Då var det redan torsdag och det känns som veckorna går så himla fort. Vi har en hel del roliga saker att se framemot under närmsta veckorna. Det tråkiga är att vår goda vän och hjälpreda flyttade till Göteborg igår. Känns riktigt tråkigt då hon verkligen hjälpt oss sista tiden både i vardagen med träningar och på tävling och kurser. Känns som att nu är jag själv igen. Känns som att oftast har jag någon som följer på tävling och inget mer. De kommer på morgonen och vi åker och sen åker vi hem. Nu har jag haft hjälp i vardagen, hon har sett hur vi tränat och kan på så vis hjälpa mig fullt ut på tävling. Hon är med och lyssnar då vi är på kurs och kan då påminna mig om det när vi tränar hemma. Hon hjälper mig att packa och packa upp då vi ska i väg. Det är lite det jag saknar. Samtidigt vill jag inte fråga i onödan av folk, de har sitt. Kanske det blir bättre nu då två av mina ridkamrater flyttat tillbaka till oss.

 

Vi har fått lite höstnytt, nya ridbyxor och tröja. Shaman fick faktiskt inget denna gång då han oftast får nått nytt då matte är på butiken. Han fick ha ett av sina gamla schabrak som han nästan inte använt något och sina blå dressyrlindor. Känns roligare att rida om man är lite tillfixade. Inbillar mig att det går bättre då. Lite strulig igår var han så han fick ha gramanen nästan hela passet. Tycker det känns bättre att rida och jag behöver inte tramsa med honom och bli på dåligt humör. Han jobbar trots att den oftast hänger lite löst. Känns som han skärper sig då den är på.

 

I morgon får vi besök och det ska bli spännande. Jag är nervös men samtidigt förväntansfull. Känns som det är så många tankar som springer runt. Tänk om hon tycker vi är knäppa, att jag borde ge upp och göra nått annat. Varför jag rider som jag gör, varför jag rider med lite skarpare bett. Eller så är hon bara helt jätte bra för oss. Vi får se efter i morgon.

 

Helgen blir vila för Shaman då vi har ponnytävling. Det blir arbete från morgon till kväll och jag kommer förmodligen inte orka rida så det blir bra för honom att bara gå och skrota i hagen och göra ingenting. Det kan han behöva. Vila musklerna lite och återhämta sig inför sista rycket innan vi får lite höstlov.

 

 

 

 

Vi har hunnit med att både vara ute på skogsslingan och rida dressyr. Vi tog ett pass inne på lördagen och jag hade faktiskt gramanen. Den är oftast på från start för att slippa tjafset med honom. Han kommer i gång riktigt fint och jobbar på bra då han fått värma upp i alla gångarter. Han jobbade så bra hela passet och gramanen kunde bara hänga löst. Är som att bara han har den skärper han sig. Jag behöver knappt hålla i den. Vi övade både på samling och att rida på i samlad form men att han fick ta ut steget och länga sig. Nu ligger fokus på att då han är i gramanen ska han trampa på framåt, gärna i lite övertempo då han vill krypa ihop och maska på. Det blir  bara bättre och bättre.

 

På söndagen provade vi hoppa. Jag red fram med gramamen och hoppade fram på den. Jag provade byta bett till hans enringspesoa med delta. Det fungerade super. Jag red på i lite ökad galopp och då vi vände upp samlade jag honom ordentligt tills han gick över i fyrsprånget och själv accelererade och hoppade. Han hoppar riktigt fint, med tryck i bakdelen. Han är glad och positiv. Han vågar ta för sig mer och mer. Han är lite feg än då vi höjer men vi övar nu på denna nivå för att se så vi båda hittar varandra och vågar köra på fullt ut. Sen tar vi nästa nivå. Lite i taget helt enkelt. Nu börjar jag hitta tillbaka till min gamla ridning, samling och våga hålla i tygeln och samtidigt rama in honom med skänkeln. Det kan nog bli bra detta. Det känns som det.

 

Känns ju inte som jag vill sälja honom nu då det börjar fungera, vi får se. Vi har en seriös köpare på honom och ganska seriös köpare men den sista vill ta honom till sommaren pga olika saker. Det känns både bra och dåligt. Bra för att det är två fantastiska personer och jag vet att han kommer få det så himla bra hos vem som än tar honom av de två. Jag kommer så klart gå i tusen miljoner bitar. Min bästa vän, min familj har han blivit. Han är ju med mig överallt nästan och är så himla go och fantastisk individ. Vi är många som kommer att sakna honom om vi väljer att sälja. Helst hade jag inte velat sälja honom på hemmaplan. Jag vill inte se honom om vi bryter kontakten. Se honom med någon annan, tänk om de inte gör som jag även fast de tar hand om honom. Tankarna är många. Inget är bestämt. Jag är glad för alla som förstår mitt beslut, jag förväntar mig inget stöd som så utan bara förståelse varför jag väljer att göra som jag gör. Alla som känner oss vet ju hur mycket och länge jag kämpat med honom. Det är så många gånger jag försökt, tänkt att denna gång blir det bra men så händer nått och allt raserars. Denna gång är sista gången för oss, allt har ett slut. Även vi. Alla sagor har ett slut, alla sagor slutar inte bra. Men ibland har man inte något val, man måste. Det är inte alla man klickar med tyvärr. Men vi har ännu en tid framför oss. Han och jag, jag vill ge honom denna chansen och se om det går att lösa. Min bästa vän, mitt allt. Min fina häst :)

 

Ibland blir saker inte som man tänkt sig, jag har alltid tänkt och lärt mig av mina tränare att ridning ska utföras på ett mjukt och harmoniskt vis. Det ska se prydligt ut och ordentligt ut. Shaman har kastat omkull allt vad fin ridningen heter speciellt i hoppningen. Han gör så att jag måste hålla i tygeln ganska hårt känns det som och verkligen sparka om med benen och rama in honom. Känns som jag ska klämma ihjäl honom och dra sönder honom i truten. Dock är detta bara min upplevelse för mina vänner säger att de inte ser nått då jag rider.  Så Shaman har gjort att fulridningen fått ett utseende dvs fulridning haha.

 

Känns som att helgens träning inte alls vart bra, Shaman var bara feg och kröp i hop speciellt i kombinationerna. Han ville inte alls länga sig utan snarare korta sig och försökte ta två men det gick ju inte. Jag fick verkligen försöka hjälpa honom och peppa honom allt jag kunde. Det vart lite bättre på söndagen och han vågade hoppa mer på fart då. Jag provade att plocka några delar av banan från helgen. Först lade jag ett par galoppbommar och ett räcke. Syftet var att skritta över första bommen och sen ev ta ett travsteg och galopp. Helst ska de fatta galopp över andra bommen. Styrka och lyhördhet var syftet där. Sedan hade vi en oxer på ca 80-85cm. Sedan en kombination på diagonalen med två galoppsprång. Nu satte jag lite kortare ca 10 meter mellan. Oxern hoppade han bra på, han stannade en gång då han kom i ett mellanläge och inte vågade hoppa av men vi tog om det och då gick det bra. Jag hoppade fram på gramanen för att få honom på bakdelen ordentligt.  Sedan hoppade vi igenom kombinationen och han tog två som det skulle vara. Han tvekade lite när vi testade höja lite men då tog vi om det och jag fick vara lite övertygande och då körde han på. Han kom kort in en gång och då höll jag bara om med skänkeln och han längde sig själv och hoppade riktigt bra. Han kändes säker och som han tyckte det var roligt igen. Vi hoppade lågt denna gång och känslan fanns där igen. Jag fick verkligen jobba med honom men jag fick honom på ändan och han fick bra språng. Nu blir det lite så att jag samlar honom ganska mycket bara för att få in ridningen och känna då han går om till fyrsprånget. Det känns tydligt och han skjuter i väg som en kanonkula och hoppar med tryck så jag flyger ur sadeln ;)

 

Han är pigg och glad nu. Han fick nya skor igår och vi har fått en ny hovslagare då grannen har honom och kan då hjälpa mig att ta in eller släppa ut honom. Så nu har han iaf nya dansskor och det verkar vara fart under dojorna på grabben. Han fick vara med mamma igår på eftermiddagen och mysa på. Idag blir det vilodag och jag ska ev rida grannens ungponny en stund.

 

Hoppas alla har det bra där ute i höstmörkret!!

 

 

 

 

Då det inte blev någon Tedkurs i veckan valde vi att faktiskt åka ner till Umeå för helgkurs med honom i stället. Jag och min goda vän C åkte ner på lördag förmiddag. Shaman var överlycklig att få åka släp ;) Resan gick faktiskt bra både dit och hem. Shaman hade en stor och fin box vid utgången så han hade mycket att titta på hela dagen. De hade westentävling på utebanan så han hade mycket att titta på. Det var fint väder och hyfsat varmt på dagen.

 

Första dagen var han lite på spänn och undrade vart vi var men det gick över ganska fort. Hade inte den där bra hemmakänslan och Shaman var otrygg då vi skulle hoppa kombinationen och kom in kort och ville inte alls länga sig. Han kröp ihop flera gånger och la in ett extra på allt. Kände att frustrationen bara växte. Till sist provade jag att lägga upp ett högre tempo på honom och knappt hålla i tygeln. Då hoppade han. Jag fick hjälpa honom genom att peppa honom och lägga på en smackning. Banan hoppade han riktigt bra på och vi fick till det bra.

 

Dag två var han avspänd och riktigt fin på framridningen. Då vi hoppade banan gick det sämre. Jag tappade känslan då han kortar sig, han ville verkligen korta sig ordentligt. Kändes som jag fick ha honom i botten och ja jag vet inte. Fick även på söndagen rida i ett större tempo in i kombinationen för att han skulle hoppa. Enkelhindrena körde han på och tyckte det var roligt med öronen på spets. Men då jag la ett större tempo kände jag tydligare då han kortade sig men tänkte ändå att han skulle stanna. Fick som ingen direkt bra känsla där. Vill så klart ha tryck i honom och ändå kunna få honom att samla upp sig så han kan hoppa. Kändes som att jag vill samla honom men samtidigt rida framåt men då hamnar han i framåtläge. Gränsen är hårfin. Jag blir tokig, känns som vad jag än gör eller inte gör blir det fel. Han är så sjukt kinkig i bland. Kändes som jag fick helt tvärtom instruktion än tidigare. Det var som att det bara blev snurrigt men jag tänkte jag kör på som vi gjort och samlar upp honom och så får han gå över i fyrsprånget innan hindret och så får vi se. Just nu vet jag inte vad jag känner eller vad jag ska göra eller inte göra. Han är speciell och han är för jävla svår häst för mig. Jag tänker att om inte Ted kan hjälpa mig vem kan då göra det. Shaman hoppar glatt de andra hindrena men han ville samla sig lite extra ändå nu och speciellt oxrarna.

Vi får se vad vi hittar på han har ju ändå hoppat bra hemma sista tiden.

 

Nu ska jag iaf kurera mig från den här dumma förkylningen. Så får Shaman vila lite. Sedan ska vi prova hoppa hemma och se om det är nån skillnad. Men vi hade det ändå bra i Umeå och åt god mat och bodde på hotell så vi är väl alla nöjda och glada men med lite mer fundering över framtiden.

 

 

 

 

Kul med besök, tänk att så många hittat hit fast det kanske var för att jag lade ut en länk på min facebooksida. Tanken med bloggen är egentligen bara för att jag själv ska skriva ner vad vi gjort och vad som händer och hur vi utvecklas nu då det är ganska turbulent. Det går ju upp och ner så klart. Men det är bra att titta tillbaka på hur jag tänkte och vad jag gjorde åt problemen. Sen att det finns dom som läser är ju roligt så klart.

 

I helgen var jag och mamma och fixade i hagen och gjorde höstfint åt Shaman, sedan åkte vi förbi en god vän som har äppelträd och hon skickade med en säck till Shaman och hans vänner. Så det var riktigt söndagsfrossande igår hos oss. Det var riktigt fina äpplen som både jag och shaman glatt snaskade i oss. Vi har egentligen inte gjort så mycket i helgen, hunnit med lite dressyr i ridhuset och hoppning. Dressyren gick väl okej, han var lite stel till en början. Fick igenom honom i skritten och traven. Galoppen också men vänstersidan var lite stel och jag fick inte till det riktigt. Valde att avbryta då det vart mycket folk och en del red lite här och var, kors och tvärs och jag hade svårt att veta vart vi skulle hålla oss. Så jag får försöka ta i tu med den där vänstersidan idag i stället. Kände att Shaman även började bli lite trött och började tjafsa och slå mig ur position så jag hade svårt att få till det och kände att jag vart irriterad. Så lika bra att avbryta. Så jag tar med gramanen i kväll och då får han gå i den ett tag.

Hoppningen gick riktigt bra  också. Han fick ha martingalen och det fungerade super. Han är modigare nu och vågade faktiskt hoppa av en lite längre bit innan hindret trots att det var långt. Han kom lite kort på en linje och då blev det sista galoppsprånget långt. I vanliga fall lägger han till ett extra eller stannar då han inte vågar hoppa av. Nu tog han i och körde på. Han var så glad och positiv. Enda gången han stannade var på ett räcke ut på linje då han kom lite i mellanläge mellan långt och kort. Skulle han hoppa av eller inte, han velade. Han stannade så väldigt försiktigt och var verkligen så där att ska jag, eller nää eller jo eller jag törs inte. Klappade om honom och gjorde ingen grej av det. Vi tog det igen och jag hjälpte honom och då körde han fullt ut. Han är så duktig. Tänk vad lite som kan förändra till det positiva. Vi har kurs till veckan så det ska faktiskt bli intressant och se hur han gör då, om han vågar lite till. Vi ska ta tag i oxrarna också och se om han tycker dom fortfarande är läskiga. Men räcket tog han på metern så det känns bra. Sen är jag noga med att inte höja mer än vad jag själv känner mig säker på så jag kan hjälpa honom. Jag vill inte pressa oss för mycket nu då vi börjat med den här nya ridningen. Sen säger jag än en gång, mina stigbyglar. Det är svaret på allt haha!!

Hoppade även unghästen som var pigg och glad, han tar dock ut sig och hoppar lite upp och ner och fram och bak så han orkar inte allt för många språng. Men han har iaf bättre kondis nu och är riktigt trevlig att rida.

 

Tänkte att båda hästarna ska få vara med på kursen till veckan. Shaman får gå båda dagarna och Wiggo får gå bara en dag tänkte jag. Känns faktiskt roligt och spännande. Det har ju faktiskt hänt ganska mycket på bara en månad med båda hästarna.

 

 

Oh herre jisses, tänk att känslan som jag saknat så länge infann sig igår. Jag tänkte att vi skulle köra lite dressyr seriöst. Blev att rida slingan runt som uppvärmning med en kamrat. Sedan gick vi ner på banan och tog igenom varje gångart så att han var på plats. Då jag kände att han ville trycka ut näsan och släppa bakbenen höll jag kvar stödet i tygeln och drev honom framåt med skänkeln så han kom tillbaka i form igen. Så höll vi på tills det funkade i alla gångarter. Han hade trycket i bakkärran genom hela passet. Avslutade att slänga ut en bock på banan och han fick först skritta över den i samlad form, sedan traven och slutligen galoppen. I galoppen fick han först gå lite kort in, jag koncentrerade mig på att hålla om skänkeln och hålla stödet i tygeln, inte släppa så han längde ut sig.  Då det fungerade så fick han gå i ett större galopptempo och även där fungerade det bra. Vilken känsla, vilket tryck det var i honom då jag fick igenom det jag kämpat för så länge. Shaman var riktigt glad och nöjd med övningen och även jag. Så det här kommer vi fortsätta öva på och även då vi jobbar på större språng.  Det gäller att vara noga och verkligen känna hur han gör och när han släpper bakbenen. Så fortsatt träning på detta för mig som ryttare. Men jag måste hylla mina nya stigbyglar än en gång.  Jag får super bra grepp för fossingarna och kan verkligen hålla om honom med skänklarna utan att glida runt som en fjant. Helt fantastiskt. Jag är så nöjd med min lilla häst.

 

Hoppas alla har en bra start på veckan!!

 

 

Vi testade markarbete igår med studs och syftet var att prova ta något högre språng med Shaman. Jag hade gramanen på honom och det fungerade riktigt bra. Han stack inte i väg som ett skott utan väntade kvar, nästan lite mer tillbaka så jag fick rida på lite. Han var lite fundersam då han först skulle korta sig för att sedan länga sig då vi tog bort näst sista studset för att få honom att hoppa av på ett räcke. Jag fick bra hjälp av min goda vän som förklarade allt så bra :) Enda gångerna Shaman stannade var då tygeln gled ur handen på mig. Så klart han inte visste vad som hände då vi tappade kommunikationen. Han hoppade riktigt bra, redde ut situationer där han kom lite kort in. Än lägger han in ett extra emellanåt men det går bra. Jag försöker rida i lite större galopp och då stämmer det. Jag försöker göra olika övningar för att han ska känna sig trygg. Igår körde han på och vågade hoppa lite högre än vanligt. Vi tar det så klart lugnt och tar lite i taget men samtidigt testar vi lite hur han reagerar. Igår var fokus på räcken, tillhelgen tänkte vi lägga fokus på oxrarna och se hur han gör. Men nu är det mycket fokus även på mig själv att bara vara, inte krångla till det utan bara hänga på honom och våga låta honom gå i lite större galopp. Men det är stor skillnad på honom, det är mer tryck i honom och han får in bakbenen under sig. Så det är bra ändå med gramanen trots att jag tycker det är svårare att hoppa med den. Ska testa den fasta martingallen i helgen och se hur han hoppar på den. Känner att jag ändå vill få honom lite tuffare innan kursen så han ändå kan hoppa lite högre än tidigare. Men så klart är det skillnad på honom dock tror jag det ännu är lite tungt för honom då det krävs mycket styrka att gå i graman och han är inte van ännu. Så det blir lite kortare pass tills han fått upp styrkan. Men okej det känns jävligt surt att ha hjälptygel men samtidigt har jag inget val annars får jag bråka så mycket med honom. Shaman blir stadigare och jag kan komma till ridning med detta så ja jag får väl känna mig besegrad. Surt som fan men vad gör man.

 

I veckan blir det lite mer dressyr tänkte jag, måste försöka rida igenom programmet som vi ska tävla i höst. Shaman är inte helt överlycklig över detta påhitt. Men nu ska vi bli ordentliga igen. Jag ska försöka få tillbaka orken och energin. Är dock väldigt svårt just nu men det känns som allt kommer efter allt är som över och allt återgår till vardagen. Känns verkligen riktigt jobbigt om sanningen ska fram. Men jag har bra vänner runt mig och det känns bra. Vi får helt enkelt ta en dag i taget. Shaman är bra på att liva upp stämningen så jag ändå får mig ett skratt varje gång han gör nått hyss.

 

Igår hade jag ledig dag och det var riktigt fint väder. Solen lyste och det var varmt i luften. Jag tänkte redan på onsdag att jag skulle markarbeta med shaman och hade hittat lämplig övning. Tänkte åka ut på dagen och göra bort stallet men då låg han och sov totalt utslagen mitt på gräsmattan. Han vägrade kliva upp. Inte ens då jag började stöka med vattenbaljan och hålla på i hagen klev han upp. Då vände han på sig och somnade om i stället. Jag hade ju tänkt att vi skulle göra bort ridningen på dagen. Så här är det ofta när jag tänkt att vi ska göra nått. Då sover han och kliver inte upp innan han sovit färdigt. Detta har gjort att vi fått flytta tider för träningar, jag har fått stressa ihjäl mig för att hinna i tid till kurser. Han är verkligen egen och har sin egen stil och sina rutiner. Jag gjorde klart sysslorna och åkte och gjorde lite andra ärenden. Då jag kom tillbaka hade han stigit upp.

 

Släpade fram hinder och gjorde en serie med en ett lågt inhopp, ca 6 m. Sedan ett räcke fram till oxer. Ca 6,5 meter. Jag red en sväng på slingan så han inte behöver gå full tid på banan då underlaget är lite tungt ännu. Han fick ha gramanen då vi började hoppa för att jag skulle få hjälp att hålla in bakbenen på honom och han får då hjälp att hoppa bättre. Det fungerade. Det blev bättre tryck i galoppen och han hoppar igenom hela kroppen. Han hoppade riktigt bra, jag behövde bara räta upp mig och finnas där för honom. Han skötte allt själv. Även då han kom lite dåligt in på första språnget så redde han ut situationen själv. Är noga med att verkligen berömma honom och prata med honom för att ge honom ökat självförtroende. Men det känns som det blev bättre med gramanen och martingal. Så jag tänkte växla mellan så han får ha lite variation. Jag hoppas verkligen detta går att lösa. Jag har verkligen kämpat så länge men det är egentligen först sista året jag förstått hur illa det är. Min duktiga tränare hjälper mig så klart men även han är lur på att det hänt något innan han kom till oss med tanke på hur han gör.

Så klart vill jag inte sälja men samtidigt så orkar jag inte kämpa hur länge som helst. Känns så himla trist jag vill så klart inte men samtidigt så är det tid och mycket pengar varje månad. Känns trist då folk inte förstår detta. Tror att man bara gör det som är lättast för stunden. Känns så trist och jag blir så irriterad och besviken på dom som inte förstår situationen. Som en av mina bästa vänner sa, det är inte deras uppgift att känna efter åt dig! Du har funderat länge på det så att du berättar är ju ett steg i bearbetningen.  Finns det inget stöd för det så visar det bara vart de står att då man väl delar med sig av beslutet har man själv bearbetat det en tid. Hon är så klok ibland. Känns som att det är ett av det värsta beslutet jag måste ta så klart och inte gör jag nått förhastat. Så klart kommer jag ångra mig varje dag. Men samtidigt så om det inte fungerar det jag vill göra så kan jag inte ha honom kvar. Men kanske det löser sig, då jag nu börjat prova olika saker så vi får se.

 

I helgen ska Shaman vara med mormor och med sin skötare då jag jobbar hela helgen men måndag är jag ledig igen så då ska vi testa en till bra hoppövning och se hur det går för honom, vi ska även försöka rida igenom L:C programmet. Idag rider vi nog bara ut i skogen och myser och har lite tidig helg :)