Det här med att ha känsla för det man gör har alltid uppkommit både en och två gånger i mitt liv oavsett vad det har gällt. Då jag nyligen fått Shaman så tjatade min dåvarande tränare om att hitta känslan. Hmm tänkte jag vaddå. Hur menar hon? Några år senare förstår jag vad hon menade då. Hon sa den bara kommer och är nått man har. Då tänkte jag hur i helskotta ska det gå till. Nu förstår jag som sagt vad hon menar. Det är för att jag har lärt känna min häst utan och innan, då kände vi inte varandra. Allt var bara en kamp att hitta varandra och få det att fungera. Kan tänka tillbaka på den tiden. Det var den värsta i mitt liv trodde jag då. Jag började komma i gång med träningen och hoppningen. Från att gå från ridskolehäst till min första egna häst var skillnaden som dag och natt. Från Landell som hade mer salmad galopp och inte var så snabb till Shaman som är pigg och framåt och blir lite stark i hoppningen så vart det bara dömt att misslyckas. Kände att  vi inte hittade varandra och missförstod varandra hela tiden just i hoppningen och jag åkte i backen i princip varenda träning. Det gjorde att jag vart mer och mer rädd och hoppningen var inte längre roligt utan en ångestfylld upplevelse.  Hade tränare som inte förstod att jag var rädd och hela tiden pressade mig att hoppa högre och det gick så långt att Shaman slutade hoppa. Han sa ifrån genom att ställa sig rakt upp på bakbenen och då fick jagmig en riktig tankeställare. Tränaren jag hade då tyckte att jag skulle kasta ut Shaman, han komemr aldrig hoppa med dig sa hon. Nähäpp tänkte jag och ja jag kommer vara lika rädd på nästa häst då den stannar. Så jag funderade länge och väl och lade ut honom på annons. Hade en köpare men insåg att nej jag vill inte vara utan honom. Jag får sluta hoppa helt enkelt och satsa på dressyren. Jag hoppade inte på ett par månader utan jobbade med dressyren och red ut i skogen men det drog i hoppryttaren så jag började rida bommar och små kryss och det gick bra. Shaman hoppade och jag höll i martingallen och hade i princip långa tyglar men han ställde upp, han hoppade. Det gav mig mer trygget. Tog mod och bytte tränare. Det v art min räddning. Jag var noga med att berätta hur det varit och hur det kändes. Han förstod och han började bygga upp ett kraschat ekipage. Det har varit en lång kamp som inte är över än. Jag har gråtit, svurit, skrattat och förbannat mig själv över hur dum jag var som inte förstått och bytt tränare för länge sedan. Jag lärde mig en läxa, att lita på magkänslan och verkligen lyssna på mmig själv och min häst. Shaman är inte dum utan det var min osäkerhet som smittade av sig på honom.

Från ett splittrat ekipage till ett samansvettsat team så började vi samarbeta och hoppningen började fungera. Det har tagit tid och kommer ta tid. Men Shaman ställer upp mer och mer och är inte lika tjurig längre.

 

Tyvärr gjorde han illa sig i hagen för ett år sedan och fick stå på box länge och det har varit en lång tid som vi börjat jobba igång honom igen. Jag fick tillbaka min osäkerhet i hoppningen tyvärr och vi har haft lite mindre bra rundor och träningar men nu då vi tränar regelbundet så går det bara bättre och bättre. Nu har jag inte ens varit nervös och stressad då vi höjt lite. Det är verkligen en seger över mig själv. Jag har även resonerat som så att jag går inte in på tävlingsbanan om jag inte är helt säker på att vi kommer klara det. Det ska kännas bra helt enkelt. Hellre att jag tränar lite till än att tävla.

 

Känslan som jag nu har då jag rider och tränar med Shaman är den jag saknade då men nu då jag lärt mig mer om honom och mig själv och ridningen i sig så vet jag hur det ska kännas och inte. Igår hade jag inte alls någon bra känsla, hittade liksom inget flyt även om Shaman var jätte duktig och gjorde sin del av jobbet. Fick ändå höra att vi utvecklats ännu lite till bara på ett par veckor så det var kul. Har själv svårt att se de små framstegen då jag verkligen är perfektionist och vill att allt verkligen ska vara bra. Jag är så glad att jag har en fantastisk tränare som hjälper mig och stöttar mig. Jag har en fantastisk häst som jag lärt känna och jag tror vi kommer få ett riktigt bra år på träningsbanan men även på tävlingsbanan.

 

Dagen kommer att gå till lite dressyrtrim och känna hur Shaman känns, han har varit lite loj sista tiden och jag misstänker skarpt att han påverkas då han släpper päls. Han brukar nämligen påverkas både höst och vår. Helgen blir lite träning med vår tränare och sen tar vi lite vilodag.

 

Hoppas ni alla får ett trevligt avslut på veckan!!

 

Fina Shaman solar i vårsolen.

Det tar sig ;)

Årets första tävling gav oss en andra plats :)