I helgen har det varit klubbtävling i dressyr. Jag och Shaman valde att vara med för att träna oss att bli lite ordningsamma och inte bara fara omkring som två rufsetufsar. Vi kammade oss och klädde oss i finkostymerna. Vi tog tävlingen på största allvar och gjorde vårt  bästa och det räckte till att slå vårat personbästa som varit 65 procent och nu tog vi 69 procent i det program vi tävlade i. Vi fick vår första 8:a och hela två stycken sa mamma då hon läste protokollet så det kändes extra roligt. Vi kommer så klart vara med på fler gårdstävlingar.

 

Hösten har kommit nu och det är bara runt 5 grader på dagarna. Huvva och det är minusgrader på natten. Idag var första gången Shaman fick ha pyjamas på sig och jag lade även på honom ett ridtäcke så han inte skulle frysa om bakdelen. Vi tog slingan runt men öste inte på om vi skulle råka stöta på älgfamiljen igen. Inte helt lyckat då vi kom susande runt kröken och där stod dem och undrade vad det var för stollar som kom flygande.

Det är vackert i skogen nu med alla färger men trist att det går mot vinter och mörker. Jag ogillar  verkligen vintern och kylan. Snö okej men så länge det inte blir kallare än -5 grader då är det bara skönt men det är inte alls för många dagar som är så. 

 

Märks att Shaman är så nöjd nu och han verkar må bra. Hans ögon visar den där blicken då han är så där nöjd och glad. Det värmer i hjärtat. Det känns lite som att jag vill ta med honom hem och ha honom i sängen eller i soffan. Han är så go och vill att jag ska klia honom hela tiden.  Så fort jag gör något som han inte ser ska han smyga sig bakom och kika över axeln på mig och så fort jag tuggar på nått  ska han ha det. Går inte alls att smyga med något för honom. Nyfiken i en strut är vad han är.

 

Vi funderar på att se om vi kan få hjälp i vardagen men även på tävlingar. Känner att jag saknar någon som kan hjälpa mig att  bygga fram hinder eller gå med Shaman då jag bygger fram. Eller gör i ordning om jag måste göra nått eller bara hjälper mig med sysslorna. Vill inte ha nån som bara kommer då det passar eller ska klappa hästen och posera med honom för att ha honom som statuspryl. Ska se om vi hittar någon som kan hjälpa oss i vardagen men även på tävling då det oftast är kort om tid och då är det guld värt att få hjälp. Nåja vi får se om vi hittar någon och det blir inte det lättaste då Shaman är som han är och inte nöjer sig med vem som helst.

 

Hoppas alla har en trevlig måndagskväll i höstmörkret!!

Höstkväll

Slingan runt på pälspojken

Snutteponken