Det har varit riktigt kallt ett par dagar, upp till -15 som mest i helgen så det har blivit inomhusaktiviteter för oss. Vi har ridit ut men vart bara korta stunder då det var så kallt. Shaman var pigg och glad trots vädret. Bara hans matte som satt och gnällde. Nu är det nere på nolla och det skulle nästan bli plusgrader igen till veckan. Vi har tagit in vattenbaljan då det varit så kallt men nu har han fått en hink ute igen. Känns som jag är på helspänn nu och bara väntar att nått ska hända med magen. Jag ger honom extra vätskeersättning varannan dag för att han ska få i sig mer vatten. Han får salt och dricker bättre nu än på länge. Han har fått magmedicinen under övergångsperioden och nu hoppas vi det håller sig.

 

Vi håller på att öva som bäst på L:C programmet och kanske vågar vi starta på decembertävlingen som ridskolan har. Jag måste bara få till det utan gramanen. Han jobbar bra med den och jag kan till och med ha den lösare och han jobbar bra. Han blir starkare i kroppen och det blir bättre även i hoppningen. Han är mer positiv, jag är mindre rädd för varje gång. Det märks så tydligt då jag tvekar speciellt då vi höjer. Då får jag bita ihop, andas och bestämma mig. Sen går det, Jag måste få bängla ett tag innan jag tar mig för men nu känns det så skönt att jag vet vems fel det är. Det är jag, inte han. Det kanske är så att jag har  varit problemet hela tiden.  Det känns helt fantastiskt att det börjar lossna för oss. Det kanske löser sig. Det är så klart långt kvar, jag har hela banhoppningsdelen kvar att jobba med. Där är det tufft, jag stressar upp mig och måste lära mig att ta ett hinder i taget. Samma ridning, tänka ny andridning och bara slappna av. Göra min del av jobbet. Shaman kan sin del. Han hjälper mig, han räddar mig i många situationer där vi kommer lite tokigt. Det gjorde han inte för en månad sedan. Då vart han sur och ville inte alls. Nu kämpar vi tillsammans. Han och jag :) Det jag funderat på är att jag har lite längre läder även i hoppningen för att få bättre balans. Då jag har ännu ett hål kortare tappar jag lätt balansen både lite före och efter hindret. Egentligen under hela ridningen tycker jag. Ska prova återgå till det gamla och se om det blir bättre igen. Då han väl hoppar högre skjuter han mig ur sadeln så jag flyger mer än då jag har ett hål längre läder. Värt att testa och utvärdera :)