Då var det dags för hoppkurs för oss. Shaman har hoppat bra, jag har inte riktigt fått till det. Jag har inte lärt mig känna vad som blir fel. Jag förstår hur tränaren menar men jag får inte ut det i ridningen så att säga. Jag känner inte att höjden är direkt ett problem som förr men jag kan bli lite avvaktande och tänka hoppar han det här eller inte. Han gör det om jag ger honom rätt förutsättningar. Vi har iaf kravlat oss över en bana med hinder på en meter. Inte alla var det men några och det är en början. Jag fick så bra hjälp även denna gång och när jag bara vart arg och ledsen och inte förstod så fick jag ett svar av en lugn och pedagogisk tränare. Nu förstår jag, nu ska jag öva på det här. Shaman gör rätt då jag gör rätt. Det kommer bli bra, det kommer ta tid men det ska gå. Jag ger inte upp. Minnet av kraschen bleknar men den finns ändå där. Jag kan inte sitta på ett hinder ännu utan att få obehagskänslan. Det låter kanske konstigt med tanke på att man alltid sitter på dem då man är för slö för att stå. Tänk vad lite som gör så mycket skillnad. Men nu ska vi träna vidare, vi har roligt jag och Shaman. Shaman och jag. Han ger mig så mycket glädje. Ibland när det går åt skogen tänker jag nu säljer jag honom och gör nått annat men det går inte. Han kommer alltid bo hos oss, han har fått byta familj allt för många gånger och han är för go för att än en gång byta hem.

 

Nu ser vi framåt och nästa grej blir vår pay and jump i mitten på mars så det ska bli roligt. Har tänkt göra en lite roligare variant av pay and jumpen faktiskt så jag hoppas det kommer att uppskattas av deltagarna.

 

I helgen ska vi bara njuta av det fina vårvädret och återhämta oss och fira alla hjärtans dag med familjen.

 

Önskar er alla en riktigt trevlig helg!!

 

Vi ska öva på lite grejer till nästa gång och trimma vidare :)