Ett steg framåt och ett lite kortare

Veckan har varit bra hos oss. Hösten är här och det är kallare nu men i helgen har det ändå hållit sig hyfsat varmt och solen har lyst. Har haft jour och varit uppe i ottan och matat Shaman och hans polare. I veckan har vår tränare ridit och hoppat, det gick bra men han råkade säga åt shaman då han stannade och shaman vart rädd. Så vi fick ta det lite lugnt en stund och jobba vidare. Shaman tar så illa vid sig om man säger åt honom tyvärr. Det är samma sak om jag ryter till åt honom i boxen då ställer han sig i hörnet och skäms. Han har fått lite mer vila än vanlig då vi bägge behövde det.
 
Gårdagen gick till att hoppa lite och känna mig för då min tränare inte var med. Första gången jag skulle få klara mig själv. Hade med min goda vän F som var lite hjälp. Det gick bra. Vi provade höja men då vart det genast lite jobbigt så vi tog bara några språng och sänkte igen. Shaman var så snäll och hoppade men då jag inte vågade så stannade han och stod där och undrade vad jag pysslade med. Men jag vet exakt vart jag har mig själv nu. Det är riktigt bra. Jag vet vart jag ska jobba med mig själv och jag vet att vi klarar det så fort osäkerheten ger med sig men det är en bit kvar. Men det känns som jag är på väg. Jag försöker med alla knep att lura mig och fegheten och det funkar riktigt bra. Shaman försöker verkligen. Sen måste jag ju också hjälpa till och inte bara tro att han ska göra allt. Han såg så himla nöjd ut då vi var färdiga och jag klappade om honom ordentligt innan jag åkte hem.
 
Hoppas ni har en bra helg!!

Fina skalman


Tjolahopp


Han försöker verkligen hjälpa mig


Vi har roligt nu 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback