Gårdagen gick till att bara mysa på och Shaman hade vilodag. Han fick komma in redan vid lunch då det var snöoväder. Han hatar just sånt väder, allt som kommer ner i skallen på honom. Så ja när kan jag egentligen ha min curlade häst ute. Sol, mulet inte för varmt, inte för kallt. Det får inte regna eller snöa. Det får inte heller blåsa allt för mycket. Så klart får jag skylla mig själv som curlat honom för mycket men det som är problemet är att han inte äter då han blir blöt. De andra hästarna äter för att hålla värmen men han blir som helt apatisk då det regnar eller snöar på honom och han blir blöt på öronen. Det låter helt sjukt men det har alltid varit så att då han blir blöt på öronen blir han jätte irriterad. Han var inte helt glad i går när jag kom på lunchen för att hämta honom. Han gick med bestämda steg in och mellanlandade i vårat spånhus. Han tyckte väl att det var för långt till stallet fast det vara är tio meter mellan. Han gillar att stå där, kanske för att det är högt till tak och ljust. 

Han var så go när jag kom och gav mig en puss och även då vi var inne fick jag en puss. En sån där mysig och go mulepuss. Han har lärt sig att pussas och får så klart godis och det utnyttjar han starkt. 

Dagen i dag ska vi träffa veckofröken som ska se över betsling och justera lite bett. Vi kanske får lite ridtips också om vi har tur. Han får då gå ett kortare pass i träningshallen då det är tyngre underlag där. Ni får dubbla uppdateringar då jag inte litar på nouwbloggen ;) 

 

Önskar alla en bra tisdag!!

 

Helgen gick till att hänga med båda hästarna då Druttens husse var på resande fot. Dante fick gå i skogen både lördag och söndag. Det var så fantastiskt väder så det fanns inga anledningar att rida inne. Shaman fick vara ute lite längre på eftermiddagen och jag kunde städa upp i hagen och ta upp lite gammalt hö och bajs. Han skulle gå kurs så där fick vi snällt gå in i ridhuset men vi var i ridskolans ridhus med lite bättre underlag. Jag har varit så omotiverad så länge att göra något men hon var så engagerad och Shaman var så himla fin. Han gjorde allt så bra även bytena. Det falerade lite på vänster till höger där han är svag i höger bak men det var så komiskt för det var ju jag som gav fel signaler och han förstod inte. Inte vi heller och vi tänkte men han kommer ju så bra och varför byter han inte och hmm vad gör vi för fel. Sedan såg hon att nej men Sara du missar ju vänsterskänkeln hahaha. Sedan gjorde han bytet klockrent. Haha så det kan gå. Jag behöver bli bättre att vara tydlig med Shaman då han gärna vill dra i väg just då vi ska göra bytet. Där måste jag vara supersnabb att sitta tillbaka, lägga om benen och ge hjälperna. Jag behöver också korta bridongtygeln men inte stången för att han inte ska falla i sär bak. Så fort jag har lite för lång tygel släpper han bakkärran och kan inte byta. Det vart så himla tydligt när jag väl kortade tygeln, han satte sig ännu mer bak och kom upp med fronten som att han bliv lite studsig fram och då bytte han. Hon sa att det är så jag måste göra för att stärka ännu mer och ha honom kvar på plats. Vi sa att man kan göra några sekvenser när vi är i det bättre ridhuset så han får fäste och bara en eller två gånger i veckan då det är väldigt tungt för honom just nu. Inte varje pass. Han vart så himla taggad på slutet så det var svårt att få honom att vila på steget. Han blir gärna lite sprättig och kort i steget. Men han var som i höstas. Hon sa veterinären att det beror på att han nu måste lägga så mycket mer tyngd bakåt och går det för länge orkar han inte hålla det och börjar avlasta framåt och blir då framtung och bakom lod. Så då får hon ge honom kiropraktik och massage och han får ju även sjukgymnastik av vår equiterapeut regelbundet. Allt för att stärka högerröven på honom. 

Vi har också anmält oss till årets första strt i dressyr hemma. En MsvB klass. Det blir bra att stämma av och då hinner vi rida för Kp en gång till. 

Söndagen gick till att rida ut med båda killarna och min goda vän från jobbet följde med. Så himla härligt och så skönt att det är ljust ute längre. Nu var klockan nästan fyra och det höll sig ljust :) Vi mötte en del rådjur på vägen och de stod så nära och tittade på oss. Så söta. 

 

Ny vecka och nya möjligheter. I kväll ska jag försöka lyssna på min gamla lärares seminarium om mental träning. Alltid lika bra, kan lyssna på henne om och om igen. Så klok och duktig. Hon har verkligen varit super för mig i min utbildning till mental coach.

 

Äntligen börjar man märka av att ljuset återvänder. Det är så härligt. Igår eftermiddag när jag skulle ta in hästarna så var det ändå en strimma ljus kvar. Så underbart att vi är på rätt sida. Då det tyvärr blev plusgrader och regn här om vkällen vart det för isigt att rida på utebanan så vi gick in i ridhuset en stund. Shaman fick ha gympabanden på sig för att få igång bakdelen. Vi behöver så klart träna lite innan helgens dressyrkurs. Han är lite svag än och det kunde han vara sa doktorn då hon gett honom kiropraktik och då kom de svaga punkterna fram. Så ett kortare pass med fokus på lösgöra och stärka fick det bli. Han var lite bekväm från start. Jag fick verkligen passa honom så han inte gick bakom lod. Det vart bättre då jag kom till ridning och kunde hålla upp handen bitvis för att få honom att sätta sig. Så fortsätta med lite kortare pass och stärka och lösgöra så tror jag det blir bra. Han behöver hitta det han tappat helt enkelt. Han vart faktiskt lite varm av det där passet och så klart får jag panik och tänker han är gammal, han orkar inte. Men nu är det ju varmt ute, han fick gå på sämre och tyngre underlag vilket så klart gjorde det och han hade gympa bandet och får då jobba rätt och ta i så det blir ju jobbigare för honom. 

I kväll ska vi hoppa lite så jag tror att vi jobbar vidare med någon bra och lättsam gymnastik övning. Blir nog att hoppa båda killarna då Drutten också ska vara med :)

 

Hoppas alla får en bra torsdag!! 

Vi har just börjat vakna till liv efter julledigheten. Vi har bara gjort det vi har tyckt  har varit roligt eller i alla fall för Shaman. Han har fått hoppa lite och rida ute i det härliga vädret. Julaftonen var så himla mysig med uteritt och fantastiskt väder. Sol och ljust mitt på dagen. Jag satte marschaller vid hans hage för extra stämning. Det var verkligen så mysigt. 

 

Under mellandagarna hoppade vi i ridskolans ridhus som har lite bättre underlag. Shaman var riktigt fin, ibland har han stannat och inte riktigt vågat hoppa av. Det är som att han bjuder på hinder men sedan vågar han inte gå av. Jag tror att han ska hoppa och lättar vilket gör att han då känner sig övergiven och inte vågar hoppa. Vi har kurs för Cornelia R och jag ska höra med henne hur jag ska göra och tänka när det blir så här. 

 

Jag har ridit lite på Dante, drutten som är min goda vänns häst och har även börjat hoppa honom lite mer och det hjälper mig att våga mer då Drutten är så pass säker att jag blir då säker och kan ta med det till Shaman. Drutten brukar även få hänga med på dressyrkurser med mig :) 

 

Träningen för Cornelia var så himla bra, fördelen är ju att jag har tränat för en av hennes elever länge och jag har då fått in hennes tänk i ridningen vilket har passat bra för Shaman och det har hjälpt oss vidare. Han var så fin, positiv båda dagarna kursen igenom. Enda gången han stannade var då det kom just ett sådant läge som hemma. Så hon sa att han ger sig lite i väg, gör lite eget och vågar inte hoppa då han inte får stöd från mig. Så vi fick forma lite mot inner och runt inner skänkel men ändå hålla stöd på ytter tygel så inte bogen flyter ut. Lite försiktig gas i kurvan för att stötta galoppen och ur svängen rakrikta och sedan sitta upp och hålla stöd och stötta galoppen. Det funkade perfekt. Han hoppade så fint och glatt efter det. Dagen efter hoppade vi bana som också fungerade bra. Han stannade en gång för att matteklanten red framåt. Hon sa då att när jag inte ser distansen ska jag tänkta att han ska ta ett galoppsprång till för att han kommer aldrig att kunna hoppa av för stort, han räcker inte fram så efter det satt allt. Han hoppade en låg kombination utan att ens tveka. Hon sa att så länge han har galoppen med sig då hoppar han. Så det ska bli roligt att träna vidare hemma sedan :) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja hur sammanfattar man 5 år på bara en kort stund. Jag har ju bloggat på Nouw men då den bloggportalen krånglar när jag ska skriva från min dator på jobbet så blir det bara knas så därför tänkte jag att jag kan ju faktiskt blogga här. Min gamla blogg med massa minnen på gott och ont. Det har verkligen hänt så mycket i vårans resa.

 

För er som inte känner oss så började bloggen som en dagbok där jag tänkte skriva ner mina tankar och funderingar men också hur vi jobbar och tänker med Shaman. Vi köpte Shaman för ca 13 år sedan i tron att han var den perfekta läromästaren för mig. Det visade sig att det inte vart så, de hade bränt honom. Han var rädd och stressad i hoppningen, han vart otrygg så fort vi höjde. Stannade mycket, jag ramlade av och det blev en ond cirkel. Vi kunde få hjälp av en duktig tränare men som tyvärr flyttade söderut. Vi var ensamma, vi var med om ett trauma där jag ramlade av på en hopptävling. På framridningen. Jag fick Shaman över mig. En kamp som började för oss båda att övervinna rädslan men som visade sig vara nästan omöjlig. Mitt sista inlägg skrev jag för dryg 5 år sedan 2017. 

Vad har hänt efter det?

Vi har blivit äldre så klart, jag har utbildat mig till mental coach med fokust på ridsport men tar så klart också andra sporter där man behöver min hjälp. Det blev min räddning men långt före det så valde jag att ta hjälp av en psykolog för att få bort mitt trauma. 

Shaman har vi faktiskt provat djurkommunikation till och ja jag vet inte men jag tror det har fungerat för vi har fått fram så mycket som varit till hjälp på resan.

Shaman har varit skadad, 2020 på våren rullade han sig i hagen och halkade ordentligt på en isfläck när han skulle kliva upp så han drog av hela ryggmuskeln på höger sida. Det hade troligen inte blivit så pass illa om inte han månaden innan inte fått en spark just på höger lår av grannens häst då de rymde in till honom. 

En lång rehabilitering startade. Så tråkigt så vi precis fått flyt på dressyren och Shaman var så himla fin. 10 månader med skritt, återbesök, bakslag och tråkiga besked. Min häst skulle inte kunna komma tillbaka till det han var inna nskadan. På sin höjd hobbyhäst. Lättare dressyrpass, lite skogsridning. Bomarbete med små skutt sa dem. Få trodde på honom. Jag vägrade ge upp honom. Jag gjorde verkligen allt för att hjälpa honom, Till sist fick vi ta ett beslut, vi ger honom 1 år och har det inte blivit bättre får han vandra vidare efter sommaren. Detta var på hösten. 

Shaman vart sakta men säkert starkare och starkare. Han började förvåna oss alla med hur bra han faktiskt kom tillbaka. Vi jobbade mycket med stärkadne och korta pass. Det blev bara bättre och bättre. ca 1,5 år efter skadan startade vi vår första dressyrtävling hemma. Första klassen gick på kort bana, Shaman var helt knasig. Hmm tänkte jag och tänkte att jag måste vara mer konsekvent. I nästa klass var han som vanligt, lite stökig men jag kunde hantera det och han slutade på en fjärde plats. Dagen efter samam visa, än värre i klassen på kort bana men då kom vi på att han har för mycket tryck i steget och ryms inte. Vi fick detta bekräftat då vi i nästa klass höjde våra procent så det räckte till vinst. Sååå fin. Sedan tävlade vi lite under hösten där han kom hem med rosett och topplaceringar varje tävling. Vi börjde kunna hoppa lite försiktigt och han var osäker men vi tog det sakta. 

Samtidigt med att han var sjuksriven pluggade jag som en tok för att utbilda mig till coach och det hjälpte mig så mycket mentalt så jag kunde verkligen utnyttja det på Shaman. Allt vände och vart bättre. Vi kom till ro på något sätt. En av mina lärare hjälpte mig med ridningen också vilket var bonus. Hon kom även upp och hade clinic och hon kunde hjälpa mig på plats. Hon kände också till Shamans förflutna då hon bor i trakterna där han bott. Så jag fick ännu mer saker med mig som gjorde att jag förstod honom mer. 

Vi jobbade vidare med dressyren förra våren och tog steget upp på medelsvår dressyr och hann starta några tävlingar på godkända procent. Vi hann prova en låg klass hoppning men med facit i hand så tyckte jag det var för tidigt så vi valde att bara veckoträna och hoppa enstaka pay and jumps. Så har det också varit under hösten. Mycket har lossnat sista månaderna med hoppningen och de sista nycklarna fick vi på kursen som vi var med på för duktiga Cornelia Rylen. Vi ska strax stämpla in i dressyrkostymen för att lägga oss i träning inför kommande säsong :) 

 

Ni kan följa hela vår resa på nouw.com/teamsaraochshaman

Jag kommer nog blogga lite mer hänr till att den andra bloggen slutar spunka ;)

 

Hoppas alla får en fin dag :) 

Då jag inte varit här sedan många år så kanske det är dags att komma tillbaka. Jag bytte domän som ni ser i förra inlägget men då den nu krånglar och det bara strular tänker jag att jag kanske fortsätter blogga här. Det har hänt så pass mycket på dessa åren så jag ska se om jag kan flytta mina inlägg hit  så ni kan se vad som har hänt sedan flytten :) Hoppas ni vill fortsätta följa mig och Shaman på vår resa. 

 

Kram!!