Igår testade vi hoppa på det lite skarpare bettet då jag ska med Shaman på utetävling. Han blir lätt stark just på stora utebanor och då vill jag ha full koll på honom och för at få honom på bakdelen. Allt gick bra och tänkte att vi tar tillbaka vårat vanliga bett. Då började han tramsa, han höll inte i hop sig sista galoppsprången, vart stark och jag fick inte honom på bakdelen. Han minskade farten och hoppade i botten men inte med någon aktion i bakbenen. Jag försökte prova allt men inte något passade honom. Han stack iväg när vi skulle hoppa studsserie, hoppade åt sidan och tjafsade. Till sist fick jag nog och sa åt honom och bytte tillbaka till det skarpare bettet. Han gick så himla bra på det, nöjd och glad och hoppade som han skulle. Vi kunde till och med hoppa bana på dryga metern. Jag ska bara bli bättre med att hålla om med skänkeln, inte ha plattfoten utan sätta hälen mot så han känner vad jag vill. Kan vara så att jag inte tänker på benen och fast jag driver så händer det att det inte blir något. En kamrat sa att använd hälen då känner han dig bättre och det gjorde han verkligen :) Han hoppade riktigt bra sen. Det som stör mig som tusan är att jag var tvungen att ta till nödbettet. Vill verkligen inte ha det men känns inte som jag vet vad jag ska göra då han blir så där stark där jag inte kan hålla honom, inte få honom på bakdelen. Vi hade detta dillemma då vår månadstränare var upp. Så klart vet jag att det måste mer lydnadsövningar men just i denna stunden där han blir stark, situationen som uppstår. Vad gör jag, för där och då kan jag inte lägga volt, jag kan inte ta tag i honom. Då blir han sur och stannar. Vad jag än gör blir han sur om jag tar för mycket. Ibland är han verkligen en prins på ärten som bara måste ha det på sitt sätt. Känns som varje gång vi börjar höja och han måste börja anstränga sig börjar han testa mig. Han vet att jag varit osäker och ska försöka mygla. Jag blir tokig på sånt.

Nåja fick förklaring av en kamrat att dressyren kan ha gjort sitt, han har blivit starkare i kroppen och därav kan det blir så här. Just nu känner jag mig bara kass o misslyckad som måste rida på nödbettet. Men jag kanske måste acceptera att det är så här just nu. Shaman var iaf nöjd och glad på slutet och tyckte han var bäst i hela världen ;)

 

Nu tar  vi helg och lite välförtjänt vila!!