Ibland blir jag bara sur på mig själv, nu har jag ridit ett tag med gramanen för att slippa bråka med honom. Jag får bättre och stadigare sits. Shaman är mer balanserad och jobbar bättre när han går i gramanen. Han har blivit starkare i kroppen då han har haft den tycker jag. Provade ta bort den igår, det går bra i skritt och galopp. Traven ålar han runt, och blir ostadig och jag tappar sitsen helt och allt blir bara skit. Rider jag lätt går det bättre. Men vi ska ju tävla dressyr om en månad och jag måste verkligen få till detta känns det som. Men mer övning helt enkelt. Får väl surt ha gramanen ännu en tid. En av ponnymammorna sa att han kanske inte var tillräckligt stark än att kunna gå utan den. Jag vet inte men jag känner mig som en kass ryttare som inte kan rida utan den. Fast det är ju ett hjälpmedel, den hänger oftast bara där. Jag behöver bara ha den slapp så går allt bra så om det är det där psykologiska. Nåja vi får öva vidare helt enkelt. Men det känns faktiskt surt att inte kunna rida honom som han går då han är på gramanen men vi båda kanske måste bli starkare helt enkelt. Det jag faktiskt har märkt är att Shaman gillar musik, då jag slår igång telefonen med spotyfi så lyssnar han lite extra och jobbar ännu lite bättre. Hans favoriter nu är ABBA och Takida. Bra blandning haha. Han är faktiskt lite frän på det viset, får känslan att han stampar takten med fötterna haha.

 

Så här ser det ut med gramanen. Hoppas kunna avveckla den snart.