Nu händer det grejer ska ni veta. Shaman är så himla positiv och vi har haft möjlighet att hoppa i ridskolans ridhus på helgerna vilket gör att det är bättre underlag och Shaman vågar ta för sig och galoppera. Det resulterar i att han blir säkrare och tryggare och vågar ta lite sats vilket han inte har gjort annars. Två helger i rad har han verkligen tagit mod till sig och kört på. Lite tveksam från start men när han kommer i gång då är han verkligen på humör för att hoppa. Han sätter fart, jag försöker hålla stöd och bara vara med honom. Han hoppar, han bara flyger över. Det är en så härlig känsla. Det var så länge sedan det var så här. Före skadan kanske. Han tar inte dom där ministegen innan utan hoppar av där han ska. Allt jag har jobbat med så länge, haft så många bakslag och nu kommer äntligen lite medvind. Så kalrt tjurar han i bland och jag får säga till honom. Han blir så klart stött och ställer sig på bakbenen. Ursäkta?? Nä inte får man säga till honom inte, då blir han sur. Herr attityd. Han blir verkligen förnärmad oavsett vad det handlar om. Jisses sjukt lättkränkt haha. Men han har verkligen hoppat helt fantastiskt, vi går från klarhet till klarhet. Allt som Cornelia och Favorit Frida har lärt oss faller på plats. Galopp, forma i sväng lite gas i sväng räta ut och sitt upp och hoppa hindret. Jag glömmer lite gasen i svängen då jag är så noga med att forma men när jag gasar liiite i svängen dååå hoppar han bäst. Helt fantastiskt. Min fina fina Shaman. Tänk att han kom tillbaka, tre år senare är han på banan igen :) Så underbart. Jag är så stolt över honom. Man ska aldrig ge upp hoppet att det ska gå ;)