Vi har hunnit med att både vara ute på skogsslingan och rida dressyr. Vi tog ett pass inne på lördagen och jag hade faktiskt gramanen. Den är oftast på från start för att slippa tjafset med honom. Han kommer i gång riktigt fint och jobbar på bra då han fått värma upp i alla gångarter. Han jobbade så bra hela passet och gramanen kunde bara hänga löst. Är som att bara han har den skärper han sig. Jag behöver knappt hålla i den. Vi övade både på samling och att rida på i samlad form men att han fick ta ut steget och länga sig. Nu ligger fokus på att då han är i gramanen ska han trampa på framåt, gärna i lite övertempo då han vill krypa ihop och maska på. Det blir  bara bättre och bättre.

 

På söndagen provade vi hoppa. Jag red fram med gramamen och hoppade fram på den. Jag provade byta bett till hans enringspesoa med delta. Det fungerade super. Jag red på i lite ökad galopp och då vi vände upp samlade jag honom ordentligt tills han gick över i fyrsprånget och själv accelererade och hoppade. Han hoppar riktigt fint, med tryck i bakdelen. Han är glad och positiv. Han vågar ta för sig mer och mer. Han är lite feg än då vi höjer men vi övar nu på denna nivå för att se så vi båda hittar varandra och vågar köra på fullt ut. Sen tar vi nästa nivå. Lite i taget helt enkelt. Nu börjar jag hitta tillbaka till min gamla ridning, samling och våga hålla i tygeln och samtidigt rama in honom med skänkeln. Det kan nog bli bra detta. Det känns som det.

 

Känns ju inte som jag vill sälja honom nu då det börjar fungera, vi får se. Vi har en seriös köpare på honom och ganska seriös köpare men den sista vill ta honom till sommaren pga olika saker. Det känns både bra och dåligt. Bra för att det är två fantastiska personer och jag vet att han kommer få det så himla bra hos vem som än tar honom av de två. Jag kommer så klart gå i tusen miljoner bitar. Min bästa vän, min familj har han blivit. Han är ju med mig överallt nästan och är så himla go och fantastisk individ. Vi är många som kommer att sakna honom om vi väljer att sälja. Helst hade jag inte velat sälja honom på hemmaplan. Jag vill inte se honom om vi bryter kontakten. Se honom med någon annan, tänk om de inte gör som jag även fast de tar hand om honom. Tankarna är många. Inget är bestämt. Jag är glad för alla som förstår mitt beslut, jag förväntar mig inget stöd som så utan bara förståelse varför jag väljer att göra som jag gör. Alla som känner oss vet ju hur mycket och länge jag kämpat med honom. Det är så många gånger jag försökt, tänkt att denna gång blir det bra men så händer nått och allt raserars. Denna gång är sista gången för oss, allt har ett slut. Även vi. Alla sagor har ett slut, alla sagor slutar inte bra. Men ibland har man inte något val, man måste. Det är inte alla man klickar med tyvärr. Men vi har ännu en tid framför oss. Han och jag, jag vill ge honom denna chansen och se om det går att lösa. Min bästa vän, mitt allt. Min fina häst :)