Blandad kompott

Förra veckan gick åt till mycket dressyr och det ger resultat speciellt i hoppningen. Vi hade lite markarbete på fredag då jag slutade tidigare. Det var en lätt övning och jag kunde ta bort gramanen på slutet och endast hoppa honom på vanligt bett. Vilken känsla att vi kommit så långt. Sen då vi hoppar bana och mer saker där han verkligen måste vara på plats kommer jag ha de vanliga hoppbetten då han är stark och lätt drar iväg med mig. Jag red honom i dressyren under helgen och kunde ta igenom hans stelare sida med lite lirkning och han vart riktigt fin. Igår kom vår nya tränare och hjälpte oss. Hon är lyhörd och kunnig. Hon förstår hur jag tänker och resonerar och kan även förstå hur det varit tidigare då vi haft mindre bra perioder. Jag förklarade om mitt resonemang om olika bett och hon förstod fullt ut. Hon tyckte som jag och sen att ett vanligt tränsbett inte är ett alternativ i dagsläget då vi hoppar banor eftersom han fortfarande är stark och drar. Även om det var mycket bättre nu mot för sist hon var. Under framridningen fick jag hjälp att rida i de olika gångarterna och våga rida på framåt men ändå hålla kvar Shaman på plats och att han fortsatte jobba. Vi övade på att hitta ett bra tempo i galoppen och att jag skulle våga hålla det även då jag började rida mot hindrena. Det känns som det bara blir bättre. Jag fick hoppa en kortare bana och det gick super även fast jag stressade upp mot sista räcket men jag kunde ändå fokusera på min uppgift och Shaman kunde utföra sin uppgift perfekt. Två gånger råkade jag tabba mig och då stannade han och undrade hur jag tänkte. Så vi tog om och gjorde rätt och det blir bara så roligt. Oxern skrämde mig inte nu kanske mer räckena men hon hade höjt dom lite mer. Vi lade bakbommen på oxern lite högre och lågt in för att lura ögat lite. Shaman hoppade glatt över allt i hans väg. Det känns riktigt skönt att någon äntligen kan hjälpa mig med mina mentala låsningar och inte bara själva ridningen. Att det finns en förståelse och vilja att lösa problemet som inte bara ligger hos Shaman utan även hos mig som ryttare.
 
Vi kom överens om att inte tävla till helgen, det blir bara ett stressmoment för mig och just nu är det bara en prövning att klara av vardagen och få det att gå ihop. Vi satsar på gårdstävlingen om någon månad. Då har vi hunnit bli starkare och få mer flyt och hitta varandra ännu lite mer. Det känns som att detta kommer att lösa sig med lite tid. Kanske han stannar kvar hos oss ändå :)
 
 
Lycklig kille på gårdagens träning för vår goda vän.
Oxrarna skrämmer mig inte längre.
Min fina prinskille
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback