Oh herre jisses, tänk att känslan som jag saknat så länge infann sig igår. Jag tänkte att vi skulle köra lite dressyr seriöst. Blev att rida slingan runt som uppvärmning med en kamrat. Sedan gick vi ner på banan och tog igenom varje gångart så att han var på plats. Då jag kände att han ville trycka ut näsan och släppa bakbenen höll jag kvar stödet i tygeln och drev honom framåt med skänkeln så han kom tillbaka i form igen. Så höll vi på tills det funkade i alla gångarter. Han hade trycket i bakkärran genom hela passet. Avslutade att slänga ut en bock på banan och han fick först skritta över den i samlad form, sedan traven och slutligen galoppen. I galoppen fick han först gå lite kort in, jag koncentrerade mig på att hålla om skänkeln och hålla stödet i tygeln, inte släppa så han längde ut sig.  Då det fungerade så fick han gå i ett större galopptempo och även där fungerade det bra. Vilken känsla, vilket tryck det var i honom då jag fick igenom det jag kämpat för så länge. Shaman var riktigt glad och nöjd med övningen och även jag. Så det här kommer vi fortsätta öva på och även då vi jobbar på större språng.  Det gäller att vara noga och verkligen känna hur han gör och när han släpper bakbenen. Så fortsatt träning på detta för mig som ryttare. Men jag måste hylla mina nya stigbyglar än en gång.  Jag får super bra grepp för fossingarna och kan verkligen hålla om honom med skänklarna utan att glida runt som en fjant. Helt fantastiskt. Jag är så nöjd med min lilla häst.

 

Hoppas alla har en bra start på veckan!!