Fredagen var bara jobbig då det privata var i en svacka. Orkade knappt rida men eftersom vi skulle dressyrtävla på lördagen så kämpade vi oss igenom ett pass. Ingen av oss var direkt taggad. Pysslade på och försökte hålla tårarna tillbaka och till sist ställde sig Shaman och stirrade på mig och kom sedan fram och lade nosen mot min kind och då brast det. Så där stod vi en stund och det vart bättre. Det går verkligen inte att dölja något för honom. Han känner direkt om det är nått. Han puttade in mig i hörnet där jag ofta står då jag är ledsen och då jag stod där i dag kom han fram och lade nosen på axeln så jag fick klia honom och säga att idag är jag ju glad. Han är så himla mysig. Han fick ha en innedag idag då det krånglade med broddarna och frusit till under natten. Vi passade på att umgås lite på lunchen och mamma hade varit på morgonen.Mitt lilla kramdjur!!Han ser till att fördriva tiden på bästa
sätt.