Veckan har varit bra hos oss. Hösten är här och det är kallare nu men i helgen har det ändå hållit sig hyfsat varmt och solen har lyst. Har haft jour och varit uppe i ottan och matat Shaman och hans polare. I veckan har vår tränare ridit och hoppat, det gick bra men han råkade säga åt shaman då han stannade och shaman vart rädd. Så vi fick ta det lite lugnt en stund och jobba vidare. Shaman tar så illa vid sig om man säger åt honom tyvärr. Det är samma sak om jag ryter till åt honom i boxen då ställer han sig i hörnet och skäms. Han har fått lite mer vila än vanlig då vi bägge behövde det.

 

Gårdagen gick till att hoppa lite och känna mig för då min tränare inte var med. Första gången jag skulle få klara mig själv. Hade med min goda vän F som var lite hjälp. Det gick bra. Vi provade höja men då vart det genast lite jobbigt så vi tog bara några språng och sänkte igen. Shaman var så snäll och hoppade men då jag inte vågade så stannade han och stod där och undrade vad jag pysslade med. Men jag vet exakt vart jag har mig själv nu. Det är riktigt bra. Jag vet vart jag ska jobba med mig själv och jag vet att vi klarar det så fort osäkerheten ger med sig men det är en bit kvar. Men det känns som jag är på väg. Jag försöker med alla knep att lura mig och fegheten och det funkar riktigt bra. Shaman försöker verkligen. Sen måste jag ju också hjälpa till och inte bara tro att han ska göra allt. Han såg så himla nöjd ut då vi var färdiga och jag klappade om honom ordentligt innan jag åkte hem.

 

Hoppas ni har en bra helg!!

Tjolahopp

Han försöker verkligen hjälpa mig

Vi har roligt nu 

I helgen har det varit klubbtävling i dressyr. Jag och Shaman valde att vara med för att träna oss att bli lite ordningsamma och inte bara fara omkring som två rufsetufsar. Vi kammade oss och klädde oss i finkostymerna. Vi tog tävlingen på största allvar och gjorde vårt  bästa och det räckte till att slå vårat personbästa som varit 65 procent och nu tog vi 69 procent i det program vi tävlade i. Vi fick vår första 8:a och hela två stycken sa mamma då hon läste protokollet så det kändes extra roligt. Vi kommer så klart vara med på fler gårdstävlingar.

 

Hösten har kommit nu och det är bara runt 5 grader på dagarna. Huvva och det är minusgrader på natten. Idag var första gången Shaman fick ha pyjamas på sig och jag lade även på honom ett ridtäcke så han inte skulle frysa om bakdelen. Vi tog slingan runt men öste inte på om vi skulle råka stöta på älgfamiljen igen. Inte helt lyckat då vi kom susande runt kröken och där stod dem och undrade vad det var för stollar som kom flygande.

Det är vackert i skogen nu med alla färger men trist att det går mot vinter och mörker. Jag ogillar  verkligen vintern och kylan. Snö okej men så länge det inte blir kallare än -5 grader då är det bara skönt men det är inte alls för många dagar som är så. 

 

Märks att Shaman är så nöjd nu och han verkar må bra. Hans ögon visar den där blicken då han är så där nöjd och glad. Det värmer i hjärtat. Det känns lite som att jag vill ta med honom hem och ha honom i sängen eller i soffan. Han är så go och vill att jag ska klia honom hela tiden.  Så fort jag gör något som han inte ser ska han smyga sig bakom och kika över axeln på mig och så fort jag tuggar på nått  ska han ha det. Går inte alls att smyga med något för honom. Nyfiken i en strut är vad han är.

 

Vi funderar på att se om vi kan få hjälp i vardagen men även på tävlingar. Känner att jag saknar någon som kan hjälpa mig att  bygga fram hinder eller gå med Shaman då jag bygger fram. Eller gör i ordning om jag måste göra nått eller bara hjälper mig med sysslorna. Vill inte ha nån som bara kommer då det passar eller ska klappa hästen och posera med honom för att ha honom som statuspryl. Ska se om vi hittar någon som kan hjälpa oss i vardagen men även på tävling då det oftast är kort om tid och då är det guld värt att få hjälp. Nåja vi får se om vi hittar någon och det blir inte det lättaste då Shaman är som han är och inte nöjer sig med vem som helst.

 

Hoppas alla har en trevlig måndagskväll i höstmörkret!!

Höstkväll

Slingan runt på pälspojken

Snutteponken

Igår var det dags att sitta upp och hoppa för första gången sedan incidenten. Jag har verkligen längtat och då ajg sett min tränare jobba med Shaman så har han blivit så himla fin. Luftiga och fina språng. Vilken kapacitet han har mitt lilla djur. Satt upp och han var så fin, han gjorde allt han skulle och lite till. Vilken känsla, bara styrde och han gjorde allt. Känslan som var helt okomplicerad till skillnad från tidigare. Jag kände att nu hade vi roligt och jag var så nöjd efteråt. Vi avslutade att rida slingan runt. Vi galopperade runt en krök och plötsligt hoppade Shaman ner i diket och in i skogen och upp på vägen igen. Hmm skänkelvikning i galopp så här dagen innan dressyrtävlingen. Hmm en älgmamma och älgbebis stod ju precis vid vägen och så klart såg han dem men inte jag. Haha vi vände om och tittade på dem. Älgungen gick in i skogen men mamman stod kvar och Shaman tittade surt på den. Skrek åt dem att dra åt skogen hahaha och då de gått iväg fortsatte vi hem.  Jag jobbar varje dag med mitt mål, det känns bättre för varje dag. Jag insåg att jag tagit ett steg framåt då en duktig ryttare red samtidigt som oss och jag inte jämförde mig med henne utan utgick från mig och shaman. Jag läser min bok och har även fått ett häfte av en kamrat om mentalt tänkande inför tävling att läsa. Mina vänner är verkligen så hjälpsamma och utan dem hade jag inte tagit mig ur svackan.

 

Tycker Shaman är så himla mysig nu och han ska klia på mig hela tiden och kommer och lägger nosen i famnen och myser. Han verkar så himla nöjd.

 

Då jag kom i dag stod han nere vid buskarna och kom inte då jag ropade som han annars gör. Han tittade på mig och stod där. Hann tänka att vad är det nu, som förra våren då han hade frakturen o inte kunde röra sig. Gick fram och då hade han fastnat i en gren från busken. Den hade snurrat sig runt bakbenen och i svansremmen på täcket. Hade han tagit ett steg fram så hade han såklart kommit loss men fånig som han är väntade han till matte kom till undsättning. Sedan gick han bakom mig till grinden och hem till stallet. Han får vila idag då jag jobbar extra på JC och har telefonrådgivning hela kvällen. Hmm extra pengar är bra dock kommer dem att gå till en husvagn åt skalman i vår.

 

Hoppas alla har en trevlig fredagkväll!!

 

Somliga har lite otur så här på fredagseftermiddagen ;) Shaman sitter fast i busken:)

Känslan som var helt enorm rent ut sagt. Lätt, och okomplicerat!!

Mitt gosetroll!! Ibland är det svårt att säga hejdå trots att vi ses i morgon igen :)

Efter att ha tagit tag i mitt problem än en gång så känns det som det blir bättre för varje dag. Lite i taget. Har inte hoppat något med min hoppeskuttare men testat lägga ut galoppbommar för att hitta rätt tempo. Ibland gick det för sakta och ibland för fort. Då det gick för fort fick jag hjälp av herren själv som drog på lite så jag behövde bara åka. Ibland är han väldigt hjälpsam nästan lite för mycket så det bar av emellanåt och han hoppade över bommarna på backen. Så klart med öronen spetsade och buset lysandes ur ögonen. Bra att nån är positiv i det här med mentala historien och mattes jobb med självkänslan och självförtroendet ang hoppbiten. Även mina kamrater har tagit det här på största allvar. I helgen fick jag komma och rida min goda väns ponny som hoppade så fint. Vart två hästar till efter det som hon hade på tillridning under helgerna. Jisses det var bra för osäkerheten då jag oftast blir lite feg då jag rider nya hästar. Så det var bara hoppa upp och hoppa ner och upp på nästa. De skötte sig riktigt  bra. Den ena var lite som Shaman och behövde stöd och drivas på annars stannade han och funderade ;) Riktigt nyttigt. Så det vart hela fyra hästar med min egen igår. Somnade gott efter det och lite mör är jag allt i kroppen men roligt hade jag trots att det vart lite krumsprång på de olika pållarna. Ett steg framåt :)

 

Idag vilar vi och i morgon nya tag. Vi ska se om vi ska dressyrtävla i helgen då Shaman är riktigt fin som dressyrhäst och han är så mjuk och fin då han kommer igång. Ska höra om jag får ta nått språng då vi har hoppträning då jag känner att jag börjar bli redo för det nu. Kommer förmodligen få rida lägsta klasserna nu hela året för att få ordning på mig själv vilket känns jävligt surt rent utsagt men måste verkligen hålla ordning på mig själv speciellt på tävling och inte utmana mig.

 

Hoppas alla haft en trevlig helg i höstsolen!!

 

Plaskmattan ingick dock slapp vi bada😃

Gossedjuret😃

Jag har sista dagarna funderat allt mer på mig själv och min ridning. Jag har en fantastisk fin häst. Han är duktig och välutbildad. Det gäller för mig att förvalta det vilket jag känner att jag inte kan göra riktigt just nu. Det är hoppningen som inte fungerar riktigt. Min osäkerhet slår igenom. Kroppen säger en sak men huvudet en annan. Så klart min häst inte vet vad han ska göra. Jag bromsar honom sista galoppsprången i stället för att bara låta honom vara. Jag var på kurs i början på sommaren, allt gick så bra ända fram till jag bestämde att vi skulle tävla. Det vart mitt fall än en gång. Det negativa började direkt. Shaman vart stark, jag rädd och osäker och tappade allt jag byggt upp. Allt jag jobbat med bara raserades. Jag tänkte att det går bättre nästa gång men sakta men säkert började även träningen rasa i stället för att gå framåt. Jag säger varje gång att jag jobbar med mig själv och mitt problem men jag gör inte det. Jag måste göra det varje dag. Jag tänker hela tiden att varför kan inte vi, alla andra kan. Varför är vi sämre? Det är just dom tankarna som stjälper mig. Jag jämför mig med andra. Jag utgår inte från mig själv och min häst. Shaman kan men han måste få tydliga signaler vad han ska göra. Jag måste hålla mig till min del av jobbet för att han ska kunna göra sin del. Tillsammans måste vi jobba mot samma mål. Bli ett team vi en gång var. När jag kan och inte låter nervositeten eller osäkerheten ta över är vi ett team och vi samarbetar och det är oftast då vi hamnar på prispallen. Jag fick ett möte med en vän som hjälpte både mig och min häst, hon hjälpte mig att inse att jag måste släppa det gamla, våga gå vidare och se framåt. Plocka fram det positiva och våga för att komma vidare. Just nu låter jag bara allt vara, jag tycker inte det är roligt igen. Det är ena dagen bra och nästa inte. Jag väljer att inte hoppa nu utan den dagen jag verkligen längtar då kommer jag sitta upp och tillsammans kommer vi jobba på det som ska fungera.  Just nu hoppar min tränare Shaman för att jobba med galoppen och att Shaman ska känna sig trygg och tycka hoppningen är rolig. Han verkar iofs tycka det då han har öronen spetsade och buset lyser i ögonen på honom. Så ska det vara även sen då jag väljer att börja hoppa igen. Jag vet inte om jag kommer göra det i dagsläget. Det var som att jag bestämde mig där och då, i byn, på träningsbanan, vid hindret. Jag vet exakt vilken känsla och att jag gav upp där och då. Jag orkar inte längre och då är det ingen ide. Jag har kämpat mot mig själv och min osäkerhet så länge jag haft häst och även innan för den delen också. Då jag red ridskolehäst. Jag hade en som hoppade hur vi än kom, ibland slog vi ihjäl oss och ibland inte. Jag har egentligen aldrig suttit på riktigt bra hästar utan fått den som varit över, som ingen annan ville ha. Kanske en bidragande orsak till hela hoppkarusellen. Jag måste lära mig det här, jag måste få förstå för att kunna utföra det jag ska göra. Jag måste jobba bort min osäkerhet.

Jag måste ta tag i det här annars går det inte. Inte bara göra det några veckor utan varje dag, flera år. Jag måste fråga mig själv vill jag det här. Shaman klarar sig, han behöver inte hoppa. Han kan få hoppa låga hinder. Han har redan hoppat de högre klasserna. Kan jag inte hoppa högre än jag är i dag så får jag väl ta det då. Då får väl folk snacka goja och trams åt oss men så länge vi har roligt tillsammans så är jag glad och det tror jag Shaman är också.

 

Jag är evigt tacksam till alla som hjälper mig och stöttar mig då jag är som gladast men även då jag gråter av frustration och förbannar mig själv över min egen osäkerhet. Jag vet att det inte är Shaman som är problemet utan jag själv. Jag är den enda som kan göra något åt det här och ta mig förbi den där osäkra jävla fegisen som sätter stopp för mig då jag vill ha roligt!!

 

En dag ska vi tillbaka!!

Öva och öva.

Vi kan om vi vill!!

Just nu är både jag och Shaman inne i någon svacka. Vi tycker inte något är direkt kul. Vi åkte till Boden för att träningstävla. Shaman sov hela tiden vi var där, ville inte hoppa. Jag var inte nervös men vart stressad och ändrade hela min ridning och bara tryckte till honom. Bettet var för skarpt och jag kunde inte få galoppen i honom och då jag fick det kunde jag inte hålla för då gick han inte framåt. Han bjöd inte och jag vart bara sur och irriterad. Han har hoppat fint hemma sedan och jag har bytt bett och provar ett annat som han verkar väldigt nöjd med. Jag får ta att han blir lite stark då. Var till vår tränares bekant och hoppade och det gick riktigt bra till sista linjen då Shaman bara bestämde sig för att det här skulle han minsann inte hoppa. Kände hur arg jag vart och innan jag slog ihjäl honom valde jag att hoppa av. Min tränare satt upp och fick då ta konflikten och sa åt honom på skarpen. Han kollades på kliniken och är helt kärnfrisk men har haft en infektion i sig men som är utläkt så han har inga anledningar att inte jobba. Slöfock!!!

 

Kommer inte hoppa honom då han gör så där utan min tränare får sitta upp och sen kanske men går det inte att lösa så är det bara lägga ner hoppningen eller hålla den på låg nivå. Inget jag vill men jag kommer inte sälja hästen och då är det enda alternativet i dagsläget. Känns jävligt rent utsagt att han som hoppat uppe på ganska höga hjöder bara tramsar och inte ens hoppar dryga metern med mig. Känner att jag inte rider så illa eller?? Hur perfekt ska man rida? Jag vet inte?

 

Har jourthelg så vi får lite tid ifrån varandra nu och det är bra. Blir bara att ses korta stunder och han får stå uner helgen. Han är väldigt gosig och ska klia mig hela tiden så det går ju inte att vara sur på honom längre stunder ;) Men det är tråkigt att går hur bra som helst ena dagen och nästa bara tvärvägrar. Nåja vi får se, jag vet att jag själv har mycket att jobba på också just på tävlingsbiten och kommer därför endast tävla på hemmaplan denna terminen ut. Nästa år får jag se om jag ens kommer att tävla.

 

Hoppas alla har det bra ute i höstsolen!!

 

Tröttmössan vilar i höstsolen.

 

Hösten är här men solen värmer än och det är ljust en stund in på kvällen så vi kan fortfarande och kvällshoppa.