Sista veckorna har det verkligen hänt mycket känns det som rent ridmässigt. Jag och Shaman har tränat både dressyr och hoppning och tagit våra uppgifter på största allvar. I alla fall jag, Shaman har väl stånkat och stönat lite som den latmask han är men då han kommit i gång har han verkligen jobbat. Vi har jobbat och övat. Vi har hoppat i Boden hos K. Vi har haft motgångar och medflyt. Lite motgång sist med lite hinderhöjning och då oxrarna. Vi tog oss igenom det med hjälp av vår tränare. Var lite skeptisk till helgens kurs för vår månadstränare men som vanligt lösta han alla problem med genialiska ideer och tips. Jag fick förklarat och vi konstaterade att Shaman är en bestämd herre som verkligen vägrar rucka på sina principer och bara rätta sig i ledet. När det väl gällde så gjorde han sin del av uppgiften perfekt ut i noshåren. Vi flög igenom trekombinationen då jag var inställd på att få klämma in allt för många galoppsprång men inte det. Han bara körde på, han fick som han ville och var riktigt nöjd. Typ långa tyglar. Då jobbar han som bäst, matte som håller fast sig i martingalen och benen om magen. Då är det toppen tycker han ;) Dag två gick bara ännu bättre och jag var för första gången inte nervös för banan. Hade lugnet hela tiden banan runt. Fantastiskt, vi börjar kanske hitta tillbaka dit vi en gång var på väg. Vi kämpade tillsammans och vi hade så roligt. Jag krossade rädslan och osäkerheten med hjälp av min andra part. Vi gav allt idag!! Vi somnar nog båda med ett leende i kväll!! Det roligaste var att några av mina vänner kom och var fanclub på läktaren. Det var som att vi gav allt och ännu lite till!! Idag var vi verkligen Team S, team sara och shaman!!

 

Kram till er alla i det icke existerande höstrusket!!

 

 

 

 

 

 

Lite olika versioner, en filmad från banan och en från läktaren ;)