Det har varit riktigt kallt ett par dagar, upp till -15 som mest i helgen så det har blivit inomhusaktiviteter för oss. Vi har ridit ut men vart bara korta stunder då det var så kallt. Shaman var pigg och glad trots vädret. Bara hans matte som satt och gnällde. Nu är det nere på nolla och det skulle nästan bli plusgrader igen till veckan. Vi har tagit in vattenbaljan då det varit så kallt men nu har han fått en hink ute igen. Känns som jag är på helspänn nu och bara väntar att nått ska hända med magen. Jag ger honom extra vätskeersättning varannan dag för att han ska få i sig mer vatten. Han får salt och dricker bättre nu än på länge. Han har fått magmedicinen under övergångsperioden och nu hoppas vi det håller sig.

 

Vi håller på att öva som bäst på L:C programmet och kanske vågar vi starta på decembertävlingen som ridskolan har. Jag måste bara få till det utan gramanen. Han jobbar bra med den och jag kan till och med ha den lösare och han jobbar bra. Han blir starkare i kroppen och det blir bättre även i hoppningen. Han är mer positiv, jag är mindre rädd för varje gång. Det märks så tydligt då jag tvekar speciellt då vi höjer. Då får jag bita ihop, andas och bestämma mig. Sen går det, Jag måste få bängla ett tag innan jag tar mig för men nu känns det så skönt att jag vet vems fel det är. Det är jag, inte han. Det kanske är så att jag har  varit problemet hela tiden.  Det känns helt fantastiskt att det börjar lossna för oss. Det kanske löser sig. Det är så klart långt kvar, jag har hela banhoppningsdelen kvar att jobba med. Där är det tufft, jag stressar upp mig och måste lära mig att ta ett hinder i taget. Samma ridning, tänka ny andridning och bara slappna av. Göra min del av jobbet. Shaman kan sin del. Han hjälper mig, han räddar mig i många situationer där vi kommer lite tokigt. Det gjorde han inte för en månad sedan. Då vart han sur och ville inte alls. Nu kämpar vi tillsammans. Han och jag :) Det jag funderat på är att jag har lite längre läder även i hoppningen för att få bättre balans. Då jag har ännu ett hål kortare tappar jag lätt balansen både lite före och efter hindret. Egentligen under hela ridningen tycker jag. Ska prova återgå till det gamla och se om det blir bättre igen. Då han väl hoppar högre skjuter han mig ur sadeln så jag flyger mer än då jag har ett hål längre läder. Värt att testa och utvärdera :)

 

 

 

 

Vi har jobbat med dressyren en hel del denna vecka. Det är riktigt roligt nu. Shaman är lyhörd och vill verkligen göra olika moment och han jobbar på riktigt bra. Vi lyckades få till ett par galoppombyten på medellinjen, sen orkade han inte mer så då gav vi upp. Jag försöker tänka på att rida framåt i både traven och galoppen trots att jag studsar som en tok.  Jag tycker det fungerar bra med gramanen och Shaman slappnar av bättre och då kan jag lätta av på den.  Jag känner att jag kan både samla honom och rida framåt. Vi jobbar med både trav och galoppökningar på diagonalerna och traven går bättre. I galoppen är han inte riktigt stark än för att få till ökningarna men det blir bättre för varje vecka. Tisdagen var han riktigt fin, onsdagen var det totalt kaos i ridhuset. Det var egentligen inte mycket folk utan det var folk överallt ändå och de gick och de red överallt och ingenstans. Shaman kunde så klart koppla bort allt det där stökiga och fokusera på det han skulle göra. Det var värre med mig, jag vart stressad och visste inte alls vart jag skulle rida. Så jag valde att avsluta och gå hem.

 

Igår var det dags för att prova hoppa lite igen. Jag tänkte att jag rider fram och fortsätter jobba på dressyren men det var svårt på pesoat. Suck så vi fick rida runt lite och värma upp oss så gott det gick. Han hoppade bra, han fick lite långt i en serie första gången och vi kom in lite för stort så vi kortade lite åt honom och då gick det bra. Sedan var det inget problem längre, han körde på. Provade hoppa en kortare bana och han hoppade snällt, jag kände att jag omedvetet tog bort lite galopp pga min osäkerhet så nästa gång kommer fokus vara på att våga galoppera på framåt. Jag måste våga släppa på lite mer för att shaman ska få bättre språng. Jag blir lite trött på mig själv och mitt mesande. Mitt mestroll!! Jag måste ju så klart lära mig att hänga med honom även fast han blir stark och våga åka med. Han hoppar, nu har han bakbenen under sig hoppas jag ;) Annars stannar han väl och nu stannar han ju inte så att jag åker i backen. Han är faktiskt väldigt hjälpsam nu mer :) Så mer galoppträning framåt och mod till matte annars är det sluthoppat.

 

Hoppas alla får en bra helg!!

 

 

 

Vi var till tandläkaren på torsdagen då Shaman har haft lite svårt att tugga sista veckan. Han har tidigare två tänder som är trasiga och det fastnar lätt mat där. Hon kollade på honom och sa att han hade en tandsjukdom förmodligen sedan han var liten som gör att ytskiktet luckras upp och ger honom karies som i sin tur leder till att tänderna går sönder. Hon har aldrig under våra sex år där sagt något. Vi var till en annan tandläkare förra året som inte heller sa något om detta. Hon sa att han hade i princip angrepp på alla tänder och processen kunde ta allt mellan ett halvår och hela hans liv. Kände att jag bara svalde och gick hem med honom, grät hela vägen hem och i två dagar efter det. Kontaktade hans andra tandläkare som sa att det lät väldigt märkligt och att hon ville kika på honom igen efter nyårshelgerna. Han ska få börja borsta tänderna och spolas i munnen varje kväll. Florgel ska han också få för att se om processen stoppar upp något. Fy kändes bara så jävla pissigt om jag ska vara helt ärlig. Nåja det är ju egentligen skillnad från igår till idag. Allt är som vanligt förutom att jag är olyckligt vetande men samtidigt kan jag göra saker för att bromsa processen och det ska jag. Så i helgen har vi premiärborstat hans tänder. Jag borstade och min goda vän J fick hålla fast honom, det gick faktiskt bättre än vi trodde. Så det blir nog bra.

 

Han har fått vila under helgen då jag och mamma gjort lite andra saker och idag har han fått vara med sin skötare så jag tänkte passa på att göra lite ärenden. Vi tänkte rida ut igår men det var fruset redan och solen var på väg ner så vi smög in i ridhuset och joggade. De har lagt in mer underlag så det är ganska djupt så han får vara där minsta möjliga tid för att undvika onödigt slitage. Vi får göra så att vi promenerar fram oss ute och sedan går in och joggar och sen ut igen.

 

Vad har ni haft för er i helgen? Busat eller gett godis? Jag är säker på att Shaman kommer utsätta mig för både bus och godis med tanke på hur han är. Han har ju en förmåga att göra sina hyss emellanåt ;)

 

 

Helgen har varit bra för oss. Vi valde att inte vara med på tävlingen men vi gick in och hoppade lite på framhoppningshindrena på lördagkväll. Jag tänkte att jag rider lite dressyr och sen får han ta några språng. Shaman vart jätte lycklig då han såg hela tävlingsmiljön och spände upp sig. Han var mer uppåt än framåt. Så jag fick jobba med honom och få honom att slappna av. Då jag började rida ringde min hästskötare och undrade varför jag flåsade som en tok. Så jag sa vad  vi gjorde så hon sa ah perfekt då kan du hoppa med mig i lurarna. Så jag sa vad vi gjorde, att nu rider vi upp mot räcket och nu är det ca fyra galoppsprång kvar. Det var riktigt bra. Mot oxern var jag lite orolig att vi inte skulle klara det. Shaman låg kvar och väntade och hoppade så sjukt fint. Vi bara flög över. Vilken känsla. Han hade sånt tryck och sånt fin språngkurva. Jisses vad hände. Han hoppade så fint på både räcket och oxern. Då jag skulle få honom att slappna av och jobba dressyr vart han lite sur då vi red förbi hindrena och steppade till. Men jag jobbade med att han skulle slappna av och även jag och det gick riktigt bra. Vår veckotränare hade gett oss i läxa att just tänka lite tävling och framhoppning och fokusera på att behålla fokus och kunna slappna av. Jag vågade faktiskt hoppa helt själv dock med celle i lurarna men oxer på 85 cm och räcke på 90 cm :) Så fantastiskt att vi kommit så här långt. Shaman är så glad och så positiv igen. Han hjälper mig och ställer upp. Jag är inte nervös eller orolig. Klumpen som börjar komma då jag ser oxern krymper fort och försvinner. Trodde aldrig vi skulle komma tillbaka till detta. Känns verkligen riktigt bra.

 

Söndagen red vi slingan runt med grannen och hennes skötare. Riktigt skönt att komma ut och lufta oss lite. Shaman fick springa bort lite överskottsenergi. Just nu känns han mer uppåt än framåt och som en riktigt laddad duracellkanin. Men han har glad :)

 

I helgen är det tävling hemma på gården, vi har tävling med ridskolan. Tre dagar. Tanken var att vi skulle hoppa 80 och 90 men just nu känner jag att jag inte orkar bli nervös och stressad över hur kommer shaman göra. Kommer han hoppa, kan jag hålla tankarna i styr och göra min del. Allt är fortfarande ett enda kaos i huvudet både med hoppningen och efter att min pappa lämnat jordelivet i höstas. Jag tycker att just nu är det nog att bara hålla igång vardagen och klara av jobb och stall.  Känns som att minsta sak utöver vardagen känns som ett projekt. Känns som att hoppningen måste stabilisera sig innan jag börjar tävla igen med Shaman. Vår nya tränare har hjälpt oss massor. Hon förstår min osäkerhet och varför Shaman gör som han gör. Vi har helt enkelt tappat varandra på vägen. Känns som att vi inte kommit tillbaka ordentligt efter kraschen och ändå är det två år sedan. Vi kommer oss upp på ca 90 cm men efter det brister allt. Känns fortfarande jobbigt att jag inte minns allt, jag kan fortfarande få inslag av rädsla och vågar inte galoppera då vi höjer. Men vi övar, vår tränare hjälper oss. Framför allt mig. Det blir bättre och jag vägrar ge mig. Vi ska ut igen och rida som vi gjorde förr. Jag och Shaman, min kämpe till häst som verkligen gjorde allt och lite till. Det kommer ta tid men det får det göra. Vägen är lång men vi kommer framåt. Sakta men säkert. Jag över lite hemma emellanåt och lägger upp olika övningar så vi får öva.

 

Dressyren blir bättre och bättre. Lite svårt att hålla honom på plats då jag inte har gramanen alltid men även det blir bättre. Han är positiv och försöker. Tjurar då det blir fel och hoppar rakt upp i luften och piper för att sedan göra om samma moment ;) Då sätter han det klockrent. Nu övar vi byten i galopp, lyckades på till ett par på medellinjen och diagonalen för att nästa gång inte få till det. Mer övning. Det blir bra, allt ska lösa sig. Han är min bästa vän och jag vill få det här att fungera och jag vill ju inte sälja honom.

 

Nåja nu ska vi iaf mysa i helgen och bara göra roliga saker, typ som att galoppera av oss i skogen och glo på alla söta älgar. Eller kanske bara hålla i sig då Shaman sätter fart :)

 

Hoppas alla får en trevlig helg!!

 

 

Förra veckan gick åt till mycket dressyr och det ger resultat speciellt i hoppningen. Vi hade lite markarbete på fredag då jag slutade tidigare. Det var en lätt övning och jag kunde ta bort gramanen på slutet och endast hoppa honom på vanligt bett. Vilken känsla att vi kommit så långt. Sen då vi hoppar bana och mer saker där han verkligen måste vara på plats kommer jag ha de vanliga hoppbetten då han är stark och lätt drar iväg med mig. Jag red honom i dressyren under helgen och kunde ta igenom hans stelare sida med lite lirkning och han vart riktigt fin. Igår kom vår nya tränare och hjälpte oss. Hon är lyhörd och kunnig. Hon förstår hur jag tänker och resonerar och kan även förstå hur det varit tidigare då vi haft mindre bra perioder. Jag förklarade om mitt resonemang om olika bett och hon förstod fullt ut. Hon tyckte som jag och sen att ett vanligt tränsbett inte är ett alternativ i dagsläget då vi hoppar banor eftersom han fortfarande är stark och drar. Även om det var mycket bättre nu mot för sist hon var. Under framridningen fick jag hjälp att rida i de olika gångarterna och våga rida på framåt men ändå hålla kvar Shaman på plats och att han fortsatte jobba. Vi övade på att hitta ett bra tempo i galoppen och att jag skulle våga hålla det även då jag började rida mot hindrena. Det känns som det bara blir bättre. Jag fick hoppa en kortare bana och det gick super även fast jag stressade upp mot sista räcket men jag kunde ändå fokusera på min uppgift och Shaman kunde utföra sin uppgift perfekt. Två gånger råkade jag tabba mig och då stannade han och undrade hur jag tänkte. Så vi tog om och gjorde rätt och det blir bara så roligt. Oxern skrämde mig inte nu kanske mer räckena men hon hade höjt dom lite mer. Vi lade bakbommen på oxern lite högre och lågt in för att lura ögat lite. Shaman hoppade glatt över allt i hans väg. Det känns riktigt skönt att någon äntligen kan hjälpa mig med mina mentala låsningar och inte bara själva ridningen. Att det finns en förståelse och vilja att lösa problemet som inte bara ligger hos Shaman utan även hos mig som ryttare.

 

Vi kom överens om att inte tävla till helgen, det blir bara ett stressmoment för mig och just nu är det bara en prövning att klara av vardagen och få det att gå ihop. Vi satsar på gårdstävlingen om någon månad. Då har vi hunnit bli starkare och få mer flyt och hitta varandra ännu lite mer. Det känns som att detta kommer att lösa sig med lite tid. Kanske han stannar kvar hos oss ändå :)

 

 

Hujja nu har temperaturen börjat krypa under minusstrecket. I går var det -3 och i morse hela -7 då jag åkte ut för att servera Shaman och hans vänner frukost. Allt blir så besvärligt nu och man måste bära ut vatten och kånka dunkar. Stressen kommer så klart krypande då gräset är fruset och även vattnet. Han måste ha vatten ute för magen. Jag vet vad som väntar, hela tiden vakta honom och se minsta tecken på magbesvär. Han får nu extra magmedicin nu som han ska ha då det är denna mellanperiod. Samma till våren sa doktorn då vi var där i våras.

 

Igår red vi dressyr för hela slanten, vi kämpade med skänkelvikning och sitsträning och avslutade att rida igenom ett av de lättare dressyrprogrammen. Vi fick hjälp av en av de yngre ryttarna som tävlar SM i dressyr så det var riktigt roligt. Shaman fick till en början gå med gramanen och sedan tog vi bort den. Han tramsade i vanlig ordning men jag red framåt och vägrade ge med mig så till sist gav han med sig och jobbade fint. Han är riktigt bekväm den där grabben ibland. Vi gjorde lite galoppombyten och nu fick vi även till det mot höger. Vi höll dock på att åka rakt in i väggen då jag galoppjobbade honom på volt och han mitt i allt fick för sig att byta galopp hela tiden och sprang rakt fram i stället för att svänga åt nått håll. Men han var riktigt fin då jag fick till min egen ridning och sits.

 

Idag tänkte jag se om jag kan lägga in lite markarbete och öva det vi fick i läxa från kursen i helgen som var. Måste öva lite mer tryck och tempo i galoppen, våga sitta kvar och lita på honom. Inte trycka på framåt då han ska samla sig. Känns som listan är lång att öva på ;)

 

 

 

I helgen har vi återigen ridit kurs för vår månadstränare. Vi hoppade bana båda dagarna. Shaman har varit riktigt precis och kinkig. Han har emellanåt hoppat riktigt bra. Det är inte bara hans fel att det blir galet. Jag har känt mig stressad och fått lite kaos i hjärnan och då ridit fram honom och inte alls väntat då han ska korta sig och sedan hoppa. Så klart han blir sur. Jag har ibland suttit ner lite för mycket och han har då inte kunnat hoppa då ryggen tryckts undan förklarade vår tränare. Så lite lätt sitts mot hindret, och lite kortare tygel och bara vänta kvar. Inte sparka till honom med skänkeln innan då blir han arg. På söndagen gick det lite bättre, jag försökte verkligen skärpa mig. Det var svår bana delvis, det var riktigt skarpa linjer och svängar och så fort jag inte hade honom på plats bar det av och vi kom tokigt. Dock inte jätte fel så jag tycker absolut han hade kunnat hoppa. Ibland hann jag inte räta ut honom ur sväng och hindret stod vinklat snett. Men jag tycker ändå det går framåt. Inte så markant men lite i taget. Nu tar han ett galoppsprång på kombinationerna där det ska vara ett. Han tvekade inte ens, kände själv att jag redan från början började oroa mig men tänkte okej jag måste verkligen vara med på denna linje och tänka framåt första sprången i landningen och sedan hålla honom. Det fungerade. Red även unghästen på lördagen och han var riktigt fin. Han hoppade all vad han orkade, han gör mig säkrare och hoppar allt hur han än kommer. Känns som jag bara kan hänga på honom på något vis. På Shaman måste jag tänka hela tiden och verkligen vara med honom i varje steg.  Men vi ska iaf fortsätta träna och se vad som händer. Känns just nu som jag avvaktar med tävlingen som är om två veckor. Vill få ordning på hoppningen och hitta flytet igen. Inte känna mig osäker då jag går in på banan och inte vet om det fungerar eller inte. Så vi får öva på helt enkelt med vår veckotränare och se hur allt löser sig.

 

Shaman har plötsligt blivit som en ungdom igen. Han är pigg och glad och har börjat göra tappra försök till bockningar. Han kan egentligen inte bocka men han gör det och jag flyger rakt upp i luften och landar i sadeln igen som tur är. Han tycker det är jätte kul och så klart blir han lika förvånad varje gång då jag gallskriker att han ska sluta. Han kutar i från sina kompisar och prejar ner dom i diket om det går för sakta och galopperar om dom. Han gör hyss i hagen och inne i boxen. Han drar i allt han ser, kommer med mulen och kittlar mig i nacken och drar mig i håret och tycker det är jätte kul då jag ylar hahaha. Han hade igår dragit ner eltråden vi har i hagen då vår granne fixat plankorna under sommaren. Så mamma hade gått och satt tillbaka den och han hade gått efter och tittat. Sedan hade han plockat ner den igen, då jag kom på kvällen var den nere både uppe och nere. Suck. Han har alltså pillat upp de små luckorna som tråden löper i och dragit upp den. Suck. Han är en slug liten rackare.

 

Vi provade hoppa igår kväll med några av grannarna. Övningen i sig var så klart bra men den passade inte Shaman. Det var tre studs in med travbom in. Sedan ett galoppsprång, oxer, ett galoppsprång ut på ett räcke. Han ville inte alls länga sig. Tog ett spö och daskade till honom. Då hoppade han i rena förskräckelsen. Sedan ville han inte alls hoppa så vi fick dra ihop det. Han fick då gå på d-ponny avstånd. Han har ju varit så här i kombinationerna så vi har fått länga lite eftersom så att han ska få träna att gå på storhästavstånd. Jag tappade helt huvudet och vart irriterad på honom och dammade till honom. Han vart så klart förbannad och ställde sig på bakbenen för att visa att det där var inte okej. Så klart skulle jag inte ens ha pressat honom att gå på det vanliga avståndet. Mitt pucko hur tänkte jag?? Nåja vi får lägga upp övningen igen hemma och länga lite i taget. Då det var studs in kunde jag inte heller lägga upp galoppen i ett högre tempo för att han då skulle räcka till. Nåja vi får öva vidare. Enkelhinder funkar ju iaf. Han hoppade linjen bra efter oxern och ut på räcket. Är irriterad att jag tappade huvudet och inte hade någon känsla eller fokus på det jag skulle göra. Nåja vi tar nya tag i helgen då det är kurs. Känner just nu att jag inte alls har lust att vara med utan öva själv. Får se om bara Shaman får gå, unghästen var lite krasslig igår så vi avvaktar med honom och håller tummarna att det inte var något.

 

 

På fredagen var det dags för provridning, sjukt nervös var jag. Shaman var på sitt tramsiga humör så klart. Skulle inte komma in från hagen utan han sov så gott där i solen. Nåja fick släpa med mig honom in iaf och göra i ordning honom. Släpade fram ett räcke och en oxer för att visa hästen som har psykiska besvär i just hoppningen. Shaman traskade runt och skulle just idag titta på allt och dra i alla saker som var i skräpkorgen och välta den. Suck, har inte tid fräste jag åt honom. Ställde honom i ett hörn och han stod där några minuter och gick sedan ut och tittade på gästboxarna och höll på där och petade på allt han hittade. Jisses vart bara irriterad och stressad redan i en nervös situation. Han måste ju för tusan uppföra sig när det kommer folk. Tog med honom så fick han följa med och bygga hinder. Till sist kom hon, han ställde sig så klart och stirrade ogenerat på henne. Sen stövlade han fram och hälsade. Verkade som han faktiskt gillade henne och var väldigt intresserad över vad hon höll på med då hon fixade hindrena och klampade runt i ridhuset. Han suckade dock när hon började ge matte instruktioner om hon pållen skulle arbeta och det var så klart jobbigt. Bra övning med fokus på mattes sits och balans. Pållen skulle bli mjuk i sidorna och jobba sig varm och mjuk. Då vi sedan började hoppa for han iväg som ett skott i princip hela passet. Förbannat tänkte jag kan han börja stanna så problemet kommer fram. Men i helsike heller. Hon undrade vad vi hade för problem egentligen. Han hoppade glatt och drog iväg som ett skott efter en oxer och bockade så jag flög all världens väg. Tur för honom att jag satt kvar. Förbaskat också tänkte jag men hon tyckte han såg väldigt glad ut. Jävligt glad om jag ska vara ärlig!! Hon provade höja räcket till dryga metern och så klart hoppade han med viss tveksamhet. Sedan stannade han, jag kände själv att jag vart passiv och bromsade och tog bort galoppen. Så ja vad tänkte jag, hon sa också att det syntes och hon såg problemet. Ja så klart var det ju matte som var feg inte hästen. Än en gång ryttarfel ;) Men vi justerade lite sits och vips vart allt bra, jag vart stadigare och Shaman säkrare och tryggare. Sedan får vi se hur det blir, jag får så klart variera sits beroende på vad vi gör och så men denna sits kändes faktiskt bra. Nöjd häst, nöjd matte och nöjd fröken. Hon kommer alltså tillbaka!! Hurra, hejja oss. Kanske allt löser sig även om det finns dom som tror att det inte gör det. Men vi kom väldigt långt på en träning så då är frågan hur långt kommer vi på andra träningen ;)

 

Helgen vart att pålle fick ledigt, matte fick arbeta på våra ponnytävlingar men det var faktiskt helt okej. Bra att se lite andra och hur de rider och vad de har för sits och stil. Väldigt varierat så det var bra. Fick helgens banskisser med mig hem av vår banbyggare så jag kan lägga upp olika delar och öva hemma då inspirationen sviktar. Super! Shaman har fått vara ute i solen lite längre på eftermiddagarna och mysa i höstsolen.

 

Hoppas alla har haft en bra helg!!

 

Då var det redan torsdag och det känns som veckorna går så himla fort. Vi har en hel del roliga saker att se framemot under närmsta veckorna. Det tråkiga är att vår goda vän och hjälpreda flyttade till Göteborg igår. Känns riktigt tråkigt då hon verkligen hjälpt oss sista tiden både i vardagen med träningar och på tävling och kurser. Känns som att nu är jag själv igen. Känns som att oftast har jag någon som följer på tävling och inget mer. De kommer på morgonen och vi åker och sen åker vi hem. Nu har jag haft hjälp i vardagen, hon har sett hur vi tränat och kan på så vis hjälpa mig fullt ut på tävling. Hon är med och lyssnar då vi är på kurs och kan då påminna mig om det när vi tränar hemma. Hon hjälper mig att packa och packa upp då vi ska i väg. Det är lite det jag saknar. Samtidigt vill jag inte fråga i onödan av folk, de har sitt. Kanske det blir bättre nu då två av mina ridkamrater flyttat tillbaka till oss.

 

Vi har fått lite höstnytt, nya ridbyxor och tröja. Shaman fick faktiskt inget denna gång då han oftast får nått nytt då matte är på butiken. Han fick ha ett av sina gamla schabrak som han nästan inte använt något och sina blå dressyrlindor. Känns roligare att rida om man är lite tillfixade. Inbillar mig att det går bättre då. Lite strulig igår var han så han fick ha gramanen nästan hela passet. Tycker det känns bättre att rida och jag behöver inte tramsa med honom och bli på dåligt humör. Han jobbar trots att den oftast hänger lite löst. Känns som han skärper sig då den är på.

 

I morgon får vi besök och det ska bli spännande. Jag är nervös men samtidigt förväntansfull. Känns som det är så många tankar som springer runt. Tänk om hon tycker vi är knäppa, att jag borde ge upp och göra nått annat. Varför jag rider som jag gör, varför jag rider med lite skarpare bett. Eller så är hon bara helt jätte bra för oss. Vi får se efter i morgon.

 

Helgen blir vila för Shaman då vi har ponnytävling. Det blir arbete från morgon till kväll och jag kommer förmodligen inte orka rida så det blir bra för honom att bara gå och skrota i hagen och göra ingenting. Det kan han behöva. Vila musklerna lite och återhämta sig inför sista rycket innan vi får lite höstlov.

 

 

 

 

Vi har hunnit med att både vara ute på skogsslingan och rida dressyr. Vi tog ett pass inne på lördagen och jag hade faktiskt gramanen. Den är oftast på från start för att slippa tjafset med honom. Han kommer i gång riktigt fint och jobbar på bra då han fått värma upp i alla gångarter. Han jobbade så bra hela passet och gramanen kunde bara hänga löst. Är som att bara han har den skärper han sig. Jag behöver knappt hålla i den. Vi övade både på samling och att rida på i samlad form men att han fick ta ut steget och länga sig. Nu ligger fokus på att då han är i gramanen ska han trampa på framåt, gärna i lite övertempo då han vill krypa ihop och maska på. Det blir  bara bättre och bättre.

 

På söndagen provade vi hoppa. Jag red fram med gramamen och hoppade fram på den. Jag provade byta bett till hans enringspesoa med delta. Det fungerade super. Jag red på i lite ökad galopp och då vi vände upp samlade jag honom ordentligt tills han gick över i fyrsprånget och själv accelererade och hoppade. Han hoppar riktigt fint, med tryck i bakdelen. Han är glad och positiv. Han vågar ta för sig mer och mer. Han är lite feg än då vi höjer men vi övar nu på denna nivå för att se så vi båda hittar varandra och vågar köra på fullt ut. Sen tar vi nästa nivå. Lite i taget helt enkelt. Nu börjar jag hitta tillbaka till min gamla ridning, samling och våga hålla i tygeln och samtidigt rama in honom med skänkeln. Det kan nog bli bra detta. Det känns som det.

 

Känns ju inte som jag vill sälja honom nu då det börjar fungera, vi får se. Vi har en seriös köpare på honom och ganska seriös köpare men den sista vill ta honom till sommaren pga olika saker. Det känns både bra och dåligt. Bra för att det är två fantastiska personer och jag vet att han kommer få det så himla bra hos vem som än tar honom av de två. Jag kommer så klart gå i tusen miljoner bitar. Min bästa vän, min familj har han blivit. Han är ju med mig överallt nästan och är så himla go och fantastisk individ. Vi är många som kommer att sakna honom om vi väljer att sälja. Helst hade jag inte velat sälja honom på hemmaplan. Jag vill inte se honom om vi bryter kontakten. Se honom med någon annan, tänk om de inte gör som jag även fast de tar hand om honom. Tankarna är många. Inget är bestämt. Jag är glad för alla som förstår mitt beslut, jag förväntar mig inget stöd som så utan bara förståelse varför jag väljer att göra som jag gör. Alla som känner oss vet ju hur mycket och länge jag kämpat med honom. Det är så många gånger jag försökt, tänkt att denna gång blir det bra men så händer nått och allt raserars. Denna gång är sista gången för oss, allt har ett slut. Även vi. Alla sagor har ett slut, alla sagor slutar inte bra. Men ibland har man inte något val, man måste. Det är inte alla man klickar med tyvärr. Men vi har ännu en tid framför oss. Han och jag, jag vill ge honom denna chansen och se om det går att lösa. Min bästa vän, mitt allt. Min fina häst :)

 

Ibland blir saker inte som man tänkt sig, jag har alltid tänkt och lärt mig av mina tränare att ridning ska utföras på ett mjukt och harmoniskt vis. Det ska se prydligt ut och ordentligt ut. Shaman har kastat omkull allt vad fin ridningen heter speciellt i hoppningen. Han gör så att jag måste hålla i tygeln ganska hårt känns det som och verkligen sparka om med benen och rama in honom. Känns som jag ska klämma ihjäl honom och dra sönder honom i truten. Dock är detta bara min upplevelse för mina vänner säger att de inte ser nått då jag rider.  Så Shaman har gjort att fulridningen fått ett utseende dvs fulridning haha.

 

Känns som att helgens träning inte alls vart bra, Shaman var bara feg och kröp i hop speciellt i kombinationerna. Han ville inte alls länga sig utan snarare korta sig och försökte ta två men det gick ju inte. Jag fick verkligen försöka hjälpa honom och peppa honom allt jag kunde. Det vart lite bättre på söndagen och han vågade hoppa mer på fart då. Jag provade att plocka några delar av banan från helgen. Först lade jag ett par galoppbommar och ett räcke. Syftet var att skritta över första bommen och sen ev ta ett travsteg och galopp. Helst ska de fatta galopp över andra bommen. Styrka och lyhördhet var syftet där. Sedan hade vi en oxer på ca 80-85cm. Sedan en kombination på diagonalen med två galoppsprång. Nu satte jag lite kortare ca 10 meter mellan. Oxern hoppade han bra på, han stannade en gång då han kom i ett mellanläge och inte vågade hoppa av men vi tog om det och då gick det bra. Jag hoppade fram på gramanen för att få honom på bakdelen ordentligt.  Sedan hoppade vi igenom kombinationen och han tog två som det skulle vara. Han tvekade lite när vi testade höja lite men då tog vi om det och jag fick vara lite övertygande och då körde han på. Han kom kort in en gång och då höll jag bara om med skänkeln och han längde sig själv och hoppade riktigt bra. Han kändes säker och som han tyckte det var roligt igen. Vi hoppade lågt denna gång och känslan fanns där igen. Jag fick verkligen jobba med honom men jag fick honom på ändan och han fick bra språng. Nu blir det lite så att jag samlar honom ganska mycket bara för att få in ridningen och känna då han går om till fyrsprånget. Det känns tydligt och han skjuter i väg som en kanonkula och hoppar med tryck så jag flyger ur sadeln ;)

 

Han är pigg och glad nu. Han fick nya skor igår och vi har fått en ny hovslagare då grannen har honom och kan då hjälpa mig att ta in eller släppa ut honom. Så nu har han iaf nya dansskor och det verkar vara fart under dojorna på grabben. Han fick vara med mamma igår på eftermiddagen och mysa på. Idag blir det vilodag och jag ska ev rida grannens ungponny en stund.

 

Hoppas alla har det bra där ute i höstmörkret!!

 

 

 

 

Då det inte blev någon Tedkurs i veckan valde vi att faktiskt åka ner till Umeå för helgkurs med honom i stället. Jag och min goda vän C åkte ner på lördag förmiddag. Shaman var överlycklig att få åka släp ;) Resan gick faktiskt bra både dit och hem. Shaman hade en stor och fin box vid utgången så han hade mycket att titta på hela dagen. De hade westentävling på utebanan så han hade mycket att titta på. Det var fint väder och hyfsat varmt på dagen.

 

Första dagen var han lite på spänn och undrade vart vi var men det gick över ganska fort. Hade inte den där bra hemmakänslan och Shaman var otrygg då vi skulle hoppa kombinationen och kom in kort och ville inte alls länga sig. Han kröp ihop flera gånger och la in ett extra på allt. Kände att frustrationen bara växte. Till sist provade jag att lägga upp ett högre tempo på honom och knappt hålla i tygeln. Då hoppade han. Jag fick hjälpa honom genom att peppa honom och lägga på en smackning. Banan hoppade han riktigt bra på och vi fick till det bra.

 

Dag två var han avspänd och riktigt fin på framridningen. Då vi hoppade banan gick det sämre. Jag tappade känslan då han kortar sig, han ville verkligen korta sig ordentligt. Kändes som jag fick ha honom i botten och ja jag vet inte. Fick även på söndagen rida i ett större tempo in i kombinationen för att han skulle hoppa. Enkelhindrena körde han på och tyckte det var roligt med öronen på spets. Men då jag la ett större tempo kände jag tydligare då han kortade sig men tänkte ändå att han skulle stanna. Fick som ingen direkt bra känsla där. Vill så klart ha tryck i honom och ändå kunna få honom att samla upp sig så han kan hoppa. Kändes som att jag vill samla honom men samtidigt rida framåt men då hamnar han i framåtläge. Gränsen är hårfin. Jag blir tokig, känns som vad jag än gör eller inte gör blir det fel. Han är så sjukt kinkig i bland. Kändes som jag fick helt tvärtom instruktion än tidigare. Det var som att det bara blev snurrigt men jag tänkte jag kör på som vi gjort och samlar upp honom och så får han gå över i fyrsprånget innan hindret och så får vi se. Just nu vet jag inte vad jag känner eller vad jag ska göra eller inte göra. Han är speciell och han är för jävla svår häst för mig. Jag tänker att om inte Ted kan hjälpa mig vem kan då göra det. Shaman hoppar glatt de andra hindrena men han ville samla sig lite extra ändå nu och speciellt oxrarna.

Vi får se vad vi hittar på han har ju ändå hoppat bra hemma sista tiden.

 

Nu ska jag iaf kurera mig från den här dumma förkylningen. Så får Shaman vila lite. Sedan ska vi prova hoppa hemma och se om det är nån skillnad. Men vi hade det ändå bra i Umeå och åt god mat och bodde på hotell så vi är väl alla nöjda och glada men med lite mer fundering över framtiden.

 

 

 

 

Kul med besök, tänk att så många hittat hit fast det kanske var för att jag lade ut en länk på min facebooksida. Tanken med bloggen är egentligen bara för att jag själv ska skriva ner vad vi gjort och vad som händer och hur vi utvecklas nu då det är ganska turbulent. Det går ju upp och ner så klart. Men det är bra att titta tillbaka på hur jag tänkte och vad jag gjorde åt problemen. Sen att det finns dom som läser är ju roligt så klart.

 

I helgen var jag och mamma och fixade i hagen och gjorde höstfint åt Shaman, sedan åkte vi förbi en god vän som har äppelträd och hon skickade med en säck till Shaman och hans vänner. Så det var riktigt söndagsfrossande igår hos oss. Det var riktigt fina äpplen som både jag och shaman glatt snaskade i oss. Vi har egentligen inte gjort så mycket i helgen, hunnit med lite dressyr i ridhuset och hoppning. Dressyren gick väl okej, han var lite stel till en början. Fick igenom honom i skritten och traven. Galoppen också men vänstersidan var lite stel och jag fick inte till det riktigt. Valde att avbryta då det vart mycket folk och en del red lite här och var, kors och tvärs och jag hade svårt att veta vart vi skulle hålla oss. Så jag får försöka ta i tu med den där vänstersidan idag i stället. Kände att Shaman även började bli lite trött och började tjafsa och slå mig ur position så jag hade svårt att få till det och kände att jag vart irriterad. Så lika bra att avbryta. Så jag tar med gramanen i kväll och då får han gå i den ett tag.

Hoppningen gick riktigt bra  också. Han fick ha martingalen och det fungerade super. Han är modigare nu och vågade faktiskt hoppa av en lite längre bit innan hindret trots att det var långt. Han kom lite kort på en linje och då blev det sista galoppsprånget långt. I vanliga fall lägger han till ett extra eller stannar då han inte vågar hoppa av. Nu tog han i och körde på. Han var så glad och positiv. Enda gången han stannade var på ett räcke ut på linje då han kom lite i mellanläge mellan långt och kort. Skulle han hoppa av eller inte, han velade. Han stannade så väldigt försiktigt och var verkligen så där att ska jag, eller nää eller jo eller jag törs inte. Klappade om honom och gjorde ingen grej av det. Vi tog det igen och jag hjälpte honom och då körde han fullt ut. Han är så duktig. Tänk vad lite som kan förändra till det positiva. Vi har kurs till veckan så det ska faktiskt bli intressant och se hur han gör då, om han vågar lite till. Vi ska ta tag i oxrarna också och se om han tycker dom fortfarande är läskiga. Men räcket tog han på metern så det känns bra. Sen är jag noga med att inte höja mer än vad jag själv känner mig säker på så jag kan hjälpa honom. Jag vill inte pressa oss för mycket nu då vi börjat med den här nya ridningen. Sen säger jag än en gång, mina stigbyglar. Det är svaret på allt haha!!

Hoppade även unghästen som var pigg och glad, han tar dock ut sig och hoppar lite upp och ner och fram och bak så han orkar inte allt för många språng. Men han har iaf bättre kondis nu och är riktigt trevlig att rida.

 

Tänkte att båda hästarna ska få vara med på kursen till veckan. Shaman får gå båda dagarna och Wiggo får gå bara en dag tänkte jag. Känns faktiskt roligt och spännande. Det har ju faktiskt hänt ganska mycket på bara en månad med båda hästarna.

 

 

Oh herre jisses, tänk att känslan som jag saknat så länge infann sig igår. Jag tänkte att vi skulle köra lite dressyr seriöst. Blev att rida slingan runt som uppvärmning med en kamrat. Sedan gick vi ner på banan och tog igenom varje gångart så att han var på plats. Då jag kände att han ville trycka ut näsan och släppa bakbenen höll jag kvar stödet i tygeln och drev honom framåt med skänkeln så han kom tillbaka i form igen. Så höll vi på tills det funkade i alla gångarter. Han hade trycket i bakkärran genom hela passet. Avslutade att slänga ut en bock på banan och han fick först skritta över den i samlad form, sedan traven och slutligen galoppen. I galoppen fick han först gå lite kort in, jag koncentrerade mig på att hålla om skänkeln och hålla stödet i tygeln, inte släppa så han längde ut sig.  Då det fungerade så fick han gå i ett större galopptempo och även där fungerade det bra. Vilken känsla, vilket tryck det var i honom då jag fick igenom det jag kämpat för så länge. Shaman var riktigt glad och nöjd med övningen och även jag. Så det här kommer vi fortsätta öva på och även då vi jobbar på större språng.  Det gäller att vara noga och verkligen känna hur han gör och när han släpper bakbenen. Så fortsatt träning på detta för mig som ryttare. Men jag måste hylla mina nya stigbyglar än en gång.  Jag får super bra grepp för fossingarna och kan verkligen hålla om honom med skänklarna utan att glida runt som en fjant. Helt fantastiskt. Jag är så nöjd med min lilla häst.

 

Hoppas alla har en bra start på veckan!!

 

 

Vi testade markarbete igår med studs och syftet var att prova ta något högre språng med Shaman. Jag hade gramanen på honom och det fungerade riktigt bra. Han stack inte i väg som ett skott utan väntade kvar, nästan lite mer tillbaka så jag fick rida på lite. Han var lite fundersam då han först skulle korta sig för att sedan länga sig då vi tog bort näst sista studset för att få honom att hoppa av på ett räcke. Jag fick bra hjälp av min goda vän som förklarade allt så bra :) Enda gångerna Shaman stannade var då tygeln gled ur handen på mig. Så klart han inte visste vad som hände då vi tappade kommunikationen. Han hoppade riktigt bra, redde ut situationer där han kom lite kort in. Än lägger han in ett extra emellanåt men det går bra. Jag försöker rida i lite större galopp och då stämmer det. Jag försöker göra olika övningar för att han ska känna sig trygg. Igår körde han på och vågade hoppa lite högre än vanligt. Vi tar det så klart lugnt och tar lite i taget men samtidigt testar vi lite hur han reagerar. Igår var fokus på räcken, tillhelgen tänkte vi lägga fokus på oxrarna och se hur han gör. Men nu är det mycket fokus även på mig själv att bara vara, inte krångla till det utan bara hänga på honom och våga låta honom gå i lite större galopp. Men det är stor skillnad på honom, det är mer tryck i honom och han får in bakbenen under sig. Så det är bra ändå med gramanen trots att jag tycker det är svårare att hoppa med den. Ska testa den fasta martingallen i helgen och se hur han hoppar på den. Känner att jag ändå vill få honom lite tuffare innan kursen så han ändå kan hoppa lite högre än tidigare. Men så klart är det skillnad på honom dock tror jag det ännu är lite tungt för honom då det krävs mycket styrka att gå i graman och han är inte van ännu. Så det blir lite kortare pass tills han fått upp styrkan. Men okej det känns jävligt surt att ha hjälptygel men samtidigt har jag inget val annars får jag bråka så mycket med honom. Shaman blir stadigare och jag kan komma till ridning med detta så ja jag får väl känna mig besegrad. Surt som fan men vad gör man.

 

I veckan blir det lite mer dressyr tänkte jag, måste försöka rida igenom programmet som vi ska tävla i höst. Shaman är inte helt överlycklig över detta påhitt. Men nu ska vi bli ordentliga igen. Jag ska försöka få tillbaka orken och energin. Är dock väldigt svårt just nu men det känns som allt kommer efter allt är som över och allt återgår till vardagen. Känns verkligen riktigt jobbigt om sanningen ska fram. Men jag har bra vänner runt mig och det känns bra. Vi får helt enkelt ta en dag i taget. Shaman är bra på att liva upp stämningen så jag ändå får mig ett skratt varje gång han gör nått hyss.

 

Igår hade jag ledig dag och det var riktigt fint väder. Solen lyste och det var varmt i luften. Jag tänkte redan på onsdag att jag skulle markarbeta med shaman och hade hittat lämplig övning. Tänkte åka ut på dagen och göra bort stallet men då låg han och sov totalt utslagen mitt på gräsmattan. Han vägrade kliva upp. Inte ens då jag började stöka med vattenbaljan och hålla på i hagen klev han upp. Då vände han på sig och somnade om i stället. Jag hade ju tänkt att vi skulle göra bort ridningen på dagen. Så här är det ofta när jag tänkt att vi ska göra nått. Då sover han och kliver inte upp innan han sovit färdigt. Detta har gjort att vi fått flytta tider för träningar, jag har fått stressa ihjäl mig för att hinna i tid till kurser. Han är verkligen egen och har sin egen stil och sina rutiner. Jag gjorde klart sysslorna och åkte och gjorde lite andra ärenden. Då jag kom tillbaka hade han stigit upp.

 

Släpade fram hinder och gjorde en serie med en ett lågt inhopp, ca 6 m. Sedan ett räcke fram till oxer. Ca 6,5 meter. Jag red en sväng på slingan så han inte behöver gå full tid på banan då underlaget är lite tungt ännu. Han fick ha gramanen då vi började hoppa för att jag skulle få hjälp att hålla in bakbenen på honom och han får då hjälp att hoppa bättre. Det fungerade. Det blev bättre tryck i galoppen och han hoppar igenom hela kroppen. Han hoppade riktigt bra, jag behövde bara räta upp mig och finnas där för honom. Han skötte allt själv. Även då han kom lite dåligt in på första språnget så redde han ut situationen själv. Är noga med att verkligen berömma honom och prata med honom för att ge honom ökat självförtroende. Men det känns som det blev bättre med gramanen och martingal. Så jag tänkte växla mellan så han får ha lite variation. Jag hoppas verkligen detta går att lösa. Jag har verkligen kämpat så länge men det är egentligen först sista året jag förstått hur illa det är. Min duktiga tränare hjälper mig så klart men även han är lur på att det hänt något innan han kom till oss med tanke på hur han gör.

Så klart vill jag inte sälja men samtidigt så orkar jag inte kämpa hur länge som helst. Känns så himla trist jag vill så klart inte men samtidigt så är det tid och mycket pengar varje månad. Känns trist då folk inte förstår detta. Tror att man bara gör det som är lättast för stunden. Känns så trist och jag blir så irriterad och besviken på dom som inte förstår situationen. Som en av mina bästa vänner sa, det är inte deras uppgift att känna efter åt dig! Du har funderat länge på det så att du berättar är ju ett steg i bearbetningen.  Finns det inget stöd för det så visar det bara vart de står att då man väl delar med sig av beslutet har man själv bearbetat det en tid. Hon är så klok ibland. Känns som att det är ett av det värsta beslutet jag måste ta så klart och inte gör jag nått förhastat. Så klart kommer jag ångra mig varje dag. Men samtidigt så om det inte fungerar det jag vill göra så kan jag inte ha honom kvar. Men kanske det löser sig, då jag nu börjat prova olika saker så vi får se.

 

I helgen ska Shaman vara med mormor och med sin skötare då jag jobbar hela helgen men måndag är jag ledig igen så då ska vi testa en till bra hoppövning och se hur det går för honom, vi ska även försöka rida igenom L:C programmet. Idag rider vi nog bara ut i skogen och myser och har lite tidig helg :)

 

 

 

 

 

Igår var Shaman med mamma och myste på, jag åkte ut på kvällen och tänkte ta en kvällstur på skogsslingan med grannen som även är en av mina närmaste vänner. Det är så fantastiskt underbart att hon flyttat tillbaka till oss. Jag har saknat henne så mycket och nu känns det som kvällarna är räddade. Hon har även varit ett fantastiskt stöd under den här jobbiga tiden, bara att hon funnits där har verkligen hjälpt mig. Vet ärligt inte vad jag hade gjort om hon inte varit där. Det känns som att ibland har allt en mening. Det sägs ju att när man som mest behöver kommer någon in i ens liv. Det har hon verkligen gjort även om vi så klart umgåtts men då vi varit i olika stall blir det längre mellan gångerna. Shaman har också varit en stor stöttepelare och han har verkligen varit så go. Han har nog också förstått vad som hänt. Jag är verkligen så glad och positivt överaskad av alla som hört av sig, skickat blommor eller bara en fin hälsning till oss. Så klart finns det dom som bara varit som vanligt där jag tänkte att jahapp så mycket brydde dom sig, inte!!

 

Jag och grannen gick över och tog oss en fika i ridskolans cafe innan turen och så klart var vi tvungen att besöka gårdsbutiken. Äntligen hittade jag en svart luva till Shaman. En helsvart, det skulle inte vara något på ingen brodyr eller nått. Den måste så klart passa med alla hans svarta schabrak. Vilken prylnörd jag är ibland. Investerade faktiskt i ett par svarta free jump stigbyglar i fredags. Det är det bästa jag gjort, vilket grepp fötterna får. Helt fantastiskt.

 

Vi skrittade mot slingan iaf senare på kvällen efter vi fixat i ordning hästarna. Vi träffade en av våra ridkompisar och hans häst. De stod och lyssnade på något som prasslade i buskarna. Shaman vart riktigt nyfiken, han smög fram för att nästa stund ta ett jämfota hopp baklänges. Sedan smög han fram igen för att se, och då såg vi en liten älgkalv inne i skogen som skuttade runt. Han är som rolig Shaman, han måste alltid titta på det som skrämt honom. Dock blir han inte rädd så han får panik. Han har ju aldrig blivit riktigt rädd hos oss och inte hos tidigare ägare heller så jag vet inte hur han reagerar. Nåja resten av turen vart riktigt bra, vi skrattade åt allt och inget. En sån där lättsam kväll helt enkelt.

 

 

Veckan som var har vi tagit det ganska lugnt. Vi har haft en rida ut vecka så Shaman skulle få återhämta sig efter alla kurser och träningar. Jag behövde också lite avbrott från vardagen då vi haft begravning för min pappa som lämnat oss. Shaman har därför varit med vår duktiga medryttare.

 

Ridskolan slängde in ett hastigt anslag om gårdshoppning på lördagen så vi tänkte att vi kör lite lätta klasser. Tanken var att Shaman skulle få en lektävling och få känna att hoppningen skulle kännas lätt och rolig. Även jag behövde det efter sommarens motgångar. Min tillridningsponny Wiggo fick också vara med på en runda. Han var riktigt fin och pigg och glad. Han har hoppat glatt men jag har känt att jag inte vetat var och när han ska hoppa av så ibland har jag flugit all världens väg. Men nu hoppade han riktigt fina språng och fick en felfri runda. Shaman fick prova ha fast martingal och det var en hit, han var välbalansserad, hade bakbenen under sig hela tiden och var glad och lycklig där han hoppade runt. Han fick riktigt fina språng i båda klasserna. Han var felfri och vann båda klasserna. Jag hoppas verkligen det var det här som löste problemet, att jag fick in bakbenen under honom. Så klart är det svårare på utebanor som är stora och det är långa galoppsträckor. Där orkar jag inte hålla ihop honom och han orkar inte själv riktigt och därför kom problemet så tydligt. Sen verkar det så klart svårt för honom med högre höjder då han blir otrygg och gör som han gör. Men vi ska öva och jag försöker verkligen få honom att lita på mig och hitta övningar som gör honom trygg i sin situation. Så vi får se hur det går. Ted kommer om ca tre veckor och då ska vi se om det blivit någon förändring.

 

Veckan blir lite blandat, vi har inga planer och tänker ta det lite lugnt en tid tills allt lagt sig. Jag tror vi båda behöver det. Idag är han med mamma och myser i höstsolen.

 

Hoppas alla får en trevlig vecka!!

 

 

 Shaman 80 cm.

 

 

Wiggo 60 cm.