Då det inte blev någon Tedkurs i veckan valde vi att faktiskt åka ner till Umeå för helgkurs med honom i stället. Jag och min goda vän C åkte ner på lördag förmiddag. Shaman var överlycklig att få åka släp ;) Resan gick faktiskt bra både dit och hem. Shaman hade en stor och fin box vid utgången så han hade mycket att titta på hela dagen. De hade westentävling på utebanan så han hade mycket att titta på. Det var fint väder och hyfsat varmt på dagen.

 

Första dagen var han lite på spänn och undrade vart vi var men det gick över ganska fort. Hade inte den där bra hemmakänslan och Shaman var otrygg då vi skulle hoppa kombinationen och kom in kort och ville inte alls länga sig. Han kröp ihop flera gånger och la in ett extra på allt. Kände att frustrationen bara växte. Till sist provade jag att lägga upp ett högre tempo på honom och knappt hålla i tygeln. Då hoppade han. Jag fick hjälpa honom genom att peppa honom och lägga på en smackning. Banan hoppade han riktigt bra på och vi fick till det bra.

 

Dag två var han avspänd och riktigt fin på framridningen. Då vi hoppade banan gick det sämre. Jag tappade känslan då han kortar sig, han ville verkligen korta sig ordentligt. Kändes som jag fick ha honom i botten och ja jag vet inte. Fick även på söndagen rida i ett större tempo in i kombinationen för att han skulle hoppa. Enkelhindrena körde han på och tyckte det var roligt med öronen på spets. Men då jag la ett större tempo kände jag tydligare då han kortade sig men tänkte ändå att han skulle stanna. Fick som ingen direkt bra känsla där. Vill så klart ha tryck i honom och ändå kunna få honom att samla upp sig så han kan hoppa. Kändes som att jag vill samla honom men samtidigt rida framåt men då hamnar han i framåtläge. Gränsen är hårfin. Jag blir tokig, känns som vad jag än gör eller inte gör blir det fel. Han är så sjukt kinkig i bland. Kändes som jag fick helt tvärtom instruktion än tidigare. Det var som att det bara blev snurrigt men jag tänkte jag kör på som vi gjort och samlar upp honom och så får han gå över i fyrsprånget innan hindret och så får vi se. Just nu vet jag inte vad jag känner eller vad jag ska göra eller inte göra. Han är speciell och han är för jävla svår häst för mig. Jag tänker att om inte Ted kan hjälpa mig vem kan då göra det. Shaman hoppar glatt de andra hindrena men han ville samla sig lite extra ändå nu och speciellt oxrarna.

Vi får se vad vi hittar på han har ju ändå hoppat bra hemma sista tiden.

 

Nu ska jag iaf kurera mig från den här dumma förkylningen. Så får Shaman vila lite. Sedan ska vi prova hoppa hemma och se om det är nån skillnad. Men vi hade det ändå bra i Umeå och åt god mat och bodde på hotell så vi är väl alla nöjda och glada men med lite mer fundering över framtiden.