på över allt som heter hinder. Vi höjde lite men det kändes ändå lite lågt och Shaman hoppade och hoppade. Till sist slutade det på  110cm på planket. Kändes riktigt roligt att jag vågade och inte hade den där osäkerheten. Shaman bara flög över. Oj så roligt!! Nu är nästa steg oxrarna och sen lägga ihop allt till en bana så jag vågar och hittar ridningen även där.

 

Har haft besök av en kär gammal vän till oss som kommit ut både igår och idag för att hälsa på. Så klart lovade jag att inte hoppa så högt då hon var med eftersom hon tycker det är lite obehagligt men det gick ju så bra så vi bara höjde. Både jag och min kamrat lovade att vi inte skulle ramla av och det höll vi ;)

 

Vart mkt godis, klapp och lite mer godis till finaste pållen som verkligen kämpar och ger allt :) Han har verkligen blivit så fin och positiv i ridningen. Känns verkligen som vi samarbetar nu och hjälps åt :) Känslan har återvänt och allt känns riktigt bra igen.

 

Nu ska jag se ponnyakuten och krypa upp med en tekopp i soffhörnet. I morgon väntar stalljouren så det blir till att kliva upp i ottan :(

 

Trevlig söndag!!

 

 

Avslutar på 110 cm.

Har verkligen varit vår i luften sista tiden men igår kom det rejält med snö igen.  Tyvärr var det för lite för att man ska kunna rida ute då det endast lade sig över isen. Blir halkigt och känns som hästarna bara halkar trots att de är broddade. Men nu är det sol igen och plusgrader så kanske det blir vår igen.

 

Vi valde att stå över helgens klubbtävling då jag känner att vi behöver hoppa lite mer banor på den höjd vi kommer tävla på under våren. Känner att då är inte ridskolans tävling optimal då de inte har en riktig banbyggare och den som gör banorna lägger skarpa linjer och avstånd som inte stämmer. Blir extra kännbart i kombinationer då jag inte vill tokbromsa eller panik trycka på shaman framåt. Han ska inte behöva sånt trams och inte jag heller. Jag är för orutinerad för att lösa en sådan situation på ett bra sätt. Då väntar vi till en vanlig tävling eller till andra klubbar ordnar någon gårdshoppning helt enkelt. 

 

Träningarna fungerar bra, blir en o annan miss men det gör inte så mkt. Vi jobbar på och övar. Shaman är positiv och jag med. Dock blir jag lite osäker då vi höjer men det är bara att träna vidare. Dressyren fungerar bra, han är inte lika stel i vä sidan nu. Jobbar mkt med att han ska få böja och stretcha sig. Det ger faktiskt resultat märker jag.

Märkte så tydligt då vi hoppade att om jag drar i tygeln i stället för att hålla stöd och släppa benen så drar han. Då inbjuder han till dragkamp så när jag bara lättade av och lät honom vara så gick det bättre. Sen måste han så klart lyssna på förhållningar och inte bara springa igenom dem.  Men jag måste verkligen skärpa mig att inte dra utan våga fortsätta galoppera och lita på honom även då vi höjer. Nåja bara jobba vidare så klart.

 

 

Fick ett paket med lite fint åt skalman här om dagen. Var ett schabrak som jag letat länge som de slutat sälja. Hade så tur att de skickade två o mössa till så nu blir han riktigt vårfin. Känns som det är lika rolig att vara lite fin så här på våren både på träning och tävling. Längtar verkligen till det blir varmt på kvällarna och man kan rida utan jacka i vårsolen. Märks att Shaman också njuter i solen. Här om dagen stod han och solade i sitt hörn och ville inte komma in så jag fick hålla på med lite annat under tiden. Sedan var han så rolig då jag frågade om han skulle komma in och till sist gnäggade han och kom gående mot grinden. Han tänkte väl att jag var då en tjatig en haha.

 

Märks att han fäller päls än, han är inte helt pigg men det blir bättre. Ger honom extra tillskott av vitaminer och det blir bättre. Nåja idag ska vi iaf ut och skritta i solen och så får vi gå in och jogga i ridhuset.

 

Trevlig helg!!

Är ljust ända till en stund efter fem på em😉

Soldyrkaren😃

Det här med att ha känsla för det man gör har alltid uppkommit både en och två gånger i mitt liv oavsett vad det har gällt. Då jag nyligen fått Shaman så tjatade min dåvarande tränare om att hitta känslan. Hmm tänkte jag vaddå. Hur menar hon? Några år senare förstår jag vad hon menade då. Hon sa den bara kommer och är nått man har. Då tänkte jag hur i helskotta ska det gå till. Nu förstår jag som sagt vad hon menar. Det är för att jag har lärt känna min häst utan och innan, då kände vi inte varandra. Allt var bara en kamp att hitta varandra och få det att fungera. Kan tänka tillbaka på den tiden. Det var den värsta i mitt liv trodde jag då. Jag började komma i gång med träningen och hoppningen. Från att gå från ridskolehäst till min första egna häst var skillnaden som dag och natt. Från Landell som hade mer salmad galopp och inte var så snabb till Shaman som är pigg och framåt och blir lite stark i hoppningen så vart det bara dömt att misslyckas. Kände att  vi inte hittade varandra och missförstod varandra hela tiden just i hoppningen och jag åkte i backen i princip varenda träning. Det gjorde att jag vart mer och mer rädd och hoppningen var inte längre roligt utan en ångestfylld upplevelse.  Hade tränare som inte förstod att jag var rädd och hela tiden pressade mig att hoppa högre och det gick så långt att Shaman slutade hoppa. Han sa ifrån genom att ställa sig rakt upp på bakbenen och då fick jagmig en riktig tankeställare. Tränaren jag hade då tyckte att jag skulle kasta ut Shaman, han komemr aldrig hoppa med dig sa hon. Nähäpp tänkte jag och ja jag kommer vara lika rädd på nästa häst då den stannar. Så jag funderade länge och väl och lade ut honom på annons. Hade en köpare men insåg att nej jag vill inte vara utan honom. Jag får sluta hoppa helt enkelt och satsa på dressyren. Jag hoppade inte på ett par månader utan jobbade med dressyren och red ut i skogen men det drog i hoppryttaren så jag började rida bommar och små kryss och det gick bra. Shaman hoppade och jag höll i martingallen och hade i princip långa tyglar men han ställde upp, han hoppade. Det gav mig mer trygget. Tog mod och bytte tränare. Det v art min räddning. Jag var noga med att berätta hur det varit och hur det kändes. Han förstod och han började bygga upp ett kraschat ekipage. Det har varit en lång kamp som inte är över än. Jag har gråtit, svurit, skrattat och förbannat mig själv över hur dum jag var som inte förstått och bytt tränare för länge sedan. Jag lärde mig en läxa, att lita på magkänslan och verkligen lyssna på mmig själv och min häst. Shaman är inte dum utan det var min osäkerhet som smittade av sig på honom.

Från ett splittrat ekipage till ett samansvettsat team så började vi samarbeta och hoppningen började fungera. Det har tagit tid och kommer ta tid. Men Shaman ställer upp mer och mer och är inte lika tjurig längre.

 

Tyvärr gjorde han illa sig i hagen för ett år sedan och fick stå på box länge och det har varit en lång tid som vi börjat jobba igång honom igen. Jag fick tillbaka min osäkerhet i hoppningen tyvärr och vi har haft lite mindre bra rundor och träningar men nu då vi tränar regelbundet så går det bara bättre och bättre. Nu har jag inte ens varit nervös och stressad då vi höjt lite. Det är verkligen en seger över mig själv. Jag har även resonerat som så att jag går inte in på tävlingsbanan om jag inte är helt säker på att vi kommer klara det. Det ska kännas bra helt enkelt. Hellre att jag tränar lite till än att tävla.

 

Känslan som jag nu har då jag rider och tränar med Shaman är den jag saknade då men nu då jag lärt mig mer om honom och mig själv och ridningen i sig så vet jag hur det ska kännas och inte. Igår hade jag inte alls någon bra känsla, hittade liksom inget flyt även om Shaman var jätte duktig och gjorde sin del av jobbet. Fick ändå höra att vi utvecklats ännu lite till bara på ett par veckor så det var kul. Har själv svårt att se de små framstegen då jag verkligen är perfektionist och vill att allt verkligen ska vara bra. Jag är så glad att jag har en fantastisk tränare som hjälper mig och stöttar mig. Jag har en fantastisk häst som jag lärt känna och jag tror vi kommer få ett riktigt bra år på träningsbanan men även på tävlingsbanan.

 

Dagen kommer att gå till lite dressyrtrim och känna hur Shaman känns, han har varit lite loj sista tiden och jag misstänker skarpt att han påverkas då han släpper päls. Han brukar nämligen påverkas både höst och vår. Helgen blir lite träning med vår tränare och sen tar vi lite vilodag.

 

Hoppas ni alla får ett trevligt avslut på veckan!!

 

Fina Shaman solar i vårsolen.

Det tar sig ;)

Årets första tävling gav oss en andra plats :)

 

Verkar som våren kommit även till oss i norr. Har tyvärr varit mest mulet men idag tittade solen fram och vi passade på att ta en skrittur i skogen med grannarna. Det var riktigt skönt att känna vårsolen värma i ansiktet. Shaman har varit så nöjd sista veckorna och det är så roligt. Han är väldigt nöjd i ridningen och även i hoppningen. Han har nästan slutat tramsa som han höll på med och nu hoppar han i princip hur tokigt han än kommer. Han har även börjat hoppa av lite längre i från som han tidigare absolut inte ville göra. Känns som han blir starkare både i dressyrarbetet och jag kan samla honom kortare stunder och verkligen få honom att jobba och trampa på bra. Hoppningen blir bättre och han börjar även orka stampa av på lite högre höjder. Vi testade lite högre höjd på sista träningen och det gick riktigt bra. Kändes så bra att inte vara nervös och ha en orosklump i magen då vi vände upp mot den där oxern som tornade upp sig. Shaman bara gled över det som ingenting. Härlig känsla.

Vi har även fått sällskap om kvällarna av en väldigt trevlig person och Shaman kommer så bra överens med denna person så det känns riktigt rolig. Idag var vi på hööks och Shaman fick lite godis, en ny grimma och lite skönhetsprodukter och så klart mat som han skulle ha, Var ju så klart mer ;)

 

Helgen går till att bara ladda batterierna för häst och ryttare. Det är dressyrtävling så vi kommer inte in i något av ridhusen så därför valde jag att vi slappar lite. Vi har även vårt årliga möte med ryttarföreningen på en restaurang här i stan så det ska blir riktigt kul.

 

Hoppas ni läsare får en riktigt bra helg!!

Bilder från onsdagens hoppträning för herr S.

 

Hej och hå nu var det ju länge sedan jag skrev igen. Skämmes på mig!! Det händer egentligen inte direkt nått nytt hos oss känns det som och det är väl lite därför jag inte uppdaterar så ofta. Vi tränar på i dressyren och i hoppningen. Shaman är riktigt fin nu i dressyren och nu kan jag börja samla upp honom och han orkar hålla i hop sig korta stunder även då. Men det har egentligen tagit fram till nu att muskla upp honom efter skadan och all vila som kom. Han tappade egentligen inte så mkt under de där månaderna men jag såg att över ryggen och baken for det en del. Men nu är han rund och fin igen. Hmm lite fööör rund om magen känns det som haha. Men han är ändå inte den som äter tills att all mat är slut. Han äter och sen vilar han en stund och äter igen. Han börjar orka mer och mer för varje pass som går. Jag känner då han börjar bli trött och då avslutar vi eller tar skrittpaus. Han har riktigt fin nu i hoppningen bara matte som måste skärpa sig. Jag måste verkligen tänka på att ha bra vägar och inte komma snett mot hindret eller låta honom gå för långt mot hinderstödet. Mkt detaljer känner jag, sitsen skänklarna och hitta bra galopp. Att det ska vara så svårt ibland. Osäkerheten börjar ge med sig mer och mer och det känns fantastiskt. Jag har mkt kvar så klart att jobba på och speciellt tävlingsbiten. Men känner jag mig trygg på de höjder vi ligger på idag ska det lindra lite tycker jag ju. Så få se då. Målet nu är att börja ta oss upp på 1m och jobba vidare mot 110cm. Vi har tagit något enstaka hopp på den högre höjden och det har gått riktigt bra. Shaman ställer verkligen upp nu och gör jag fel så får jag veta det.  Bara göra om och göra rätt enligt honom. Primadonnan där. Men jag tycker inte han är lite tjurig som för bara någon månad sedan. Nu börjar han tycka det är roligt, han är pigg och glad och vill verkligen göra sitt bästa.

 

Valde att inte åka till grannkommunen på tävling denna helg då jag känner att vi befinner oss i ett mellanläge. Visst kan vi starta en högre klass men jag vill inte känna mig tveksam utan det ska kännas bra och då tränar jag hellre lite till. 

 

Har beställt en nackmagnet till skalman som jag ska prova på honom. Tydligen ska den göra att spänningar släpper men man ska även vara försiktig då det lätt blir att de stelnar ihop och då måste man använda magneten varje dag. Sen läste jag även att det kan fungera som smärtlindring och har de ont så kan de överanstränga sig och göra sig mer illa. Så vi testar den någon dag i veckan kanske och ser hur det fungerar.

 

Vi njuter iaf av vårvädret här uppe. Det brukar ju vara fullt med snö och ganska kallt men i stället är det isigt och runt nollstrecket varje dag. Så det är skönt men jag saknar de fina vinterdagarna när solen börjar värma och det är så där knastrande under hovarna på hästarna. Men snart är det sommar och utebanan kan användas flitigt i kvällssolen:)

 

Kram till er läsare, ha en underbar söndag!!

 

Lite bättre med sitsen men mer detaljarbete😉