Åren går
För ett år sedan då jag och mamma gick ner till hagen på förmiddagen denna vårdag möttes vi av vår goa häst. Han brukar alltid komma då vi kommer, idag kom han inte. Han stod längst ner i hagen och lyfte på sitt högra bakben hela tiden. Han ville inte stå på det. Jag kände direkt att nått var fel, så in åt helvete fel speciellt då han inte kom då mamma lockade med godispåsen. Jag vet att jag sa att vi måste få in honom så vi kan kolla vad som hänt. Vi fick honom inte ur fläcken. Mamma gick och hämtade grannen och stallgubbarna. Vi konstaterade att han gjort illa sig men vi visste inte var och hur. Jag ringde veterinären som tyvärr inte kunde komma ut direkt men han sa att han kommer så fort han kan. Vi hade tur, en vän till oss hade återridning och är veterinär så hon kom ut och tittade på Shaman. Hon trodde inget var trasigt men att han gjort något i benet så klart men svårt att säga vad.
Vi försökte få in honom men det gick inte. Ett steg i halvtimmen ungefär. Vi slängde på honom täcken så han inte skulle frysa. Vi drog och lirkade och lockade med morötter och godis. Efter fem timmar fick vi in honom. En promenad upp till stallet som vanligtvis tar några minuter tog en evighet. En kamp för oss alla och ovissheten om vad som hänt. Då doktorn äntligen kom trodde han på en rejäl sträckning. Shaman fick smärtlindring men ville inte stå på benet. Jag fick stå och hålla benet stundvis åt honom. Stackars Shaman som hade så ont, Han kunde inte gå och inte heller vända sig på flera dagar. Ringde kliniken som fick göra en röntgen på honom. Boxvila hade han så klart och det vart lite bättre men inte mycket. Vi såg inget första vändan men doktorn sa håll honom inne till vi vet. En ny röntgen gjordes och jag rasade ihop då jag såg vad som visades på röntgenplåtarna. Kände hur all träning och tävling och allt vi byggt upp raserades och insåg att det kommer bli vila en lång tid framöver. Shaman hade en spricka som gick över kotans framsida. Hade han gått på den hade den gått i tu och då hade det varit tack och god natt. Vi fick dra honom över gården för att få hem honom och där hemma gipsades han. Stackars Shaman han led verkligen och bet i gipset och försökte hela tiden skaka av sig det och visa oss att det var nått konstigt på hans ben. Tyvärr fick han skavsår av gipset så det var bara att åka till kliniken och gipsa av och lägga zinkabandage resten av tiden. Shaman fick sammanlagt stå tre månader på box. Sen fick han komma ut i sjukhage. Tyvärr hade de rivit dessa hagar så jag och mamma gjorde en åt honom. Då vi inte hade el fick vi agera fångvaktare men det var soligt och jag hade semester så det gick bra.
Ett år senare är vi nästan fullt i gång. Vi har fått ta det sakta och bygga upp Shaman allt eftersom. Jag känner att han inte är styrkemässigt igång än och det är en bit kvar. Men vi jobbar och tränar på för att det ska bli så bra som möjligt. Vi har hunnit med en tävling och nu väntar nästa runt hörnet. Så får vi se hur det går med allt. Men nu njuter vi till fullo av våren och värmen som vi inte kunde göra då. Tiden som var har gjort oss mer sammansvetsade och jag har lärt känna Shaman bättre både i boxen och utanför. Jag är mer lyhörd för hans signaler och det känns som han är det för mig också. Vi sammarbetar och vi tar oss an nya utmaningar och försöker lösa våra problem. Vi är ett team, Team S!!
Trevlig helg!!


Älskade häst.

Det blev mycket vila under sjuktiden


Till sist fick han börja vara ute.



Det blev några vändor till doktorn.

Så blev det dags för första ridturen.

Ett år senare är vi igång igen.
Påskhelg!!
Nu är påsken över och vi har njutit i fullo. Det har varit varmt och skönt här uppe hela helgen. Gudomligt. Vi har varit ute i stort sett från morgon till kväll. Shaman har fått vara nakenfis och jag och mamma har passat på att kratta och fixa i hagen. Solen har lyst från en klarblå himmel. Vi har ridit ute och myst. Shaman är ju faktiskt en utehäst. Han har mer driv och tryck i sig då utesäsongen kommer än inne i ridhuset då han blir loj och mer tillbaka. Tänkte ha lite markarbete på långfredagen till Shamans stora förtjusning. Han vart som förbytt. Sjövild och satsade allt han hade och sprang och hoppade allt han kunde. Jisses kunde inte hålla honom och jag fick verkligen en tillbaka blick på hur det var då jag tävlade honom på vanligt bett. Haha, han fick faktiskt gå in en stund och sedan red jag honom igen och då lugnade han sig och kunde göra övningen vi satt upp. Pigg var han. Lördagen gick till att rida dressyr. Han var lite mör så vi tog bara ett kort pass. Sen hoppade vi för vår tränare på söndag. Vi eller jag fick rejält med bakläxa. Slarvade med vägarna och det blev snett och vint så shaman kunde inte hoppa. Så igår gjorde jag en övning jag fick av en kamrat. 4 galoppsprång mellan två bockar och en bom på backen lite som vänd snett igenom. Tränade på hålla honom rak hela vägen både på böjt spår och linjen. Vi övade på att korta och länga galoppen och hur pass lyhörd han var. Det är mycket kvar att öva på men vi kom en bra bit på väg iaf.
Idag vilade vi och shaman var varm i en bakfot, sjukfoten så klart. Han brukar vara varm ibland och nu då det är ojämt i hagen och säkert har han sprungit så inte så mycket att göra åt. Ska se i morgon hur han är om vi får stryka träningen.
Sålde hans förra skydd då de var för små och idag köpte jag nya skydd, fick bli veredus Olympic som jag trånat efter hur länge som helst. Han har bak och nu fick han fram. En lite tidig födelsedagspresent.
Lägger in lite påskbilder och hoppas på att ni läsare haft en trevlig påskhelg!!



Nakenfisen.




Vårkväll!!
Nu är det verkligen vår i luften. Vi har varit ute hela helgen och idag. Är varmt i luften och inte lika kallt som tidigare. Vi myser verkligen. Både jag och Shaman är piggare och gladare. Då inte hela skogsslingan tinat fram kan vi bara fara fram och tillbaka på en sträcka men den blir längre och torrare för varje dag. Kommer att hålla oss där förutom de dagar vi hoppar då banan fortfarande är blöt på vissa delar och sen måste kälen gå ur jorden annars blir det för hårt.
Kvällsprommenad.
Kvällsmys
Fina Shaman!!
Tog lite bilder från dagens härliga kväll, hoppas på många fler av dessa. Vi tappade ju hela våren och sommaren förra året då Shaman gjorde sig illa den här tiden i fjol.


Kvällsmys

Dressyrnissar o hoppjärkor
Vi har vilat i helgen och gjort så lite som möjligt. Vi har skrittat ut bara för att röra på oss och få bort träningsvärk och stelhet. Det har varit riktigt fint vårväder men tyvärr lite kyligt. Jag har försökt städa i Shamans garderob men gick si så där. Tänker att jag ska slänga massor men i stället blir det tvärtom. Jag tänker att jo men det här är bra att ha och lägger in det på hyllan igen. Hade tänkt att tvätta upp lite täcken men så klart funkade inte tvättmaskinen så var bara att ta ut allt igen. Suck hade ju varit perfekt då det var fint väder och vi inte hade något planerat.
Måndag gick till att rida dressyr och så klart var Shaman stel och tjurig då han inte jobbat ordentligt blir han tyvärr lätt så. Fick verkligen lirka och jobba med honom. Fick till det hyfsat men inte ett av våra bättre pass. Tisdagen gick bättre. Började med att skritta ut och sedan jobba honom inne. Försökte jobba igång honom först och sedan plocka upp honom. Det gick riktigt bra och han dansade fram. Han verkade riktigt nöjd då vi var färdiga.
Onsdagen gick till hoppträning i vanlig ordning. Jag slarvade riktigt ordentligt med vägarna och Shaman fick inte de bästa förutsättningarna så det blev som det blev. Skärpte till mig på slutet och fick till det riktigt bra. Måste verkligen träna på det!! Vågade till och med pressa mig att hoppa lite högre som avslut på ett räcke. Trodde inte Shaman skulle hoppa men det gjorde han snäll som han är :)


Vårkväll.
Hoppning och hoppning
Det är egentligen ganska intressant hur saker artar sig. Efter att ha jobbat med min osäkerhet i hoppningen så känner jag mig säkrare för varje gång. Jag trodde det iaf. Gårdagens hoppning gick bra fram till sista rundan. Jag kände den där obehagskänslan komma smygande men försökte trycka bort den. Det gick inte och irritationen och frustrationen växte. Shaman vart trött och kinkig och ville inte alls hoppa. Fick inte den hjälp jag behövde utan fick istället bara fortsätta vilket inte blev bra. Med facit i hand skulle jag avbrutit. Tagit ett bra språng och sedan gått hem. Frågan är lite vad förväntas när man är på kurs? Kan jag säga nu räcker det för oss? Vi vill bara hoppa detta? Jag vet inte. Jag känner att vi kommer rida för vår veckotränare och inte mer än så. Han känner Shaman och mig och vet hur vi fungerar i olika situationer och kan hjälpa oss bättre trots att han inte har samma erfarenhet som den andra tränaren. Jag är ändå nöjd då Shaman gav allt och hoppade allt i hans väg fram till sista rundan då mjölksyran kom för oss bägge.
På veckoträningen går det att ta mer skrittpauser så vi båda orkar men på kurser blir allt så intensivt och vi hoppar mycket och ofta längre banor och då flera rundor.
Team S på kurs.

Min fina kämpe.

Han kan när han vill!!



Vart lite tvångsmys.
Fick bli bad för somliga.
Nu vilar vi under helgen och tar nya tag till veckan!!
Trevlig helg!!


Min fina kämpe.

Han kan när han vill!!



Vart lite tvångsmys.

