Året började med att Shaman fastnade i boxen. Han som är en sjusovare skulle kliva upp då frukosten serverades men hade lagt sig så han låg med bakbenen under krubban där jag inte brukar sätta så mkt spån. Så då han skulle trycka upp sig med bakbenen gled han bara och kom inte upp så då jouren öppnade dörren fick de dra fram honom en bit men sen kunde han ställa sig. Stackars gubben vart rädd och skakade och la nosen i famnen på vår granne som är en storväxt stallkarl. Så han hade stått och klappat honom tills han sedan hade börjat äta. Åkte ut och då kom han direkt och la mulen i famnen och tyckte han var världens ynkligaste. Men det gick fort över och gick ut i hagen och åt. Han fick inga skador av det. Kom senare på kvällen och då hade han bråkat med grannhästen och fått sår på frambenet just vid senan och var varm och svullen. Suuuuck!!! Fick bli skritt några dagar på hårt underlag och det vart bättre faktiskt. Sen som den hysteriska sjuksköterska jag är så vart det såromläggning och bandage också ;) Han var inte halt utan kunde ändå ridas lite lätt efter några dagar.

 

Dressyren har funkat sjukt bra och det är så roligt att rida. Shaman tar en liten stund på sig att bli v arm så får jobba mkt med lösgörande och rida framåt för att han ska bli varm men sen säger det bara pang så dansar han fram och jag kan bara sitta där. Han är en bestämd häst som vill göra på sitt sätt märker jag mer och mer. Han vill gärna inte att jag ska hålla så mkt i tygeln utan vill hellre att jag rider mer med benen.  Har börjar rida lite mer med sporrar och tycker han lyssnar bättre då. Rider dock med mina ponnysporrar då jag tyckte de andra vart för långa fast de bara skiljer nån millimeter haha.

 

Hoppningen har bara varit jobbig sen pay and jumpen. Det var många faktorer som gjorde att det inte vart bra men det är som att efter det tappade jag bara sugen och lusten att hoppa. Osäkerheten finns där som ett stort moln som vägrar försvinna. Jag har omedvetet undvikit då mina kompisar ska träna och hela tiden haft undanflykter för att inte ta tag i problemet. Shaman har sneglat längtansfullt då det stått hinder i ridhuset. Men jag har inte velat, inte vågat. Då jag väl hoppat så har jag hoppat lågt och sedan förbannat mig själv över att jag är en sån jävla mes.

Vår månadstränare skulle komma och det har bara känts jobbigt och jag fick då tvinga mig att ta tag i problemet. Innan Shamans skada gick allt bra men sen så hoppade vi inte på väldigt länge och det är då allt har börjat om.

Tog fram min bibel inom hoppning och mental coachning. Jag vet vad jag gör för nått som gör att Shaman stannar. Tänkte att nu ska jag verkligen ta tag i det. Då vi ridit har jag lyssnat på musik för att själv bli mer avslappnad och inte vara en stel och oföljsam planka. Det har funkat och till och med shaman har jobbat på bättre. Har fått lite små tips av min goda vän då vi tränat.

 

Hoppade i onsdags alltså dagen innan Ted skulle komma. Det gick så himla bra, jag höll stöd i tygeln och red med benen. Shaman gjorde sin del av uppgiften perfekt.  Kändes riktigt bra för första gången på länge. Då Ted kom så gick jag fram och pratade med honom om vad som varit och hur jobbigt allt är. Han förstod och han lovade att hjälpa oss. Han flinade lite och sa då du går härifrån idag så kommer du känna att det känns bra. Hmm tänkte jag undra vad han har i åtanke. Fick hoppa en övning på volt för att sen hoppa omhoppningsbanor. Fick nått stopp och då frågade han vad som gjorde att jag hindrade Shaman att lösa sin del av uppgiften. Jag visste direkt. Vad det var och han sa ja då gör du inte om det. Sen var det inga problem. Shaman hoppade glatt och vart riktigt taggad och vi vann en omgång i omhoppningstävlingen :) Fick bra hjälp hela träningen. Då det var dags att hoppa upp hästarna så fick jag ställa mig upp och galoppera på ganska ordentligt för att sedan plocka upp honom igen. Jisses han bara flög över kombinationen med avslut på hela 110 cm som uthoppning. Det trodde jag aldrig. Fina Shaman som verkligen ställde upp, hade han stannat hade jag inte vågat hoppa igen är jag helt övertygad om på den höjden. Har bytt bett i hoppningen till det vanliga tredelade som vi har i vardagen och jag tycker Shaman är mer nöjd och sen känns det som han är mer väldriden. Jag vill att han ska vara varm i kroppen och jobba innan jag börjar med själva hoppningen så han inte blir så där stark och springer. Han bara körde på. Min fina häst, min kämpe mitt allt.

Känslan då jag gick därifrån var helt enorm, känns som jag kunde lämna över mitt förtroende med gott samvete.

 

Nu ska vi verkligen fortsätta träna och kämpa. Ska boka in vår veckotränare också så vi kan öva massor. Är hemma tävling om några veckor och jag ska försöka vara med för jag tror det skulle vara riktigt kul :) Linda Heed kommer också att hålla träning om nån vecka så det ska vi vara med på. Nu kickar vi ut fegisen och kör hårt!!

 

I helgen får vi besök av en god vän som är hemma och hälsar på så det ska bli riktigt roligt att ses!! Kanske hon vågar sig på en tur på skrutt också ;)

 

Trevlig helg!!