I helgen har det var hoppkurs för Ted. Äntligen då vi haft en del bekymmer sista tiden. Så förhoppningarna var så klart stora som vanligt.

 

Jag passade på att raka av pälsen på Shaman på fredagkväll. Skären var så klart slöa och han verkligen tjatade att jag skulle vara klar, tittade på mig och suckade och stampade surt med foten. Bytte dock blad och då gick det bättre och han vart mer nöjd. Han tycker redan innan att jag är världens söligaste och omständigaste människa. Så klart noggrann och han gäspar stort för att visa sitt missnöje. Nåja bra blev det iaf. Så nu behöver han inte svettas ihjäl mer. Han har så där rolig hud nu då han är klippt, han tycker så klart jag är helmuppig som far och petar på honom hela tiden och måste känna.

 

Lördagens hoppning gick si så där. Han var pigg och stark. Hade pelhamet och trots det var det tufft. Han tappade bakbenen och längde ut sig upp mot hinder stundvis. Jag fick verkligen kämpa med honom och så fort jag tappade lite stannade han. Vi hoppade in på ett lågt hinder och sen skulle ut på ett större och han sa blankt nej. Ted trodde det var för att han kortade upp sig så pass mycket och då vart det för långt att hoppa av och ut på nästa. Han vågade inte det och stannade. Han fortsatte tramsa då vi sänkte. Till sist vart jag riktigt förbannad och dängde till honom. Han vart så klart skitsur och ställde sig rakt upp på bakbenen. Då brast det för ryttaren, sa åt honom på skarpen och sen hoppade han. Då vårt problem kom fram tydligt provade vi sätta fast martingallen i nosgrimman. Han fick på så vis in bakbenen under sig och kunde inte länga ut nosen och då tappar han inte bakbenen. Det hjälpte riktigt bra, jag kom till ridning och behövde inte tjafsa med honom. Han var stadigare och hoppade riktigt fina språng. Vi gav oss efter det då han ändå gått så pass mycket och sparade oss till söndagen.

 

Söndagen vart riktigt bra, han hoppade allt med glädje och fart. Missarna kom från mig, jag var kvar i lördagen och då han inte bjöd och nu kortade han sig. Så fick försöka få in tänket med att räkna så vi fick till det. Så nu känns det ändå som att vi kanske hittade en lösning. Vi ska försöka stärka upp Shamans psyke och hitta min känsla så jag kan känna när han korta sig. Jag får inte tävla på fast martingal men då får vi ta ev graman. Sen är han ju van att gå på graman och om det nu hjälper honom får vi göra så här. Det kommer även hjälpa mig tror jag.

 

Sen ang åsikter hos personer kan jag väl tycka är både bra och dåligt. Men då dom som inte har en endaste aning om vad jag och Shaman gör eller vad som händer ska inte ens säga nått. Kände att jag fullkomligt brann av.  När man redan är trött och på sjukt dåligt humör säger nån hjälp din häst och ha tålamod. Så klart jag inte tänkt på det, eller? Tålamod är nog det största jag haft och har med honom, hjälpa honom gör jag ju hela tiden. Försöker verkligen peppa honom, underlätta allt vi gör för att han ska känna sig bekväm och våga. Jag har en av dom bästa tränarna i Ted Nätterqvist som verkligen kan sin sak. Kände bara att jag brann av totalt och orkade faktiskt inte ens fortsätta argumentera. Jag har så klart tänkt sälja om det inte funkar. Det har jag tänkt på länge. Känns som okej sitt upp och fixa till min häst. Hjälp mig då om du har så starka åsikter. Det känns som att är man bara och hälsar på oss sporadiskt och inte ser vardagen och hur han faktiskt gör och man säger att det är så bra och allt har varit bra. Då vet man inte mycket, man har inte sett när han tvärnitar eller ställer sig rakt upp på bakbenen. Jag kan tyvärr känna att min kunskap inte räcker till för den här hästen. Jag sitter fortfarande och tragglar med honom på låg nivå och det kan jag inte kalla att det går framåt. Det är mitt val att sälja inte någon som är där nångång ibland. Det är en dyr sport och jag lägger ner mycket tid och pengar på det här. Jag lägger ner mitt hjärta och min själ i det här. Jag vill verkligen att det ska fungera men då det inte gör det så börjar jag så klart fundera. Jag har tänkt länge på det men samtidigt är han en så fantastisk individ. Jag vill så klart inte men vad ska jag göra? Jag vill ju ändå hoppa mer än 80 cm.  Nej suck och stön känner bara att jag aldrig kommer att prata om min träning med dom som inte förstår sig på vad vi håller på med. Ingen ide med okunniga människor. Jag blir bara på dåligt humör.

 

Tänkte ge Shaman en veckas bara skogsmullande då vi denna vecka begraver min pappa som hastigt lämnat oss efter en tids sjukdom. Jag kommer inte orka rida eller göra så mycket. Han kommer nog vara med sin skötare eller någon av mina vänner som han känner då det är som tuffast för oss.

 

Hoppas alla har haft en bra helg!!