Helgens kurs kändes som en stor katastrof. Lördag hade vi markarbete med omhoppningssvängar vilket Shaman brukar tycka om. Han brukar fullkomligt explodera av lycka då vi gör sånt hemma och han taggar till rejält. I lördags var han helt apatisk och stängde av allt. Jag nådde honom inte. Det var kort framridning så jag hann inte jobba igenom och igång honom som vi brukar. Han kändes inte alls med på tåget. Vi började hoppa fram och han snubblade i princip över hindret. Han hoppade av stort och nästa gång vågade han nästan inte alls hoppa. Han kastade sig åt höger i landningen men vi skulle till vänster. Han lyssnade inte alls på mina hjälper. Då vi skulle svänga nästa gång åt höger kastade han sig åt vänster. Han stannade i princip på alla hinder, han var helt frågande hur ska jag göra. Han vågade inte hoppa alls. Satte honom i bottenläge och samlade ihop honom så han fick komma kort och nära. Då vart det lite bättre. Kom mot ett räcke och tänkte att han kommer inte hoppa stort utan ta ett till vilket han gjorde men sen vågade han inte hoppa. Jag åkte i backen, han var snäll då jag hängde om halsen backade han bak och lade ner mig i sanden. Så jag slapp åka in i bommarna iaf ;) Vi hoppade omhoppningsbanan, han stannade, vi tog om han hoppade rakt genom oxern. Jag valde att bara hoppa de raka linjerna för att han skulle få det lätt. Han stannade och vi jobbade med att trampa honom så han fick använda sina bakben, jag berömde honom och pratade med honom och red i princip på långa tyglar och bara red med sits och ben. Sen hoppade han banan klockrent. Gav honom massor av beröm och klappade om honom.

 

Söndagen valde jag att rida ut honom en stund innan passet för att få honom att komma igång. Det hjälpte. Vi hade längre framridning och jag fokuserade på sits och ben. Jag fick sätta ner mig i sadeln och klämma till lite extra med benen för att få honom att sätta sig. Sedan lättare sits och släppte fram honom. Mycket olika övergångar och tempoväxlingar på korta sträckor. Det gjorde att han var helt fantastisk. Mjuk och fin. Han hoppade stort på en liten bock när vi hoppade fram men jag gav honom massor av beröm och sedan vågade han köra på själv.

På banan lade jag in volter då jag kände att han eller jag inte var helt redo och verkligen jobbade med honom. Han vågade inte hoppa allt på en gång men vi tog om det och jag hjälpte honom och berömde honom och det slutade med att han hade öronen framåt och var nöjd efteråt. Jag valde att hoppa en lägre höjd på söndagen bara för att han skulle få det lätt och känna att det var roligt igen.

 

Vet inte vad som hänt honom och vi kommer aldrig få veta men vi har våra teorier och det verkar vara svårt att reparera. Det har gått så bra sista tiden hemma och han har hoppat allt och lite till. Varit positiv och glad till allt. Vi ska boka veckofröken för att se hur det är och om hon kan hjälpa oss lite framåt igen.