Vi har tränat med både bra och dåliga resultat av det hela. Det har väl gått hyfsat för oss och egentligen inte fått allt för bra rundor.  Känner mig frustrerad och irriterad och vill försöka ännu mer vilket resulterar att det bara blir ännu mer fel. Shaman upplever jag som tjurig och kinkig. Han kan faktiskt ställa upp mer än han gör men å andra sidan är det nått jag gör som påverkar honom. Eller inte gör. Jag vet två stora fel, mina ben och min hand.  Jag ramar in honom med benen men sista två galoppsprången släpper jag dom, jag drar omedvetet i tygeln. Inte mycket men ändå tillräckligt för att bromsa honom. Han stannar så klart. Han vet inte vad jag menar. Blir båda arg och sur på mig själv, jag känner inte själv alltid vad jag gör och blir då arg på Shaman vilket är fel. Han ska inte straffas för nått jag gör fel. Det är så lätt att skylla på djuret. Dom kan inte tänka som vi och dom kan inte ta beslut enl senaste numret av Hippson. Vi måste ta det åt dom. Jag måste vara tydlig med mina instruktioner till Shaman för att han ska förstå. Hade velat skicka oss båda till en tränare som verkligen kan hjälpa oss som ekipage, mig som ryttare, honom som häst.

 

Vi tävlade i grannkommunen under helgen, bara en klass. En hyfsat låg klass. Shaman var så fin, jag tabbade mig så klart och var och rattade i tygeln och bromsade honom. Varför kunde jag inte låta honom bara galoppera. Uteslutna. Visst han hade kunnat hoppa men utan stöd från mig gör han inte det verkar det som. Jag verkar ställa till det allt för många gånger. Blir arg på honom för nått jag gör. Visst han är kinkig i bland men om jag gör rätt gör han rätt. Ska jag aldrig lära mig, efter fem år sitter vi på samma ställe. Börjar bli gode irriterad nu.

 

Skrittade ut i början av veckan för att bara komma ut. Det behövde vi båda två. Shaman njöt av vårkvällen och jag med. Ganska skönt att bara komma sig ut då vi inte kan göra annat än vara i ridhuset nu då det är så pass isigt ute. Men skritta går bra. Igår red vi dressyr, jag fick råd av vår vän E att försöka att tänka på min egen ridning och hur jag påverkar Shaman i de olika situationerna. Vara mer lyhörd, inte kräva att han ska jobba direkt utan tänka på hur och vad jag gör. Jobbade med att rama in honom med benen, inte dra i tygeln eller fladdra runt. Hålla stadigt men inte dra. Försöka låta honom jobba igång sin tunga kropp och kliva på framåt och ha lite högre tempo. Läste även i Hippson att många börjar jobba sina hästar direkt trots att dom inte blivit uppvärmda vilket resulterar i ökad risk för skador. Det påpekar även min dressyrtränare och vikten av noggrann uppvärmning. Stretchövningarna måste vi göraföre och efter ridturen. Inte slarva. Så få se om det går att fixa till oss eller om vi bara får rida i vardagen och inte tävla. Det är det där invanda beteendet som ställer till det. Då man är och mixtrar i tygeln eller gör nått annat som stör dom. Hur svårt ska det vara att bara låta dom vara och finnas där??

 

Tips??Hur gör ni? Dela gärna med er av era tips till oss :)

 

Kram till er läsare!!