Vi var till tandläkaren på torsdagen då Shaman har haft lite svårt att tugga sista veckan. Han har tidigare två tänder som är trasiga och det fastnar lätt mat där. Hon kollade på honom och sa att han hade en tandsjukdom förmodligen sedan han var liten som gör att ytskiktet luckras upp och ger honom karies som i sin tur leder till att tänderna går sönder. Hon har aldrig under våra sex år där sagt något. Vi var till en annan tandläkare förra året som inte heller sa något om detta. Hon sa att han hade i princip angrepp på alla tänder och processen kunde ta allt mellan ett halvår och hela hans liv. Kände att jag bara svalde och gick hem med honom, grät hela vägen hem och i två dagar efter det. Kontaktade hans andra tandläkare som sa att det lät väldigt märkligt och att hon ville kika på honom igen efter nyårshelgerna. Han ska få börja borsta tänderna och spolas i munnen varje kväll. Florgel ska han också få för att se om processen stoppar upp något. Fy kändes bara så jävla pissigt om jag ska vara helt ärlig. Nåja det är ju egentligen skillnad från igår till idag. Allt är som vanligt förutom att jag är olyckligt vetande men samtidigt kan jag göra saker för att bromsa processen och det ska jag. Så i helgen har vi premiärborstat hans tänder. Jag borstade och min goda vän J fick hålla fast honom, det gick faktiskt bättre än vi trodde. Så det blir nog bra.

 

Han har fått vila under helgen då jag och mamma gjort lite andra saker och idag har han fått vara med sin skötare så jag tänkte passa på att göra lite ärenden. Vi tänkte rida ut igår men det var fruset redan och solen var på väg ner så vi smög in i ridhuset och joggade. De har lagt in mer underlag så det är ganska djupt så han får vara där minsta möjliga tid för att undvika onödigt slitage. Vi får göra så att vi promenerar fram oss ute och sedan går in och joggar och sen ut igen.

 

Vad har ni haft för er i helgen? Busat eller gett godis? Jag är säker på att Shaman kommer utsätta mig för både bus och godis med tanke på hur han är. Han har ju en förmåga att göra sina hyss emellanåt ;)

 

 

Helgen har varit bra för oss. Vi valde att inte vara med på tävlingen men vi gick in och hoppade lite på framhoppningshindrena på lördagkväll. Jag tänkte att jag rider lite dressyr och sen får han ta några språng. Shaman vart jätte lycklig då han såg hela tävlingsmiljön och spände upp sig. Han var mer uppåt än framåt. Så jag fick jobba med honom och få honom att slappna av. Då jag började rida ringde min hästskötare och undrade varför jag flåsade som en tok. Så jag sa vad  vi gjorde så hon sa ah perfekt då kan du hoppa med mig i lurarna. Så jag sa vad vi gjorde, att nu rider vi upp mot räcket och nu är det ca fyra galoppsprång kvar. Det var riktigt bra. Mot oxern var jag lite orolig att vi inte skulle klara det. Shaman låg kvar och väntade och hoppade så sjukt fint. Vi bara flög över. Vilken känsla. Han hade sånt tryck och sånt fin språngkurva. Jisses vad hände. Han hoppade så fint på både räcket och oxern. Då jag skulle få honom att slappna av och jobba dressyr vart han lite sur då vi red förbi hindrena och steppade till. Men jag jobbade med att han skulle slappna av och även jag och det gick riktigt bra. Vår veckotränare hade gett oss i läxa att just tänka lite tävling och framhoppning och fokusera på att behålla fokus och kunna slappna av. Jag vågade faktiskt hoppa helt själv dock med celle i lurarna men oxer på 85 cm och räcke på 90 cm :) Så fantastiskt att vi kommit så här långt. Shaman är så glad och så positiv igen. Han hjälper mig och ställer upp. Jag är inte nervös eller orolig. Klumpen som börjar komma då jag ser oxern krymper fort och försvinner. Trodde aldrig vi skulle komma tillbaka till detta. Känns verkligen riktigt bra.

 

Söndagen red vi slingan runt med grannen och hennes skötare. Riktigt skönt att komma ut och lufta oss lite. Shaman fick springa bort lite överskottsenergi. Just nu känns han mer uppåt än framåt och som en riktigt laddad duracellkanin. Men han har glad :)

 

I helgen är det tävling hemma på gården, vi har tävling med ridskolan. Tre dagar. Tanken var att vi skulle hoppa 80 och 90 men just nu känner jag att jag inte orkar bli nervös och stressad över hur kommer shaman göra. Kommer han hoppa, kan jag hålla tankarna i styr och göra min del. Allt är fortfarande ett enda kaos i huvudet både med hoppningen och efter att min pappa lämnat jordelivet i höstas. Jag tycker att just nu är det nog att bara hålla igång vardagen och klara av jobb och stall.  Känns som att minsta sak utöver vardagen känns som ett projekt. Känns som att hoppningen måste stabilisera sig innan jag börjar tävla igen med Shaman. Vår nya tränare har hjälpt oss massor. Hon förstår min osäkerhet och varför Shaman gör som han gör. Vi har helt enkelt tappat varandra på vägen. Känns som att vi inte kommit tillbaka ordentligt efter kraschen och ändå är det två år sedan. Vi kommer oss upp på ca 90 cm men efter det brister allt. Känns fortfarande jobbigt att jag inte minns allt, jag kan fortfarande få inslag av rädsla och vågar inte galoppera då vi höjer. Men vi övar, vår tränare hjälper oss. Framför allt mig. Det blir bättre och jag vägrar ge mig. Vi ska ut igen och rida som vi gjorde förr. Jag och Shaman, min kämpe till häst som verkligen gjorde allt och lite till. Det kommer ta tid men det får det göra. Vägen är lång men vi kommer framåt. Sakta men säkert. Jag över lite hemma emellanåt och lägger upp olika övningar så vi får öva.

 

Dressyren blir bättre och bättre. Lite svårt att hålla honom på plats då jag inte har gramanen alltid men även det blir bättre. Han är positiv och försöker. Tjurar då det blir fel och hoppar rakt upp i luften och piper för att sedan göra om samma moment ;) Då sätter han det klockrent. Nu övar vi byten i galopp, lyckades på till ett par på medellinjen och diagonalen för att nästa gång inte få till det. Mer övning. Det blir bra, allt ska lösa sig. Han är min bästa vän och jag vill få det här att fungera och jag vill ju inte sälja honom.

 

Nåja nu ska vi iaf mysa i helgen och bara göra roliga saker, typ som att galoppera av oss i skogen och glo på alla söta älgar. Eller kanske bara hålla i sig då Shaman sätter fart :)

 

Hoppas alla får en trevlig helg!!

 

 

Förra veckan gick åt till mycket dressyr och det ger resultat speciellt i hoppningen. Vi hade lite markarbete på fredag då jag slutade tidigare. Det var en lätt övning och jag kunde ta bort gramanen på slutet och endast hoppa honom på vanligt bett. Vilken känsla att vi kommit så långt. Sen då vi hoppar bana och mer saker där han verkligen måste vara på plats kommer jag ha de vanliga hoppbetten då han är stark och lätt drar iväg med mig. Jag red honom i dressyren under helgen och kunde ta igenom hans stelare sida med lite lirkning och han vart riktigt fin. Igår kom vår nya tränare och hjälpte oss. Hon är lyhörd och kunnig. Hon förstår hur jag tänker och resonerar och kan även förstå hur det varit tidigare då vi haft mindre bra perioder. Jag förklarade om mitt resonemang om olika bett och hon förstod fullt ut. Hon tyckte som jag och sen att ett vanligt tränsbett inte är ett alternativ i dagsläget då vi hoppar banor eftersom han fortfarande är stark och drar. Även om det var mycket bättre nu mot för sist hon var. Under framridningen fick jag hjälp att rida i de olika gångarterna och våga rida på framåt men ändå hålla kvar Shaman på plats och att han fortsatte jobba. Vi övade på att hitta ett bra tempo i galoppen och att jag skulle våga hålla det även då jag började rida mot hindrena. Det känns som det bara blir bättre. Jag fick hoppa en kortare bana och det gick super även fast jag stressade upp mot sista räcket men jag kunde ändå fokusera på min uppgift och Shaman kunde utföra sin uppgift perfekt. Två gånger råkade jag tabba mig och då stannade han och undrade hur jag tänkte. Så vi tog om och gjorde rätt och det blir bara så roligt. Oxern skrämde mig inte nu kanske mer räckena men hon hade höjt dom lite mer. Vi lade bakbommen på oxern lite högre och lågt in för att lura ögat lite. Shaman hoppade glatt över allt i hans väg. Det känns riktigt skönt att någon äntligen kan hjälpa mig med mina mentala låsningar och inte bara själva ridningen. Att det finns en förståelse och vilja att lösa problemet som inte bara ligger hos Shaman utan även hos mig som ryttare.

 

Vi kom överens om att inte tävla till helgen, det blir bara ett stressmoment för mig och just nu är det bara en prövning att klara av vardagen och få det att gå ihop. Vi satsar på gårdstävlingen om någon månad. Då har vi hunnit bli starkare och få mer flyt och hitta varandra ännu lite mer. Det känns som att detta kommer att lösa sig med lite tid. Kanske han stannar kvar hos oss ändå :)

 

 

Hujja nu har temperaturen börjat krypa under minusstrecket. I går var det -3 och i morse hela -7 då jag åkte ut för att servera Shaman och hans vänner frukost. Allt blir så besvärligt nu och man måste bära ut vatten och kånka dunkar. Stressen kommer så klart krypande då gräset är fruset och även vattnet. Han måste ha vatten ute för magen. Jag vet vad som väntar, hela tiden vakta honom och se minsta tecken på magbesvär. Han får nu extra magmedicin nu som han ska ha då det är denna mellanperiod. Samma till våren sa doktorn då vi var där i våras.

 

Igår red vi dressyr för hela slanten, vi kämpade med skänkelvikning och sitsträning och avslutade att rida igenom ett av de lättare dressyrprogrammen. Vi fick hjälp av en av de yngre ryttarna som tävlar SM i dressyr så det var riktigt roligt. Shaman fick till en början gå med gramanen och sedan tog vi bort den. Han tramsade i vanlig ordning men jag red framåt och vägrade ge med mig så till sist gav han med sig och jobbade fint. Han är riktigt bekväm den där grabben ibland. Vi gjorde lite galoppombyten och nu fick vi även till det mot höger. Vi höll dock på att åka rakt in i väggen då jag galoppjobbade honom på volt och han mitt i allt fick för sig att byta galopp hela tiden och sprang rakt fram i stället för att svänga åt nått håll. Men han var riktigt fin då jag fick till min egen ridning och sits.

 

Idag tänkte jag se om jag kan lägga in lite markarbete och öva det vi fick i läxa från kursen i helgen som var. Måste öva lite mer tryck och tempo i galoppen, våga sitta kvar och lita på honom. Inte trycka på framåt då han ska samla sig. Känns som listan är lång att öva på ;)

 

 

 

I helgen har vi återigen ridit kurs för vår månadstränare. Vi hoppade bana båda dagarna. Shaman har varit riktigt precis och kinkig. Han har emellanåt hoppat riktigt bra. Det är inte bara hans fel att det blir galet. Jag har känt mig stressad och fått lite kaos i hjärnan och då ridit fram honom och inte alls väntat då han ska korta sig och sedan hoppa. Så klart han blir sur. Jag har ibland suttit ner lite för mycket och han har då inte kunnat hoppa då ryggen tryckts undan förklarade vår tränare. Så lite lätt sitts mot hindret, och lite kortare tygel och bara vänta kvar. Inte sparka till honom med skänkeln innan då blir han arg. På söndagen gick det lite bättre, jag försökte verkligen skärpa mig. Det var svår bana delvis, det var riktigt skarpa linjer och svängar och så fort jag inte hade honom på plats bar det av och vi kom tokigt. Dock inte jätte fel så jag tycker absolut han hade kunnat hoppa. Ibland hann jag inte räta ut honom ur sväng och hindret stod vinklat snett. Men jag tycker ändå det går framåt. Inte så markant men lite i taget. Nu tar han ett galoppsprång på kombinationerna där det ska vara ett. Han tvekade inte ens, kände själv att jag redan från början började oroa mig men tänkte okej jag måste verkligen vara med på denna linje och tänka framåt första sprången i landningen och sedan hålla honom. Det fungerade. Red även unghästen på lördagen och han var riktigt fin. Han hoppade all vad han orkade, han gör mig säkrare och hoppar allt hur han än kommer. Känns som jag bara kan hänga på honom på något vis. På Shaman måste jag tänka hela tiden och verkligen vara med honom i varje steg.  Men vi ska iaf fortsätta träna och se vad som händer. Känns just nu som jag avvaktar med tävlingen som är om två veckor. Vill få ordning på hoppningen och hitta flytet igen. Inte känna mig osäker då jag går in på banan och inte vet om det fungerar eller inte. Så vi får öva på helt enkelt med vår veckotränare och se hur allt löser sig.

 

Shaman har plötsligt blivit som en ungdom igen. Han är pigg och glad och har börjat göra tappra försök till bockningar. Han kan egentligen inte bocka men han gör det och jag flyger rakt upp i luften och landar i sadeln igen som tur är. Han tycker det är jätte kul och så klart blir han lika förvånad varje gång då jag gallskriker att han ska sluta. Han kutar i från sina kompisar och prejar ner dom i diket om det går för sakta och galopperar om dom. Han gör hyss i hagen och inne i boxen. Han drar i allt han ser, kommer med mulen och kittlar mig i nacken och drar mig i håret och tycker det är jätte kul då jag ylar hahaha. Han hade igår dragit ner eltråden vi har i hagen då vår granne fixat plankorna under sommaren. Så mamma hade gått och satt tillbaka den och han hade gått efter och tittat. Sedan hade han plockat ner den igen, då jag kom på kvällen var den nere både uppe och nere. Suck. Han har alltså pillat upp de små luckorna som tråden löper i och dragit upp den. Suck. Han är en slug liten rackare.

 

Vi provade hoppa igår kväll med några av grannarna. Övningen i sig var så klart bra men den passade inte Shaman. Det var tre studs in med travbom in. Sedan ett galoppsprång, oxer, ett galoppsprång ut på ett räcke. Han ville inte alls länga sig. Tog ett spö och daskade till honom. Då hoppade han i rena förskräckelsen. Sedan ville han inte alls hoppa så vi fick dra ihop det. Han fick då gå på d-ponny avstånd. Han har ju varit så här i kombinationerna så vi har fått länga lite eftersom så att han ska få träna att gå på storhästavstånd. Jag tappade helt huvudet och vart irriterad på honom och dammade till honom. Han vart så klart förbannad och ställde sig på bakbenen för att visa att det där var inte okej. Så klart skulle jag inte ens ha pressat honom att gå på det vanliga avståndet. Mitt pucko hur tänkte jag?? Nåja vi får lägga upp övningen igen hemma och länga lite i taget. Då det var studs in kunde jag inte heller lägga upp galoppen i ett högre tempo för att han då skulle räcka till. Nåja vi får öva vidare. Enkelhinder funkar ju iaf. Han hoppade linjen bra efter oxern och ut på räcket. Är irriterad att jag tappade huvudet och inte hade någon känsla eller fokus på det jag skulle göra. Nåja vi tar nya tag i helgen då det är kurs. Känner just nu att jag inte alls har lust att vara med utan öva själv. Får se om bara Shaman får gå, unghästen var lite krasslig igår så vi avvaktar med honom och håller tummarna att det inte var något.

 

 

På fredagen var det dags för provridning, sjukt nervös var jag. Shaman var på sitt tramsiga humör så klart. Skulle inte komma in från hagen utan han sov så gott där i solen. Nåja fick släpa med mig honom in iaf och göra i ordning honom. Släpade fram ett räcke och en oxer för att visa hästen som har psykiska besvär i just hoppningen. Shaman traskade runt och skulle just idag titta på allt och dra i alla saker som var i skräpkorgen och välta den. Suck, har inte tid fräste jag åt honom. Ställde honom i ett hörn och han stod där några minuter och gick sedan ut och tittade på gästboxarna och höll på där och petade på allt han hittade. Jisses vart bara irriterad och stressad redan i en nervös situation. Han måste ju för tusan uppföra sig när det kommer folk. Tog med honom så fick han följa med och bygga hinder. Till sist kom hon, han ställde sig så klart och stirrade ogenerat på henne. Sen stövlade han fram och hälsade. Verkade som han faktiskt gillade henne och var väldigt intresserad över vad hon höll på med då hon fixade hindrena och klampade runt i ridhuset. Han suckade dock när hon började ge matte instruktioner om hon pållen skulle arbeta och det var så klart jobbigt. Bra övning med fokus på mattes sits och balans. Pållen skulle bli mjuk i sidorna och jobba sig varm och mjuk. Då vi sedan började hoppa for han iväg som ett skott i princip hela passet. Förbannat tänkte jag kan han börja stanna så problemet kommer fram. Men i helsike heller. Hon undrade vad vi hade för problem egentligen. Han hoppade glatt och drog iväg som ett skott efter en oxer och bockade så jag flög all världens väg. Tur för honom att jag satt kvar. Förbaskat också tänkte jag men hon tyckte han såg väldigt glad ut. Jävligt glad om jag ska vara ärlig!! Hon provade höja räcket till dryga metern och så klart hoppade han med viss tveksamhet. Sedan stannade han, jag kände själv att jag vart passiv och bromsade och tog bort galoppen. Så ja vad tänkte jag, hon sa också att det syntes och hon såg problemet. Ja så klart var det ju matte som var feg inte hästen. Än en gång ryttarfel ;) Men vi justerade lite sits och vips vart allt bra, jag vart stadigare och Shaman säkrare och tryggare. Sedan får vi se hur det blir, jag får så klart variera sits beroende på vad vi gör och så men denna sits kändes faktiskt bra. Nöjd häst, nöjd matte och nöjd fröken. Hon kommer alltså tillbaka!! Hurra, hejja oss. Kanske allt löser sig även om det finns dom som tror att det inte gör det. Men vi kom väldigt långt på en träning så då är frågan hur långt kommer vi på andra träningen ;)

 

Helgen vart att pålle fick ledigt, matte fick arbeta på våra ponnytävlingar men det var faktiskt helt okej. Bra att se lite andra och hur de rider och vad de har för sits och stil. Väldigt varierat så det var bra. Fick helgens banskisser med mig hem av vår banbyggare så jag kan lägga upp olika delar och öva hemma då inspirationen sviktar. Super! Shaman har fått vara ute i solen lite längre på eftermiddagarna och mysa i höstsolen.

 

Hoppas alla har haft en bra helg!!