Helgen har varit bra för oss. Vi valde att inte vara med på tävlingen men vi gick in och hoppade lite på framhoppningshindrena på lördagkväll. Jag tänkte att jag rider lite dressyr och sen får han ta några språng. Shaman vart jätte lycklig då han såg hela tävlingsmiljön och spände upp sig. Han var mer uppåt än framåt. Så jag fick jobba med honom och få honom att slappna av. Då jag började rida ringde min hästskötare och undrade varför jag flåsade som en tok. Så jag sa vad  vi gjorde så hon sa ah perfekt då kan du hoppa med mig i lurarna. Så jag sa vad vi gjorde, att nu rider vi upp mot räcket och nu är det ca fyra galoppsprång kvar. Det var riktigt bra. Mot oxern var jag lite orolig att vi inte skulle klara det. Shaman låg kvar och väntade och hoppade så sjukt fint. Vi bara flög över. Vilken känsla. Han hade sånt tryck och sånt fin språngkurva. Jisses vad hände. Han hoppade så fint på både räcket och oxern. Då jag skulle få honom att slappna av och jobba dressyr vart han lite sur då vi red förbi hindrena och steppade till. Men jag jobbade med att han skulle slappna av och även jag och det gick riktigt bra. Vår veckotränare hade gett oss i läxa att just tänka lite tävling och framhoppning och fokusera på att behålla fokus och kunna slappna av. Jag vågade faktiskt hoppa helt själv dock med celle i lurarna men oxer på 85 cm och räcke på 90 cm :) Så fantastiskt att vi kommit så här långt. Shaman är så glad och så positiv igen. Han hjälper mig och ställer upp. Jag är inte nervös eller orolig. Klumpen som börjar komma då jag ser oxern krymper fort och försvinner. Trodde aldrig vi skulle komma tillbaka till detta. Känns verkligen riktigt bra.

 

Söndagen red vi slingan runt med grannen och hennes skötare. Riktigt skönt att komma ut och lufta oss lite. Shaman fick springa bort lite överskottsenergi. Just nu känns han mer uppåt än framåt och som en riktigt laddad duracellkanin. Men han har glad :)