Nu var det riktigt länge sedan jag skrev men det har egentligen inte hänt så mycket. Förkylningen börjar läka ut och jag känner mig lite piggare. Shaman har fått vila ca två veckor, vi har skrittat ut en stund som mest men annars bara varit. Jag har inte tyckte att något varit roligt, har som tappat all inspiration och bara inte alls velat göra detta.

Jag har äntligen köpt en ny telefon efter att jag tappade min gamla så dråpligt så nu kan jag ta lite nya bilder och filma lite ridpass. Jag brukar lägga in dom kortare på vår instagram, saraochshaman.

 

Vi har nu börjat jogga igång lite lätt. Shaman har varit riktigt fin i dressyren och jobbat på bra, jag har ridit på ett lite skarpare bett bara för att inte ha gramanen hela tiden. Han trivs bäst då han värmt upp och kommer till arbete. Han ångar på med bra tryck i bakkärran. Nu kan jag börja sitta på honom kortare stunder men då vill han nästan ha lång tygel och jag får rida med sits och ben. Han blir lite låg och framtung med gramanen så jag försöker att ha den slapp i princip hela passet. Mot slutet kan jag plocka ihop honom lite till och han får sätta under sig ordentligt en kort stund.  Han får gå kortare pass då han är i gramanen bara för att inte slita allt för mycket på honom och det är tyngre jobb för honom.

 

Vi har ridit ut på vår skogsslinga i dagsljus och det var riktigt härligt, Shaman var pigg och glad och fick galoppera på och sedan öka på en raksträcka så det var bara att hålla i sig. Men han stannar så fort jag säger till. Sedan vände vi tillbaka och jobbade igenom alla gångarter och matte fick träna sitsen.

 

Gårdagen provade vi hoppa lite, har totalt vägrat hoppa sedan Ted sist, jag hoppade lite med några andra i stallet men fick ofrivillig hjälp och kände att jag bara tappade totalt sugen efter det.  Jag kände att allt hon sa var fel, jag vet att Shaman måste galoppera på framåt men just nu har vi nyligen lagt upp tempot lite till och nu måste han få vänja sig med det. Vi kan inte susa fram som kanonkulor ännu. Han är inte där styrkemässigt och inte heller mentalt. Han bromsar då in och hoppar i princip jämfota över då man höjt. Han är inte bekväm med höjden än, vi måste få ta det i hans takt men även min.  Tyvärr får jag nån dum idee i huvudet att då det gått bra en tid så vägrar jag hoppa för då tänker jag att men tänk om det går dåligt och då myglar jag undan i stället. Men nu måste jag då Ted kommer till helgen.

Han var iaf riktigt glad och med igår. Han hoppade allt så glatt. Han fick träna omhoppningssvängar och jag råkade svänga för snävt så han fick ett nedslag. Han stannade inte utan valde att våga hoppa och slog ut bommen men han försökte. Annars stannar han då han inte vill riva. Men han gjorde det, han var orädd och körde på. Vi provade hoppa en linje och höja och han tog rätt antal galoppsprång, längde sig som tusan då jag råkat stega fel på en meter. Till och med kompis häst fick långt. Så ja Shaman han satsade på längdhopp helt enkelt. Vi kortade i hop linjen och då hoppade han riktigt bra. Då vi vände på linjen och hoppade oxern först och kom ur kurvan upp mot den kände jag att jag mentalt hoppade av och tänkte styra undan men Shaman tog över rodret och hoppade och fullföljde uppgiften. Helt fantastiskt, ett steg närmare tryggheten för honom.

Vi avslutade med det och bara tog ett räcke och han hoppade super även där. Inget stopp på denna träning, bara en fantastisk känsla och lyckan är total. Nu är vi redo för kurs till helgen!!