Igår var Shaman med mamma och myste på, jag åkte ut på kvällen och tänkte ta en kvällstur på skogsslingan med grannen som även är en av mina närmaste vänner. Det är så fantastiskt underbart att hon flyttat tillbaka till oss. Jag har saknat henne så mycket och nu känns det som kvällarna är räddade. Hon har även varit ett fantastiskt stöd under den här jobbiga tiden, bara att hon funnits där har verkligen hjälpt mig. Vet ärligt inte vad jag hade gjort om hon inte varit där. Det känns som att ibland har allt en mening. Det sägs ju att när man som mest behöver kommer någon in i ens liv. Det har hon verkligen gjort även om vi så klart umgåtts men då vi varit i olika stall blir det längre mellan gångerna. Shaman har också varit en stor stöttepelare och han har verkligen varit så go. Han har nog också förstått vad som hänt. Jag är verkligen så glad och positivt överaskad av alla som hört av sig, skickat blommor eller bara en fin hälsning till oss. Så klart finns det dom som bara varit som vanligt där jag tänkte att jahapp så mycket brydde dom sig, inte!!

 

Jag och grannen gick över och tog oss en fika i ridskolans cafe innan turen och så klart var vi tvungen att besöka gårdsbutiken. Äntligen hittade jag en svart luva till Shaman. En helsvart, det skulle inte vara något på ingen brodyr eller nått. Den måste så klart passa med alla hans svarta schabrak. Vilken prylnörd jag är ibland. Investerade faktiskt i ett par svarta free jump stigbyglar i fredags. Det är det bästa jag gjort, vilket grepp fötterna får. Helt fantastiskt.

 

Vi skrittade mot slingan iaf senare på kvällen efter vi fixat i ordning hästarna. Vi träffade en av våra ridkompisar och hans häst. De stod och lyssnade på något som prasslade i buskarna. Shaman vart riktigt nyfiken, han smög fram för att nästa stund ta ett jämfota hopp baklänges. Sedan smög han fram igen för att se, och då såg vi en liten älgkalv inne i skogen som skuttade runt. Han är som rolig Shaman, han måste alltid titta på det som skrämt honom. Dock blir han inte rädd så han får panik. Han har ju aldrig blivit riktigt rädd hos oss och inte hos tidigare ägare heller så jag vet inte hur han reagerar. Nåja resten av turen vart riktigt bra, vi skrattade åt allt och inget. En sån där lättsam kväll helt enkelt.

 

 

Veckan som var har vi tagit det ganska lugnt. Vi har haft en rida ut vecka så Shaman skulle få återhämta sig efter alla kurser och träningar. Jag behövde också lite avbrott från vardagen då vi haft begravning för min pappa som lämnat oss. Shaman har därför varit med vår duktiga medryttare.

 

Ridskolan slängde in ett hastigt anslag om gårdshoppning på lördagen så vi tänkte att vi kör lite lätta klasser. Tanken var att Shaman skulle få en lektävling och få känna att hoppningen skulle kännas lätt och rolig. Även jag behövde det efter sommarens motgångar. Min tillridningsponny Wiggo fick också vara med på en runda. Han var riktigt fin och pigg och glad. Han har hoppat glatt men jag har känt att jag inte vetat var och när han ska hoppa av så ibland har jag flugit all världens väg. Men nu hoppade han riktigt fina språng och fick en felfri runda. Shaman fick prova ha fast martingal och det var en hit, han var välbalansserad, hade bakbenen under sig hela tiden och var glad och lycklig där han hoppade runt. Han fick riktigt fina språng i båda klasserna. Han var felfri och vann båda klasserna. Jag hoppas verkligen det var det här som löste problemet, att jag fick in bakbenen under honom. Så klart är det svårare på utebanor som är stora och det är långa galoppsträckor. Där orkar jag inte hålla ihop honom och han orkar inte själv riktigt och därför kom problemet så tydligt. Sen verkar det så klart svårt för honom med högre höjder då han blir otrygg och gör som han gör. Men vi ska öva och jag försöker verkligen få honom att lita på mig och hitta övningar som gör honom trygg i sin situation. Så vi får se hur det går. Ted kommer om ca tre veckor och då ska vi se om det blivit någon förändring.

 

Veckan blir lite blandat, vi har inga planer och tänker ta det lite lugnt en tid tills allt lagt sig. Jag tror vi båda behöver det. Idag är han med mamma och myser i höstsolen.

 

Hoppas alla får en trevlig vecka!!

 

 

 Shaman 80 cm.

 

 

Wiggo 60 cm. 

 

I helgen har det var hoppkurs för Ted. Äntligen då vi haft en del bekymmer sista tiden. Så förhoppningarna var så klart stora som vanligt.

 

Jag passade på att raka av pälsen på Shaman på fredagkväll. Skären var så klart slöa och han verkligen tjatade att jag skulle vara klar, tittade på mig och suckade och stampade surt med foten. Bytte dock blad och då gick det bättre och han vart mer nöjd. Han tycker redan innan att jag är världens söligaste och omständigaste människa. Så klart noggrann och han gäspar stort för att visa sitt missnöje. Nåja bra blev det iaf. Så nu behöver han inte svettas ihjäl mer. Han har så där rolig hud nu då han är klippt, han tycker så klart jag är helmuppig som far och petar på honom hela tiden och måste känna.

 

Lördagens hoppning gick si så där. Han var pigg och stark. Hade pelhamet och trots det var det tufft. Han tappade bakbenen och längde ut sig upp mot hinder stundvis. Jag fick verkligen kämpa med honom och så fort jag tappade lite stannade han. Vi hoppade in på ett lågt hinder och sen skulle ut på ett större och han sa blankt nej. Ted trodde det var för att han kortade upp sig så pass mycket och då vart det för långt att hoppa av och ut på nästa. Han vågade inte det och stannade. Han fortsatte tramsa då vi sänkte. Till sist vart jag riktigt förbannad och dängde till honom. Han vart så klart skitsur och ställde sig rakt upp på bakbenen. Då brast det för ryttaren, sa åt honom på skarpen och sen hoppade han. Då vårt problem kom fram tydligt provade vi sätta fast martingallen i nosgrimman. Han fick på så vis in bakbenen under sig och kunde inte länga ut nosen och då tappar han inte bakbenen. Det hjälpte riktigt bra, jag kom till ridning och behövde inte tjafsa med honom. Han var stadigare och hoppade riktigt fina språng. Vi gav oss efter det då han ändå gått så pass mycket och sparade oss till söndagen.

 

Söndagen vart riktigt bra, han hoppade allt med glädje och fart. Missarna kom från mig, jag var kvar i lördagen och då han inte bjöd och nu kortade han sig. Så fick försöka få in tänket med att räkna så vi fick till det. Så nu känns det ändå som att vi kanske hittade en lösning. Vi ska försöka stärka upp Shamans psyke och hitta min känsla så jag kan känna när han korta sig. Jag får inte tävla på fast martingal men då får vi ta ev graman. Sen är han ju van att gå på graman och om det nu hjälper honom får vi göra så här. Det kommer även hjälpa mig tror jag.

 

Sen ang åsikter hos personer kan jag väl tycka är både bra och dåligt. Men då dom som inte har en endaste aning om vad jag och Shaman gör eller vad som händer ska inte ens säga nått. Kände att jag fullkomligt brann av.  När man redan är trött och på sjukt dåligt humör säger nån hjälp din häst och ha tålamod. Så klart jag inte tänkt på det, eller? Tålamod är nog det största jag haft och har med honom, hjälpa honom gör jag ju hela tiden. Försöker verkligen peppa honom, underlätta allt vi gör för att han ska känna sig bekväm och våga. Jag har en av dom bästa tränarna i Ted Nätterqvist som verkligen kan sin sak. Kände bara att jag brann av totalt och orkade faktiskt inte ens fortsätta argumentera. Jag har så klart tänkt sälja om det inte funkar. Det har jag tänkt på länge. Känns som okej sitt upp och fixa till min häst. Hjälp mig då om du har så starka åsikter. Det känns som att är man bara och hälsar på oss sporadiskt och inte ser vardagen och hur han faktiskt gör och man säger att det är så bra och allt har varit bra. Då vet man inte mycket, man har inte sett när han tvärnitar eller ställer sig rakt upp på bakbenen. Jag kan tyvärr känna att min kunskap inte räcker till för den här hästen. Jag sitter fortfarande och tragglar med honom på låg nivå och det kan jag inte kalla att det går framåt. Det är mitt val att sälja inte någon som är där nångång ibland. Det är en dyr sport och jag lägger ner mycket tid och pengar på det här. Jag lägger ner mitt hjärta och min själ i det här. Jag vill verkligen att det ska fungera men då det inte gör det så börjar jag så klart fundera. Jag har tänkt länge på det men samtidigt är han en så fantastisk individ. Jag vill så klart inte men vad ska jag göra? Jag vill ju ändå hoppa mer än 80 cm.  Nej suck och stön känner bara att jag aldrig kommer att prata om min träning med dom som inte förstår sig på vad vi håller på med. Ingen ide med okunniga människor. Jag blir bara på dåligt humör.

 

Tänkte ge Shaman en veckas bara skogsmullande då vi denna vecka begraver min pappa som hastigt lämnat oss efter en tids sjukdom. Jag kommer inte orka rida eller göra så mycket. Han kommer nog vara med sin skötare eller någon av mina vänner som han känner då det är som tuffast för oss.

 

Hoppas alla har haft en bra helg!!

 

Ibland måste man ransaka sig själv, inte bara skylla på hästen. Så klart tror jag att jag bidrar till vår dåliga spiral i hoppningen men samtidigt tycker jag han ska vara lite mer förlåtande. Jag vet att jag sitter mycket och plockar med tygeln och absolut för sent så jag stör Shaman. Förmodligen den största orsaken att han stannar. Skärpning hos ryttaren. I helgen har vi övat på att bara inte göra nått. På lördagen red vi dressyr inne då det ösregnade hela dagen. Jag lade ut en liten bock för att träna min sits och min hand. Shaman fick träna på att lyfta på benen helt enkelt. Tränade sitsen och fick rida mer med benen och bara hålla stöd i tygeln. Inte vara och plocka och hålla på med händerna. Det gick faktiskt riktigt bra. Det jag märkte var att jag fick jobba mer med skänkeln och driva på. Vara mer tydlig. Små snabba förhållningar som dressyrfröken sagt fungerade riktigt bra. Då Shaman vart ostadig i formen gjorde vi avbrott och hittade formen och sedan upp i trav och galopp som vi gjorde tidigare i veckan.

Vi testade även detta på markarbetet och det fungerade riktigt bra. Vi gjorde Teds övning, jag har som fastnat för den. En låg bom och ca 21meter och bom.  Han får först gå på en stor volt och sedan vända rakt på medellinjen och gå över bommarna för att lyfta benen och komma loss i ryggen. På volten gör vi skolor eller andra flyttaövningar. Han får slappna av och jag får jobba med mig själv och min ridning.  Känns som jag börjar känna Shamans rörelsemönster och är mer lyhörd för hur han reagerar. Han blir spänd och stressad om han gör fel. Ibland missar han då jag är otydlig och spänner till. Då får vi bara göra om och ta det igen. Jag försöker nu förbereda honom och göra honom uppmärksam. Då vi gör en övning som den över bommen hittar vi först galoppen och balans och takt. Tygellängd och handens placering och stöd av skänkeln. Vi gör då detta på en större volt för att sedan göra övningen. Det jag märkt då jag vänder ur sväng mot hindret är att jag släpper tygeln och kanske även benen. Nu igår provade jag sitta till, trycka till i svängen och hålla kvar tygeln. Han var kvar, han var där och allt kändes så bra. Han vände på hinder och hoppade som en katt. Det här kommer vi träna på mer. Det behövdes kanske att häst och ryttare fick sig en uppläxning av vår skötare E. Ibland måste man fundera vad som inte fungerar och vad som kan förbättras. Vi ska fortsätta öva på detta nu och se vart det leder. Men jag måste verkligen tänka om och tänka till. Vara lyhörd för Shaman och hur han reagerar för dom olika uppgifterna för att själv känna vad jag ska göra och inte göra. Vara tydlig och ge lätta men tydliga signaler vad vi ska göra.

 

Helgen har det regnat och ruskat, vi har tagit in Shaman vid lunch och pysslat lite extra med honom. Han är så go och glad när vi kommer. Han ska pussas och lägga mulen i famnen. Mysa ner nosen i nacken och står och bara blåser i nacken. Han verkar också påverkas av all turbulens runt oss just nu. Men vi är glad att ha honom i vår familj.

 

Hoppas alla har en bra start på veckan :)

 

 

 

Tanken var att rida ut med en kamrat och sedan jobba lite dressyr men då regnet öste ner smög vi in i ridhuset och det var riktigt lyckat. Det var tomt så jag lade ut en liten hoppbock för att träna min hand och Shaman skulle få lyfta på benen. Jag började jobba honom i skritten och flytta honom och böja igenom honom för att mjuka upp gammelkroppen ;) Därefter några steg trav och avbrott direkt när han började tramsa. Så ner i skritt och fortsätta jobba, upp i trav och ha honom på plats. Ner i skritt när det tramsades och sedan trav igen. Det funkade riktigt bra. Han kom igång bra. Samma jobb då vi lade in galoppjobbet. Han vart riktigt fin så det kändes som ett bra pass. Det var även bra komplemet med bocken som han fick skutta över. Kändes som han då fick lyfta bakbenen och komma loss i ryggen. Måste bli bättre på just dessa övningar. Ska försöka rida ut honom idag och sedan gå ner på utebanan och lägga fram övningen med tre bommar som vi hade på Ted. Riktigt bra, då kan han skritta över först sedan trava och galoppera och han ska då inte gå framåt utan korta sig och samla sig.

Imorgon tar vi vilodag :)

 

Hoppas alla har en bra torsdag!!

 

 

Vi har börjat rida igång lite smått, vi har dressyrat och hoppat. I hoppningen är han i en period igen då han är så där kinkig. Så fort jag råkar ta för mkt i tygeln blir han sur, tappar jag skänkeln blir han sur. Han ska verkligen ha det på sitt vis. Vi var igår i väg till grannkommunen för en träningstävling. Han var väldigt laddad och tyckte allt var jätte skoj. Han var laddad på framridningen och hade mycket tryck och fart. Kände att jag omedvetet vart feg. Fick bra hjälp av vår vän E. Så då fick jag också tillbaka modet. Han var så fin på banan och hoppade med sånt tryck och jag kunde verkligen koncentrera mig på min del av jobbet. Så en felfri ritt blev det. Andra rundan tappade jag fokus och Shaman vart lite trött då det var lite sugit underlag och långa galoppsträckor. Visst han ska kunna gå två rundor så klart men jag var och fibblade i tygeln för sent. Råkade hålla för mycket i stället för att lätta av och våga låta honom galoppera. Känns som jag vill sätta honom på ändan men han är förmodligen redan där och då blir det för mycket och på skarpt bett  blir allt för mycket. Så vi stannade på två hinder men okej då. Så hem och träna och våga lätta av lite. För då jag gjorde det då bjöd han och hoppade riktigt fint.  Nu måste jag få tillbaka känslan, modet och tilliten för att kunna lite på honom igen. Jag måste hjälpa honom också så han kan göra sitt jobb.

 

Idag blir det uteritt med en kamrat och lite dressyr sedan kommer vi ta det lite lugnare fram till nästa veckas kurs för Ted, jag hoppas på få bra med hjälp och svar på mina funderingar.