Tråkigheter och hopptävling

Vi har legat lågt sista tiden då min pappa hastigt somnat in efter längre tids sjukdom. Det känns så klart tomt och konstig och vi alla är ledsna. Till och med Shaman verkade påverkad av det som hänt. Han har varit lynnig i humöret, sur och grinig. Samma dag som det hände stod han i hagen och hängde med huvudet och hängde ut med öronen, ville inte ha kontakt med vare sig sina hästkompisar eller mig. Han stod i sitt hörn i boxen o sov. Han har sovit väldigt mycket sista tiden. Han har fått vara med sin skötare ett par dagar då jag inte orkat rida. Jag har bara varit och klappat om honom. Mamma har varit ut och han vägrar lämna henne, han står med nosen i hennes famn och går bakom henne om hon gör något. Känns som han vet vad som hänt. Att vi tappat någon i familjen som vi verkligen saknar så mycket.
 
Vi har börjat rida igång lite smått, vi har dressyrat och hoppat. I hoppningen är han i en period igen då han är så där kinkig. Så fort jag råkar ta för mkt i tygeln blir han sur, tappar jag skänkeln blir han sur. Han ska verkligen ha det på sitt vis. Vi var igår i väg till grannkommunen för en träningstävling. Han var väldigt laddad och tyckte allt var jätte skoj. Han var laddad på framridningen och hade mycket tryck och fart. Kände att jag omedvetet vart feg. Fick bra hjälp av vår vän E. Så då fick jag också tillbaka modet. Han var så fin på banan och hoppade med sånt tryck och jag kunde verkligen koncentrera mig på min del av jobbet. Så en felfri ritt blev det. Andra rundan tappade jag fokus och Shaman vart lite trött då det var lite sugit underlag och långa galoppsträckor. Visst han ska kunna gå två rundor så klart men jag var och fibblade i tygeln för sent. Råkade hålla för mycket i stället för att lätta av och våga låta honom galoppera. Känns som jag vill sätta honom på ändan men han är förmodligen redan där och då blir det för mycket och på skarpt bett  blir allt för mycket. Så vi stannade på två hinder men okej då. Så hem och träna och våga lätta av lite. För då jag gjorde det då bjöd han och hoppade riktigt fint.  Nu måste jag få tillbaka känslan, modet och tilliten för att kunna lite på honom igen. Jag måste hjälpa honom också så han kan göra sitt jobb.
 
Idag blir det uteritt med en kamrat och lite dressyr sedan kommer vi ta det lite lugnare fram till nästa veckas kurs för Ted, jag hoppas på få bra med hjälp och svar på mina funderingar.
 
Finaste Snusen :)
 
 
Shaman redo för avfärd mot Boden :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback