Då var det nytt år igen, känns som åren går så fort tycker jag. Vi har hunnit med att träna för vår månadstränare Ted N som kommer varje månad. Vi har haft jullov och det märktes. Jag var mer spänd då vi hoppade och mer stressad då vi höjde. Shaman var lika glad och positiv som vanligt. Han har jobbat på riktigt fint under dagarna två. Vi har fått med oss bra tips och råd och det ska vi öva vidare på. Tänk vad små saker kan ändra på så mycket. Vi fick jobba med att hitta flytet och den bra känslan som jag tappat någonstans under julen. Jag fick avbryta en gång på grund av att stressen tog över och andas och pausa lite. Sedan tog vi om det och det gick så mycket bättre. Vi fick bra hjälp av vår tränare. Det är så skönt att ha någon som förstår. Förstår att jag måste få ta det här i min takt, inte stressa, inte blir arg om det händer nått utan lugnt förklara vad som hände och hur vi ska rätta till det. Shaman har gjort så gott han kunnat. Vissa gånger kunde han inte hoppa och det förlåter jag honom så klart för då det var jag som hindrade honom att utföra sin del av arbetet. Vi längtar redan till nästa gång och jag hoppas att kunna vara med båda dagarna även då. Tack vare min hästskötare som gör allt åt mig så kan jag snabbt ta mig från jobbet och raka vägen upp på hästryggen. Hon är med mig och Shaman i både vardagen och på tävling och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan henne. Jag behöver aldrig oroa mig vilket jag ibland gör men hon står där i kulisserna och kliver fram då det behövs. Det är guld värt!!Vi avlutade kursen med att klubbhoppa. Vi körde 90 cm och 95 cm. 1 metern får vänta än en tid då jag inte är redo. Shaman var trött efter kursen men han hade ork och energi att ge men han for inte runt som en tok första vändan som han annars gör. Han gav allt och han var med på allt jag hittade på. Vi svängde snäva ponnysvängar och han hoppade glatt och ställde verkligen upp. Vi vann på denna runda. Felfria var vi också. Andra rundan var jag trött men orkade ändå göra min del av jobbet. Shaman var ganska trött kände jag redan då jag vände mot första hindret. Han hade inte lika bra fart och tryck och fick lite sämre språng. Jag peppade honom allt jag kunde och försökte verkligen hjälpa honom. Det räckte för att han skulle ge sista av orken han hade. Han hoppade på ren vilja och ställde upp då jag råkade tabba mig. Vilken kämpe han är!! Vi kom tvåa i denna omgång så vi fick två rosetter med oss hem idag :) Får många fina kommentarer om hur samspelta vi blivit och hur hårt vi jobbat under dessa månader. Det värmer verkligen, en av de mindre flickorna kom och gav oss en kram efter prisutdelningen och hon strålade med hela ansiktet och tyckte vi var så duktiga. Det värmer verkligen!!Tack för allt stöd vi får och tack till er följare som orkar följa med oss i vardag och tävling. Vi har fått i uppdrag att skriva ett inlägg om kursen för Ted av kuriren som är vår lokaltidning så det känns verkligen riktigt roligt!!Hoppas alla har en trevlig helg i snöyran!!Kurs för Team SDagens skörd.