I helgen var det återigen dags för hoppträning för Ted N, vår månadstränare sen många år tillbaka. Det var med blandade känslor jag gick dit på lördagkväll. Det var ganska struligt i gruppen trots att vi inte var så många. Jag försökte därför hålla fokus på behålla lugnet och inte stressa upp mig just för att alla var överallt. Jag höll mig på ställen där vi kunde ha lite utrymme och jobba på med dressyrarbetet då vi red fram. Då vi började hoppa fram lade jag oss först eller sist för att undvika de andra. Det fungerade bra. Shaman var väldigt på gasen och jag var faktiskt ganska peppad jag med. Vi hoppade första banan lite lägre för att hitta flytet och det gick galant, andra gången började han tramsa i en kombination så vi fick säga åt honom och då diskuterade vi inte mer. Jag gav allt och det gjorde shaman också. Vi kom lite tokigt men han hoppade, han ställde upp. Jag fick för långa tyglar och hann inte räta upp mig i kombinationer och på linjer men han körde på, nån gång stannade han men det gjorde inget. En gång kom vi för stort så han kunde verkligen inte hoppa av och jag åkte över öronen men då hoppade han efter genom hindret så han fångade mig på halsen. Han visade verkligen att han kan man minsann lita på igen. Han var positiv och glad. Jag var mindre osäker och all träning vi gjort på veckan med vår veckotränare har gett resultat. Nu ska vi hem och öva på det vi inte fick till. Söndagen var både han och jag lite möra och hade lite småmissar men vi körde på men tog det lite lägre. Men roligt har vi haft det och jag är så motiverad att öva vidare på allt jag fick med mig att träna på. Shaman är så glad och verkar med på noterna, jag ska bara inte plocka bort galoppen utan tänka framåt då jag blir osäker själv. Inte samla för mycket eller för tidigt. Tidigast tre galoppsprång innan, helst två då ska jag bara vara där för då kortar han sig. Min fina kämpe till häst. Nu är det han och jag igen :)